Hur som helst...
Boken utspelar sig dels i en tonårsvärld befolkad av tre tjejer, dels tio år längre fram där en av dem fattas.
Lola, som är vår berättarröst, kommer från en lite annorlunda familj då hennes pappa har någon slags psykisk sjukdom, eller om det är någon sorts demens. Han är iallafall inte som andra pappor, man kan inte lämna honom ensam och det är inte alltid man kan prata med honom om något annat än den hobby han för tillfället lägger all sin energi på. Lola är blyg och känner sig ofta osäker och ivägen.
Chloe är på många sätt hennes motsats. Ingenting skrämmer henne, inte ens blottaren som har terroriserat stan i flera månader. Hon har en flera år äldre pojkvän, och skryter ofta om vad de gör i hans bil de gånger Lola får vänta utanför i den iskalla parken. Chloe älskar allt som glittrar, är rosa och fluffigt. Hon är självsäker, rolig och öppen - men också elak, bossig och självisk. Hon är den typen av kompis som går före och provar vägen, testar allt nytt först.
Emma rör sig i utkanten av Lolas värld, hon är Chloes kompis och som sådan ett hot. Lola förstår inte varför Emma måste vara med, men hon inser att om hon vill ha Chloe kvar måste hon tolerera Emma.
Tio år senare är Chloe död och Lola och Emma lever i ett grått vakuum där inget verkar spela någon roll. De har olika pusselbitar i vem Chloe egentligen var och vad som hände henne. Klart är att hon efter sin död nästan helgonförklarades av den lokala TV-kanalen och därefter av hela stan. När ett minnesmärke ska resas vid platsen där hon dog hittar man en begravd kropp som tros vara blottaren och våldtäksmannen som satte skräck i traktens flickor för tio år sedan. Har han något samband med Chloe?
Det intressanta med boken är inte egentligen mysteriet med blottaren, Chloes död eller det nedgrävda liket. Det intressanta är den närgångna och realistiska skildringen av tonårstjejer och deras relationer och den laddade, smutsiga och kalla atomsfär som byggs upp. Helt klart läsvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar