Rekviem - Lauren Oliver

Det var länge sen jag läste de första två delarna i Lauren Olivers dystopi-trilogi om ett samhälle där kärlek betraktas som en svår sjukdom som botas med ett personlighetsförändrande ingrepp i hjärnan. Så länge sen att jag inte var säker om jag alls skulle komma ihåg vad som hade hänt. Men, man ska ju avsluta vad man har påbörjat tänkte jag, och plockade hem Rekviem från biblioteket.
Det gick jättesnabbt att ramla rakt in i storyn igen, och jag hade faktiskt inga problem med att minnas vare sig handling eller persongalleri när jag väl hade börjat läsa.
Lauren Oliver skriver väldigt bra, ett ganska avskalat språk med en saklighet som passar Lenas brutala verklighet bra, men som samtidigt lyckas förmedla massor av känslor och stämningar. Jag hetsläste verkligen Rekviem, det var så himla spännande, men tyvärr tyckte jag att boken till sist föll ganska platt, och tyvärr blev slutet en trist avslutning på en serie som jag gillade väldigt mycket.
[Spoiler/tankar om slutet: (markera för att läsa)   hallå, vad är det här för slut egentligen? det är ju inget slut! jag köper att det vore lite väl overkligt om hela samhällsstrukturen ändrades jättesnabbt så det är ok att man inte får veta hur det går för landet, men att man inte får veta hur det går för en enda karaktär? Hur löste egentligen Lena situationen med Alex/Julian? Vart tog Hana vägen? Vilka karaktärer överlevde ens? Ska man förstå det som att folk kommer kunna leva i nån slags frihet nu, eller kommer det vara gerillakrig nonstop i resten av deras liv? Jag kände mig faktiskt lite lurad där på sista sidan. ]