Det känns som att det har varit lite av ett tema för mig att avsluta trilogier under de första månaderna av 2015.
De första två delarna av Meg Cabots Airhead-serie läste jag nån gång för väldigt länge sen, kanske till och med innan jag började skriva på den här bloggen. Nu lånade jag hem den sista delen, Runaway, från biblioteket och jag tänkte att det kanske skulle bli svårt att minnas vad som hänt. Det visades sig dock inte vara ett problem, det gick snabbt att komma in i handlingen igen. Storyn kretsar kring Emerson, en datanörd helt utan intresse för något som har med utseende att göra. En dag råkar hon ut för en olycka, och när hon vaknar upp på sjukhuset befinner hon sig i en annan människas kropp. Hennes hjärna har nämligen transplanterats in i supermodellen Nikki, och hur absurd situationen än är så går det inte att berätta för omgivningen vem hon är och hon blir tvungen att vänja sig vid att leva Nikkis liv: ett nytt jobb, ny lägenhet, nya vänner, ny hund och dessutom nya fiender. Låter det dumt? Ja, men det är det också. Det känns ju inte på något ätt som en trovärdig historia, men det är väldigt underhållande. Em är en härlig, bitsk huvudperson som faktiskt utvecklas en del genom böckerna, det är kul att läsa om hur hon vänjer sig vid det glamourösa livet. Den stora intrigen i böckerna kretsar kring de som ansvarar för att transplantationen över huvud taget genomfördes, och kraven de ställer på Emerson/Nikki. Det blir aldrig jättespännande - tonen i böckerna är lite för käck för att man ska oroa sig för att huvudpersonen ska komma till någon större skada - så undrar man ju hur den invecklade soppan ska sluta egentligen. Kul och lättsamt, jag tänker att det här vore bra semester- eller sjukläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar