Oskar är nio år och hans pappa dog i elfte september-attacken. När Oskar hittar en nyckel i pappans kvarlämnade saker bestämmer han sig för att hitta låset den passar till, genom att besöka alla 472 personer som heter Black i New York.
I början hade jag svårt att bestämma mig för om jag tyckte om Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Oskar är så lillgammal och tycker att han är så smart att jag bara blir irriterad. Jag tyckte bättre om historien om hans farmor och farfar, som berättas parallellt. Men efter ett tag drogs jag in i det hela och de två berättelserna fördjupar varandra och gör båda bättre. För att vara historier om sorg känns boken dessutom väldigt hoppfull. Det är en fin historia som vävs ihop bra på slutet och jag förstår varför den blivit så hyllad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar