En grupp människor har samlats för gruppterapi. De har en enda sak gemensamt: de har alla överlevt ett extremt trauma. Nu snackar vi verkligen extrema saker: en har blivit delvis uppäten av kannibaler, en har råkat ut för en våldsverkare som knackat in mönster på hennes benknotor... vissa vill berätta allt, vissa vill inte ens ta av sig sina solglasögon. När de börjar prata med varandra glider romanen över till att bli något annat än man först hade väntat sig, och världen ser inte ut riktigt som någon hade kunnat föreställa sig.
Jag gillade att det hela tiden finns mysterier, människorna är mångbottnade och mycket får förbli dolt. Det är svårt att genrebestämma boken, den är lite var varje helt enkelt. Inte riktigt skräck, inte riktigt thriller, inte riktigt psykologiskt drama. Det är också svårt att berätta något om handlingen, jag tycker att det gav mycket att ge sig in in läsningen utan att veta så mycket om vad som väntade så jag vill inte själv förstöra den upplevelsen för någon annan. Jag får nöja mig med att intyga att den är väldigt bra: fascinerande och spännande och precis lagom lång med sina blott 182 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar