Jag hade tur i somras och hittade Lena Dunhams Not that kind of girl på loppis för en tia. Man har ju hört både den som älskat boken och de som tyckt att den var helt menlös, så jag var ganska nyfiken på vad jag själv skulle tycka. Jag gillar ju Lena och Girls, så jag hoppades på att jag skulle tycka om boken.
Det gjorde jag också! Jag gillade upplägget med en massa korta texter om barndom och ungdom. Det är kul, det känns ärligt och det är ofta väldigt obekvämt. Lena Dunham väjer inte för att berätta om jobbiga känslor, pinsamma situationer och konstiga saker hon gjort. Väldigt underhållande och läsvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar