Profetmorden - Mehmet Murat Somer

Den namnlösa huvudpersonen i Profetmorden har det bästa av två världar. På dagarna är han en snygg man, en mycket skicklig datakonsult. På nätterna driver hon en nattklubb klädd som Audrey Hepbourn.Snart visar det sig dock att det håller på att hända något obehagligt i Istanbul: flera transvestiter har hittats döda och mer och mer pekar på att det inte har varit fråga om några olyckshändelser. Vår hjälte börjar leta efter ledtrådar på vem som ligger bakom morden, och upptäcker att alla offer har en sak gemensamt - de har namn som härstammar från olika profeter. Har vi att göra med en religiös galning, eller är det kanske bara en slump?
     Huvudpersonen är charmig och smart, men samtidigt ganska otrevlig - hen är ofta överlägsen och dryg, och tycker att andra är korkade. Jag gillar när litterära personer har både bra och dåliga sidor, det gör att det känns mer trovärdigt. Huvudpersonen i Profetmorden har dessutom ovanligt jobbiga, men snälla, kompisar så man förstår att det är lätt att bli lite irriterad ibland.
   Det bästa med boken är ärligt talat att den handlar om transpersoner. Deckarhistorien är den inget särskilt, varken särskilt bra eller dålig, men boken blir intressant och kul för att den rör sig i en miljö man sällan får läsa om.
   Jag kände mig lite förvirrad av att den är så roligt skriven: samtidigt som det händer väldigt hemska saker känns den på något sätt som en komedi för att karaktärerna är så skruvade och dialogerna är så rappa och roliga. Boken är ganska kort, bara 196 sidor, men det hinner hända mycket och det är underhållande rakt igenom.

Profetmorden är den första av sex i en serie, och jag kommer förmodligen läsa allihop!