Tecknat femtiotalssnusk

Jag lånade hem en hög seriealbum från biblioteket, och plockad åt mig Drift (skriven av Liv Strömqvist och tecknad av Jan Bielecki) på impuls enbart på grund av det snygga omslaget.
Det visade sig vara en coolt tecknad liten bok (i femtiotalsstil!) som baksidestexten beskrev som "bryter mot den astråkiga patriarkala kulturen och erbjuder istället antimoral, kvinnliga subjekt och hälsosam pervesion". Och det var väl ungefär vad man fick. En porrig liten berättelse om en man och en kvinna som träffas på en buss och börjar berätta om sina liv för varandra. Den var lite kul och estetiskt tilltalande, och det kan ju faktiskt räcka ibland.

Lättläst underhållning

Själlös av Gail Carriger utspelar sig i ett steampunkigt 1800-talslondon där människorna delar världen med vampyrer och varulvar. Huvudpersonen Alexia Tarabotti saknar själ, vilket gör att hon kan ta ifrån vampyrerna och varulvarna deras krafter genom att röra vid dem, något som inte är särskilt populärt i de övernaturliga kretsarna. Hon har dock större problem; som varande frispråkig halvitalienska har hon svårt att hitta en lämplig make och ledaren för Londonvampyrerna är farligt snygg och charmig men också helt olämplig som partner.

Själlös är en charmig bok med både action och romantik. Jag gillar verkligen steampunkestetiken, men det är en väldigt visuell stil som inte riktigt gör sig i bokform. Carriger gör ett tappert försök att beskriva parasoller, hattar och vetenskaplig utrustning, men jag känner hela tiden under läsningen att berättelsen skulle göra sig bättre som film.

Karaktärerna är ganska platta och historien är ganska mycket av en klassisk romantikhistoria, där man som läsare förstår hur det ska gå långt innan huvudpersonerna kommer till insikt. Det är underhållande, men lämnar inga djupare spår. Detta är första boken i en serie (suck, ständigt dessa serier) så det finns utrymme för utveckling, men jag hade gärna sett det i denna bok. Överlag skulle jag säga att det är en bra sommarbok, underhållande och lättläst, och bra att ta till när man vill ha något inte alltför tungt.

Jenny har också läst Själlös.

Bokbloggsjerka 24-27 april - hemma hos Raskolnikov

Hur kan det redan vara dags för bokbloggsjerka igen? Den här veckan har verkligen gått snabbt.
Helgens uppgift är denna:
"Jag tycker ibland att bokbloggosfären fokuserar onödigt mycket på det som är nytt och spännande. Jag skulle vilja komma med en utmaning: blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal, men fortfarande läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!"

En gammal favorit är Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Den handlar om den självupptagna studenten Raskolnikov som får för sig att han vill mörda sin hyresvärdinna. Full av självrättfärdighet slår han ihjäl gumman, och ägnar sen resten av romanen åt att virra runt febersjuk och ångestfylld på St Petersburgs gator och fattiga hyresrum. Väldigt, väldigt bra.

 

2003 tillbringade jag en månad i St Petersburg, och övertalade min kompis som inte hade läst boken att besöka Raskolnikovs hus. (Ja, det är en fiktiv karaktär, men entusiaster har tolkat Dostojevskijs vaga adresser - allt är typ G-gatan, P-gränd och så vidare) och hittat huset som romanen startar i.

Såhär ser det ut! Jag har för mig att fönstren är trapphusfönster, men Raskolnikov bodde i alla fall i ett vindsrum.

 

Här är dörren till vindsrummet! Stackars de som bor i den här trappuppgången, väggarna var helt fulla av Brott och straff-relaterat klotter så det måste ju springa otroliga mängder turister där varje dag.

 

The man is at the door, hide the bloody rags.

 

Det populäraste att skriva var hetsiga uppmaningar till Raskolnikov om att inte mörda. Lite sent ute kan jag tycka...

 

Svenskarna ville inte vara sämre...

 

 



Varia

I en avlägsen framtid håller världen på att tas över av änglar. Vissa anser att de är himmelska varelser, andra att de är en parasitisk, utomjordisk insektsart. Huvudpersonen Lenkas har blivit utvald att assimileras av änglarnas kollektiv, men börjar drömma om en annan framtid.

Det är inte helt lätt att beskriva handlingen i Varia av Charlotta Jonasson utan att beskriva allt som händer i boken. Denna typ av sci-fi/fantasyberättelse behöver förklara allt om sin värld och dess invånare och kan lätt bli lite fånig eller överdrivet omfattande. Jonasson lyckas dock balansera bra mellan att förklara det som behövs och inte låta sina karaktärer rabbla en massa fakta. Boken är inte lång, men man får en bra bild av världen och de varelser som befolkar den.

Bokens största styrka är dock karaktärsskildringarna. Både huvudpersonen och bikaraktärerna är kompletta och trovärdiga personer, trots att de inte alltid är mänskliga. Det känns att Jonasson har tänkt igenom sin värld ordentligt, både geografi, historia och invånare. Varia är en komplett historia, med ett bra avslut och jag skulle gärna läsa fler berättelser från denna värld.

Tack till Undrentide för recensionsexemplar.

Top ten tuesday: favoritförfattare

Nu är det tisdag igen, och det betyder att det är Top Ten Tuesday hos The Broke and the Bookish.
Idag gäller det att lista tio all-time favoritförfattare.
Svårt, och detta blir helt utan inbördes ordning:

1)   Stephen King
2)   Villlhelm Moberg
3)   Jonas Gardell
4)   Wendy och Richard Pini
5)   J.K Rowling
6)   Douglas Coupland
7)   Gun-Britt Sundström
8)   Inger Edelfeldt
9)   Per Anders Fogelström
10)  Jan Guillou

Monster

Micael Dahlén reste kors och tvärs över jorden för att träffa och intervjua fem mördare. Mördare som efter att de blivit avslöjade blivit idoler för mängder av människor. Genom intervjuerna vill han ta reda på vad som gör att människor verkar vara så fascinerade av mord. Hur kan det värsta man kan göra bli så attraktivt? Varför har de så många fans?

   Det var intressant att läsa om hans möten med mördarna, och till en början var jag också nyfiken på vad som driver människor att söka kontakt och närhet med de som andra ser som monster. Efter halva boken började jag dock tröttna (och den är verkligen inte särskilt tjock). Författarens egen fascination blir mer och mer osmaklig och irriterande, (skönt att han ialllafall är väldigt medveten om den själv). Och det blev lite långtråkigt. Men den var väldigt, väldigt snygg i alla fall!

 

 

 

Bokbloggsjerka 17-20 april

Nu är det snart helg, och det betyder att det är dags för bokbloggsjerka!

Helgens fråga: Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Bortsett från kurslitteratur då? (För där finns det en hel del växt- park- och arkitekturnörderier). Jo, det finns massor av nördiga grejer. Det hade varit kul att visa bilder, men jag är inte hemma i helgen så det får bli nån annan gång. (Dessutom är min kamera trasig och jag hittar inte kvittot- och det är inte alls lika kul att ta bilder med den dåliga iphone-kameran).
Jag har ett vältummat ex av Anton LaVeys Satanic Bible från sent 90-tal (placerat bredvid konfirmationsbiblarna och psalmböckerna). Jag har fler Stephen King-böcker än vad som är helt rimligt. Jag har alla 47 delar i Sagan om isfolket, men de bor i en låda på vinden. Jag kan verkligen inte komma på nån titel som jag tycker är pinsam (kanske jag inte står 100% för att jag har "amerikanskt slanglexikon" från 90-talet...), men jag ska ta mig en titt i bokhyllan framöver och se om det kan finnas nåt sånt. Isåfall är det värt ett eget inlägg :)
 

MItt paket har kommit!

Jag fick en postavi i måndags kväll, men eftersom jag hade jobbat över och kom hem först klockan 22 orkade jag inte cykla till Ica och hämta ut paketet. Det fick bli på vägen till jobbet morgonen efter istället. Självklart kunde jag inte vänta tills kvällen med att öppna, utan slet ivrigt upp det jättetjocka kuvertet på den första parkbänk jag kunde hitta.

Här ligger det i solen och väntar...

 

Kolla så tjockt! Och oerhört välpusslat, när jag skulle packa ihop för att cykla till jobbet fick jag bara ner hälften av innehållet i paketet igen :)

Vilket fantastiskt paket! Det här är vad som var i:

Två stycken tjocka böcker: Flickan från ingenstans av Justin Cronin och Wool av Hugh Howey. Jag har inte läst någon av dem, och båda verkar jättebra. Min bokvän har verkligen tolkat mina förvirrade ramblings om läspreferenser klockrent.
Två sorters teer som jag ska testa ikväll.
Ett otroligt snyggt rosa nagellack (en nyans som inte liknar någon jag redan äger, vilket är rätt coolt med tanke på att jag har 70-80 flaskor i en stor låda). Det riktigt lyser i vårsolen, superhärligt!
Snygg rosa penna som nog får bo på mitt jobbskrivbord.
Två bokmärken, ett magnetiskt med en glasögonprydd döskalle och ett med papegojor och tofs. Perfekt, det var länge sen jag såg till något av mina bokmärken hemma, så dessa två kommer användas flitigt.
Färgglada post-it markeringar. (Jag tänker att dessa kommer bli utmärkta till att markera fina citat osv i boken man läser men inte orkar anteckna exakt NU utan vill hitta senare).
Riktit roligt godis: en hel påse salta patroner (barndomsnostalgi! Såna brukade vi köpa i Pressbyrån, då satt man och smackade på sin enda kladdiga patron i evigheter haha). Jelly Beans (med motiveringen att det är lite Harry Potter-aktigt :), En lyxig rocky road fudge (som jag smakade av igår - den var god.

Vilken kick det var att öppna ett så perfekt paket, allt innehåll passar mig utmärkt. Bra jobbat, hemliga bokvän! Jag gissar att du är Böcker och sånt, stämmer det?

Testade såklart genast nagellacket

Nu vill jag typ BARA ägna mig åt att göra hemliga bokpaket. Hela tiden!


Bonus: Bakom kulisserna av bokbloggandet:

Katter hatar att bli fotograferade, men fotobombar ändå ca 70% av bilder man försöker ta. Vad håller de på med egentligen? Den svarta katte (Felix) var mest intresserad av att nosa på alla nya grejer. Den röda katten (Måns) strök runt runt och var ivägen, och ville sen bita våldsamt i alla plastförpackningar (vilket han inte fick). Tydligen extremt goda förpackningar på patronerna och jellybeansen.

Tonårsromance - som funkar. Wow.

Ett felskickat e-mail om en tam gris leder till att Ellie börjar brevväxla med Graham. De vet inte mycket om varandra, men berättar snart allt mer om sina tankar och känslor för varandra. Ellie är en småstadstjej från en kuststad i Maine. Graham visar sig var en berömd ung filmstjärna. När de möts i verkligheten slår det gnistor, men Ellie har sina skäl att vara oerhört vaksam mot de horder av fotografer som ständigt är Graham i hasorna. Det verkar som om de inte alls kan vara tillsammans.
Det är är en ren tonårsromance, vilket inte alls borde vara min genre, men det är otroligt mysigt och sött, utan att bli sliskigt. Jag har lite svårt att förstå att Ellies skäl att hålla distansen skulle vara starkt nog och det är lite irriterande, men jag gill(ade den här boken. (Tyvärr är inte grisen med alls, det var ju en liten besvikelse).

Den fula, tjocka kompisen

Sjuttonåriga Bianca är ganska nöjd med sitt liv. Hon är helt ointresserad av att träffa killar, hon är nämligen helt övertygad om att highschoolkids är för unga för att bli kära på riktigt - och då är det ju meningslöst att hålla på och försöka vara ihop. Hon är en lojal vän till sina två bästisar, har en bra pappa (mamman är kanske lite jobbig, hon ger sig iväg på allt fler och längre arbetsresor).  En kväll kallar säger skolans dryga casanova Wesley att Bianca uppenbart är "the Duff", det vill säga "Designated Ugly Fat Friend". Det finns en i varje kompisgäng, en som inte riktigt hör till, en som finns med för att de andra ska kunna känna sig lite bättre och lite finare Bianca kastar en läsk i ansiktet på honom, men kan inte låta bli att fortsätta grubbla på det han sagt. Är hon en Duff? Samtidigt spårar hemmalivet ur, mamman ansöker om skilsmässa, pappan faller tillbaka i ett gammalt missbruk och ingen tar hand om Bianca alls. Märkligt nog är det Wesley som blir hennes andningshål. Att kyssa honom är det enda som får henne att sluta tänka, även om hon hatar honom mest av allt.
På många sätt en standardungdomsbok, men med en uppfriskande liberal syn på tonåringar som har sex. Charmiga karaktärer och en oväntad seriositet. Jag gillade den. (Snart kommer The Duff som film, det kan nog bli bra).

Wonder woman

Jag hittade det här Wonder woman-albumet på stadsbiblioteket och blev nyfiken. Jag känner ju till karaktären Wonder woman, men visste inget mer om henne än hur hennes superhjältekostym ser ut.
Det visade sig att hon egentligen heter Diana, är dotter till ledaren för en klan amazonkrigare och enligt legenden skapats av lera. Leran var inte sant. Diana har en mäktig far, och när det uppdagas blir allt väldigt besvärligt. Det dyker upp en massa lynniga grekiska gudar som har en hel del familjeaffärer att reda ut.

Plus: Det är snyggt tecknat, Wonder woman är cool, amazonerna är coola, det finns över huvud taget en massa kvinnliga karaktärer.
Minus: Det var svårt att hänga med i vad som hände, och jag gillade inte intrigen med gudar alls tyvärr.
Det blir nog inte av att läsa nr två i av denna, men det var roligt att skaffa sig lite mer serieallmänbildning iallafall.

Katten Cleo - Helen Brown

Helen Brown såg sig inte som en kattmänniska, men gick med på att skaffa en kattunge till sin son Sam. Han valde ut en liten svart honkatt och döpte henne till Cleo. En vecka senare omkom Sam i en trafikolycka, och familjen hamnar i total kris. Alla tankar på katter var borta, det fanns ingen mening med att ta sig an en kattunge när Sam inte fanns längre. Men katten dök upp, Sams lillebror Rob vädjade om att få behålla henne, och Helen gav med sig. Katten Cleo fick stanna.
Snabbt fick katten en viktig roll i familjen. Hennes galna men ömsinta personlighet kunde få dem att skratta igen, något som hade verkat omöjligt.
Jag är ju väldigt intresserad av djur. Med väldigt menar jag att jag är mer eller mindre besatt av dem. Därför kan jag inte motstå att läsa en sån här bok när den kommer i min väg. Och visst är det en fin berättelse om hur mycket ett husdjur kan påverka människor, och det är fint att läsa om Cleo, men boken har lite för stort fokus på Helen själv. Det finns dessutom en del detaljer som verkligen stör mig: dels hur Helen är så otroligt snabb att döma andra på ett rent osmakligt sätt. Hon tror att barnen i Robs skola är "känslomässigt störda" och därför kommer att mobba honom - innan han ens har satt sin fot där. Grannkvinnan är snygg och smal "alltså korkad, ingen jag ville umgå med". Ett familjefoto av människor hon aldrig har träffat visar att människorna är perfekta "ingen är tjock, homosexell eller har en personlighetsstörning". Hon kan alltså se direkt om någon är gay eller har en psykisk sjukdom? På ett foto? Ok... Det andra störande var att det förekommer en del översättningsmissar (tror jag?). Det låter iallafall väldigt konstigt när Helens man är beredd att "renovera renoveringen". Jag saknade också en bild på Cleo. Det känns märkligt att ha en bild på en ranom kattunge som inte ens har rätt ögonfärg på omslaget när boken berättar en sann historia.
Sammanfattningsvis är det en bitvis gripande berättelse om relationen man kan ha med ett djur om man har tur, och bitvis en lite gnällig memoar av en inte helt sympatisk kvinna. Helt ok, men jag blir inte sugen på att läsa fortsättningen.

Tack Bokfabriken för rec.ex!

Deras ryggar luktade så gott

 

 

Jag har läst och gillat alla Åsa Grennvalls seriealbum, och Deras ryggar luktade så gott höll samma klass som de jag läst tidigare. Som väntat var det en ganska plågsam läsning om en ensam barndom med känslomässigt otillgängliga föräldrar. Snyggt utfört med till synes enkla teckningar som fångar känslor kristallklart.

Mitt hemliga bokpaket

En uppdatering från Boklusens bokbyte:

Mitt bokpaket har kommit fram :)
Här kan man se vad Bloggbohemen fick i sin gröna påse.

Atonement - Ian McEwan

Jag har hört väldigt mycket gott om Atonement av Ian McEwan, men det verkar vara en bok som man älskar eller hatar? På Goodreads verkar den iallafall få väldigt många femmor och tvåor.
Jag lyssnade på boken som ljudbok, och måste säga att jag inte är särskilt imponerad.
  Handlingen i korthet: En flicka anklagar en vän till familjen för ett hemskt brott, fastän hon egentligen såg något annat än det hon säger. Ingen ifrågasätter henne, och hon kan inte hejda sig och ta tillbaka. Lögnen får stora konsekvenser för ett ungt kärlekspar, vilka senare skiljs åt av andra världskriget. Som vuxen försöker flickan hitta ett sätt att ställa saker till rätta, men kanske finns det ingen återvändo.

Jag tyckte att boken var för lång, det är för mycket orelevanta och pladdriga sekvenser, och det förklaras för vag varför hon ljuger över huvud taget. Ingen höjdare alltså.