Skalpelldansen - Jenny Milewski

Jag är alltid intresserad av nya skräckromaner, extra kul är det om de är svenska. Genom Booked.nu fick jag möjlighet att läsa Jenny Milewskis debutroman Skalpelldansen som sorteras in under just den genren.

Författaren Jens Lerman har haft oerhörda framgångar med sina böcker om den galna seriemördaren Carl Cederfeldt. Det har varit så lätt att skriva romanerna, det har räckt med att han satt sig framför datorn så har historierna kommit till honom. Jens hade egentligen tänkt skriva en annan typ av böcker. Han är inte intresserad av blod och våld. Han bestämmer sig att sluta skriva om Carl Cederfeldt, men trots det så tränger sig karaktären på. Det poppar upp bilder och sekvenser i hans huvud, bilder som allt mer verkar ha sin motsvarighet i verkligheten.
När polisen hittar en mördad flicka på skogskyrkogården tyder allt på att mördaren har läst Jens Lermans böcker och inspirerats av tortyren och dödandet i dem. Har mordet något att göra med Jens beslut att lägga ner skrivandet, eller kan det vara så att Carl Cederfeldt på något sätt existerar utanför bokpärmarna? Jens blir mer och mer förvirrad. Han försöker skriva på en ny bok, men när han läser igenom vad han skrivit handlar allt om blod och död.

Boken är spännande, kanske mest i skildringen av hur Jens steg för steg bryts ner av rädsla. Däremot tyckte jag inte att den var skrämmande. Äcklig, ja, när det handlar om morden och om romanerna om Carl, men inte läskig.

Upplägget påminner till en början om Stephen Kings roman The dark half (Stark på svenska), där en författare börjar tro att hans pseudonym finns i verkligheten och är ett hot. Mot slutet övergår Skalpelldansen till att kännas mer som en klassisk Dean R Koontzbok. (Psykopati, snabba lite ologiska vändningar, framhastat slut...) Med andra ord: den börjar bra och blir sen sämre.
Jag undrar också lite över Jens romaner medan jag läser. De verkar så väldigt konstiga. De handlar alltså om en seriemördare som inte har någon agenda annat än att det är roligt att skada andra. (Ingen Dexterintrig alltså). Det finns inga poliser med i böckerna - alltså handlar de inte om att någon är mördaren på spåren. De handlar bara om en kille som dödar tonårsflickor? Utan syfte eller risk att bli avslöjad? Det låter lite... tråkigt va?