Torparen Jan i Skrolycka får en liten dotter som han inte visste att han ville ha. När han första gången får hålla i flickan fylls han med en kärlek han inte visste fanns och från den stunden är hon det enda som spelar någon roll. Dottern får namnet Klara Fina Gulleborg, och under hela hennes uppväxt har hon och fadern en väldigt nära relation. När Klara är vuxen hotas plötsligt familjen av vräkning: ägaren till stugan de bor i vill åt marken och kräver att de betalar sina skulder och familjen har inga pengar. Klara bestämmer sig för att fara in till stan, skaffa sig anställning och tjäna ihop pengarna som behövs. Jan och hans hustru Kattrina väntar otåligt på brev från dottern, men det kommer bara ett enda. Det börjar gå rykten i bygden om att flickan hamnat i olycka i storstan, och för att hantera förlusten av Klara blir Jan mer och mer märklig. Han fantiserar om allt bra som hänt Klara i stan, hon kanske till exempel har fått en tjänst hos en fin fru och lever som en prinsessa! Eller så kanske hon rent av själv har blivit kejsarinna? Kärleken till dottern driver Jan till galenskap, han utnämner sig själv till kejsare av Portugallien och kräver tillbörlig respekt av både torpare, bönder och präster.
Boken var fin, men stör mig lite på alla bihistorier (Selma gillade ju som bekant skrönor väldigt mycket...). En av de bättre Lagerlöf jag har läst faktiskt, men inte i närheten av min favorit Jerusalem.
Ingvar Hirdwall spelade kejsaren i SVT's filmatisering. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar