Ger mig på en sommarlovsklassiker...

Det känns som om alla har läst Tordyveln flyger i skymningen.
När jag var liten gick den som sommarföljetong i radion, flera gånger. Jag lyssnade, men lyckades nog aldrig höra samtliga avsnitt. Nu, många år efter mina jämnåriga, är jag ikapp. Jag har också läst den!

Jonas, Annika och David är tre tonåringar som snubblar över ett riktigt sommarlovsmysterium. När de hjälper ägaren till Selanderska gården att vattna blommorna när hon är bortrest hittar de en bunt brev från en tid för länge sen. Breven berättar om ett kärlekspar, men också om en egyptisk staty som ska ligga gömt någonstans i bygden. De bestämmer sig för att försöka hitta statyn, och en härva av oförklarliga och mystiska händelser tar sin början.

Jag är nog för gammal för den här boken. Visst, det jag känner igen från radioteatern ger en mysig nostalgisk sommarlovskänsla, men utöver det ger boken mig inte så mycket. Mysteriet är inte särskilt intressant, David är väldigt platt tecknad, Annika känns lite som Annika i Pippi Långstrump - sådär rejäl och präktig som tjejer ofta är i lite äldre barn- och ungdomsböcker. Och Jonas. Jonas är så fruktansvärt irriterande hela tiden, förmodligen beroende på att han är yngre och barnsligare än de andra, men jag sitter ändå och önskar att han bara ska vara TYST flera gånger. Och what's with the Salmiak? Det äts salmiakgodis på i stort sett varje sida, Jonas och prästen Lindroth har en helt klart osund relation till lakrits. Nej, det här var ingen bok för mig, men jag har i och för sig inte varit så förtjust i Maria Gripes andra böcker så det kanske jag borde anat redan innan jag började läsa.