Igår var vi på galavisning av filmatiseringen av Lina Arvidssons bok Det borde finnas regler. Det var väldigt trevligt och kul. Filmen är inspirerad av boken, men följer den inte exakt. Det är alltid lite orättvist att jämföra filmer med böcker då det är så olika medier, men jag tänkte göra det ändå. Nu hade jag dessutom boken färsk i minnet, vilket gjorde att jag inledningsvis störde mig på skillnaderna.
Det som jag uppskattade mest med boken var hur bra den skildrade hur det var att vara fjorton. Vardagstristessen i skolan, grubblande över vem man var, förhoppningarna om att livet skulle komma igång bara man blir äldre, längtan efter att hångla. Filmen förmedlar nästan samma känsla, men eftersom den utspelar sig på sommarlovet blev det ändå ganska annorlunda. Jag förstår varför de gjorde det valet, men jag gillade verkligen skolskildringen i boken.
Boken utspelar sig i en håla och huvudpersonerna längtar därifrån. Filmen utspelar sig i Malmö, inte uttalat men uppenbart då man ser Turning torso, Kronprinsen, Folkets park. Det är väldigt fina miljöer, en cool strandfest och deras fantastiska koja i det ruffiga skrotupplaget, vilket ger en annorlunda känsla jämfört med boken. Jag gillade hålan och tristessen, så jag tyckte att det var lite synd att det inte var kvar.
Relationerna mellan karaktärerna var lika bra i både boken och filmen, om än inte helt lika. Mirjams relation med Per känns hälsosammare i filmen, vilket var tur då jag tyckte att den var ganska jobbig att läsa om. Mias relation med sin pappa utvecklas mer i boken, men även i filmen skildras den bra. Överlag kändes relationerna lite snällare i filmen, men det fungerade väldigt bra. Dock tyckte jag att det var synd att Mias kärleksrelation inte fick plats i filmen, jag gillade den.
Det är lite synd att jämföra filmen och boken då de är så pass olika. Jag kände att filmen förtjänar att ses för sig själv och jag förstår varför den inte är exakt som boken, det känns överlag som rimliga ändringar. Dock tyckte jag bättre om boken, den var en så himla fin skildring av en ganska händelselös tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar