Doktor Calgary åker till familjen Argyle för att berätta att deras son/bror är oskyldig till mordet på deras fru/mor. Familjens reaktion blir dock inte vad han väntat sig. När mordet nu måste utredas igen dras gamla sår upp på nytt.
Huset på udden är en Christiedeckare utan vare sig miss Marple eller Poirot. Bristen på huvudperson gör att berättelsen kan hoppa mellan olika personer och ge olika perspektiv, men det gör den även lite ologisk. Det intressantaste är hur så många tycker att det hade varit bättre att den som dömdes för mordet inte hade fått upprättelse, för att det var en praktisk lösning. Det känns som att det ofta är så även i verkligheten, där vissa verkar tycka att det är viktigast att någon döms för ett brott och att det inte gör något om den som döms är oskyldig.
I övrigt är boken en klassisk Christiedeckare, ett begränsat persongalleri där alla har haft både motiv och möjlighet att utföra mordet. Inga djupare karaktärsskildringar eller miljöbeskrivningar, men spännande hela tiden.