Böcker för en öde ö

Dag 5 i 30-days-of-books, och nu är frågan "If you were stranded on a deserted island, what five books would you take with you? Include one reason for each".

# Överlevnadshandboken, i nån rimligt fräsch utgåva. Kan ju vara väldigt praktiskt att kunna slå upp lite fakta om hur man bygger en vindskydd, fiskar utan krok och hittar ätliga rötter.

# Shantaram - Gregory David Roberts. Den var väldigt bra, och väldigt tjock. Jag skulle kunna tänka mig en omläsning om jag bara hade tid, och det kan man säkert ta sig på en öde ö.

# Den del i Game of thrones-serien som jag är mitt inne i vid tiden för skeppsbrottet. Tjocka, komplicerade böcker som räcker länge.

# Liftarens guide till galaxen - Douglas Addams, för jag misstänker att det kan behövas något roligt att muntra upp sig med. (Och om man lyckas få med sig samlingsvolymen så har man fem böcker fulla av galenskaper).

# Det kunde ju vara en idé att ta med bibeln, den skulle ju garanterat räcka väldigt länge.

The perks of being a wallflower - Stephen Chbosky

Förra året såg jag filmen the perks of being i wallflower, utan att ha några egentliga förväntningar. Den visade sig vara helt underbar, och jag är väldigt sugen på att se om den snart.
   I somras läste jag boken (eller lyssnade på rättre sagt). Den var ännu bättre (det är ju ofta så). Jag älskar huvudpersonen: en ensam kille vars bästa vän nyligen begått självmord som försöker hitta en plats där han hör hemma och är omtyckt. Jag älskar de som blir hans vänner: mångsidiga, äkta och snälla personer. Jag älskar hur det hela tiden finns så mycket mer under ytan än det som sägs högt. Lätt en av mina favoritböcker i år! Läs den läs den läs den! Och se filmen också.

Hatade karaktärer

Dag nr 4 i 30 days of books-utmaningen frågar efter "Characters you hate and which books they're from". Svårt, för oftast tillför ju osympatiska och elaka karaktärer en massa bra grejer till en historia.
Efter en del funderande har jag valt ett par typer som jag verkligen retade mig på under läsningen:

# Santiago - Nattens Furste, Anne Rice

# Garp, och Garps mamma - Garp och hans värld, John Irving

# Big Jim Rennie - Under the dome, Stephen King

# Theresa - Lilla Stjärna, John Ajvide Lindqvist

# De där vidriga barnen som dödar en hund - Vi, de drunkade, Carsten Jensen

# Elphaba - Wicked, Gregory Maguire

# Samtliga vuxna - Alltid den där Anette, Peter Pohl.

Ett gäng favoritkaraktärer

Dag tre i min 30-days of books var egentligen igår, men bättre sent än aldrig!

Nu handlar det om "Your favorite characters and which books they're from". Här kommer några älsklingar, utan inbördes ordning:

# Räven i Den lille prinsen av Anoine. Jag vill också ha en räv som vän!

# Den självgoda vampyren Lestat från Anne Rices vampyrkrönika.

# Elin, den vilda flickan som inte vill bli stor, i Förortsvilden av Matilda Matson.

# Paul i Torka aldrig tårar... av Jonas Gardell. Jag skulle så gärna vilja läsa en hel roman om Paul!

# Ida i Cirkeln-trilogin. Jag fattar inte själv varför hon är min favorit, men det kanske är just det att hon är så hemsk - men ändå så rörande.

# Joar Lundvall och Eva-Britt i Jan Guillous Hamiltonböcker. Synd att Joar inte fick vara med i de nya filmerna (som iofs inte är några favoritfilmer...), men han hade kunnat tillföra nåt intressant.

# Juliane i Inger Edelfeldts Juliane och jag. Som jag önskade att jag hade en sån kompis när jag var tolv och läste boken om och om igen.

Dag #2 i 30 Days of books har temat "Your 5 least favorite books of all time".
Det är jättesvårt att säga de fem sämsta, men här är i alla fall fem stycken som jag inte tyckte var bra. (Utan inbördes ordning).

1) De dödas ljus - Björn B Jakobsson. Som en riktigt dålig skräckfilm i bokform. Ologisk handling, irriterande korkade karaktärer, proppfullt med skräckfilmsklyschor...

2) Sophies värld - Jostein Gaarder. En bok som var oerhört hypad när jag gick i gymnasiet. ALLA läste den, och nästan alla sa att de älskade den. Enligt ryktet skulle det vara en roman som på ett klurigt och underhållande sätt vävde in fakta om berömda filosofer så att man liksom lärde sig och fick en massa tankeställare utan att märka det. Sanningen var att den bjöd på en ganska tråkig historia om flickan Sophie som börjar få brev från en mystisk främling. Breven, som utgör varannat kapitel ungefär, är torra föreläsningar om klassisk filosofi. Oerhört tråkigt.

3) Raija - Bente Pedersson. Jag läste de tre första böckerna i serien i hopp om att det skulle vara likt Isfolket. Jo, det var likt, så likt att jag skulle säga att det är en skamlös kopia. De var så dåligt skrivna (eller kanske dåligt översatta?) att det ibland inte gick att förstå vad som hände i boken.

4) Gösta Berlings saga - Selma Lagerlöf. Så lång, och så tråkig.


5) Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami. Om man måste skriva en helt orimlig bok utan sammanhang och poäng, med bihistorier som inte ens hör dit, kan man väl iallfall skriva en KORT bok? I efterhand förstår jag inte varför jag läste ut den här boken.

10 favoritböcker

Dag ett i 30-days of booksutmaningen börjar här!

Först ut är "Your 10 favourite books of all time".
Inte en helt lätt lista att göra. Jag har inte grubblat särskilt länge på frågan, utan mer skrivit ner de första tio jag kom på att jag älskat.

1) The Stand (Pestens tid) - Stephen King
Antal läsningar: kanske fyra på svenska och två på engelska.
Jag har aldrig varit jätteintresserad av     kampen mellan gott och ont, den svarta mannen, gud osv, men den svindlande tanken på vad som       skulle hända om civilisationen skulle slås ut räcker enormt långt för mig. Underbara karaktärer,
jag vet inte vem av dem jag älskar mest (jo, förmodligen är det hjälten Stu Underwood, den stackars fördömda Nadine, revanschsugna och lite äckliga Harold, eller Trashcan-man. Nä, ni ser, det går itne ens att välja!
2) Nattens furste - Anne Rice
Antal läsningar: kanske fem eller sex.
Den första vampyrbok jag läste, och fortfarande den bästa i genren. Skildringen av Paris är en av de finare miljöbeskrivningarna jag har stött på, och vem älskar inte Lestat?
3) Where the heart is (Där mitt hjärta finns) - Billie Letts
Antal läsningar: Två gånger på svenska och två på engelska.
Så fint och hoppfullt om att resa sig upp igen när allt tycks ha gått åt helvete, och om vänskap som kan komma i oväntade former.
4) Momo -eller kampen om tiden - Michael Ende
Antal läsningar: Skulle gissa att det är... sex eller sju.
En av de bästa barnböckerna, en sån där som verkligen inte bara är för barn.
5) Microslaves - Douglas Coupland
Antal läsningar. En på svenska och en på engelska.
Couplands bästa tycker jag. Pladdrigt, osammanhängande, men en fin (om än lång) skildring av vänskap, arbete och datanördar. Och så snygga formuleringar!
6) Häxtävlingen och Den stora spökräddningen - Eva Ibbotson
Antal läsningar: Säkert tio eller mer. Jag älskade de här böckerna i låg- och mellanstadiet.
Häxor som tävlar i en batchelorliknande turnering långt innan dokusåpor var uppfunna, och spöken som parkerar sin droska på varuhusets parkeringsplats, vad skulle man INTE älska här?
7) Harry Potter - J K Rowling
Antal läsningar: Två gånger, förutom de två sista böckerna som jag bara hunnit läsa en gång.
Jag önskar att Harry Potter hade funnits när jag var tio, jag är avundsjuk på de som växt upp parallellt med serien.
8) Ett ufo gör entré - Jonas Gardell
Antal läsningar: Tre eller fyra.
Min favorit bland Gardells böcker.
9) Borta med vinden - Margaret Mitchell
Antal läsningar: En.
Det var bara några år sen jag läste denna, och det blev snabbt väldigt obegripligt för mig att jag inte läst den tidigare. Så bra! Jag tyckte om att den överraskade mig med att vara så mörk, och med så osympatiska men ändå härliga karaktärer.
10) Foxfire - Joyce Carol Oates
Antal läsningar: Kanske fem på svenska och tre på engelska.
Ett gäng arbetarklasstjejer i det amerikanska femtiotalet tröttnar på omvärldens förtryck och startar ett eget gäng, där de är beredda att göra vad som helst för varandra. Det finns ingenting jag inte älskar med den här boken.

Himmelstrand - John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist är enligt mig en ganska ojämn författare. Antingen tycker jag att det är väldigt bra (Människohamn! Hanteringen av odöda!!) eller så tycker jag att det är riktigt lamt (Lilla stjärna). Han har en förmåga att krypa under skinnet på sina karaktärer på ett imponerande sätt, men å andra sidan tycker jag att hans berättelser ofta går lite för långt åt det äckliga hållet.

Den senaste av hans skräckromaner heter Himmelstrand, och där får vi möta fyra familjer som råkat ställa upp sina vagnar intill varandra på en vanlig husvagnscamping. Det vill säga, när de parkerade där så var det en vanlig campingplats. När de vaknar befinner de sig på en oändlig gräsmatta under en onaturligt blå himmel. Ensamma. All omgivning verkar ha gått upp i rök, telefonerna fungerar inte och inte ens solen verkar existera på den här mardrömslika platsen.

   I en husvagn bor en avdankad fotomodell, hennes man fotbollsproffset och deras obehagliga dotter som inte alls beter sig som andra barn. I en annan ett äldre par, en oresonligt otrevlig man som inte drar sig för att vare sig höja rösten eller jaktgeväret när saker inte går som han vill,  och hans märkliga hustru som på ytan verkar vara en trevlig bullbakande farmor men som döljer mörkare tankar än så. Det finns några karaktärer att tycka om också. Småstadsfamiljen med den trygga pappan som vill göra allt för sin familj, och mamman som har en strulig tonårstid bakom sig. Den lilla pojken som är ett helt vanligt barn. Och så de två bönderna som efter att de båda blivit lämnade av sin fru bestämt sig för att leva tillsammans. Ja, och så djuren då, en hund och en katt.

   Det råder en viss oenighet om hur man ska hantera sin situation, vissa vill att det ska vara en dröm och vägrar tro något annat. Andra ger sig iväg med bil mot horisonten, bara för att upptäcka att där ute finns bara mer av det onaturligt gröna gräset. Eller inte bara, det stryker också runt vita gestalter, som ibland verkar anta skepnaden av något annat. Vad beror helt på vem det är som tittar.

   Idén är bra. Att vara ensam, bortglömd, okontaktbar är kanske det otäckaste nutidsmänniskan kan tänka sig, och den extremt utsatta situationen där de inte har en aning om vad som har hänt dem eller varför är väldigt obehaglig och spännande. Genomförandet är sådär. Det känns som att det var en idé som författaren inte utvecklat tillräckligt, han verkar inte heller veta vad det är som hänt. Allt är förvirrande, och jag gillar inte alls hur de vita skepnaderna förvandlas till saker från camparnas förflutna - det är helt enkelt varken läskigt eller något som driver historien framåt. Slutet är oerhört luddigt, jag hade verkligen velat få en tydligare förklaring till alla mysterier. Det är som att ha läst en transkribering av någon annans mardröm, och jag förstår varken varför den var otäck eller vad den egentligen riktigt handlade om. Det bästa med boken: kapitlen som handlar om djuren. Jag är väldigt svag för romaner som plötsligt tar in stycken som berättas ur ett djurs perspektiv, djurnörd som jag är.

   Det är roligt att det finns olika typer av skräckromaner, det är en genre jag uppskattar mycket, och säga vad man vill om Himmelstrand men den var i alla fall väldigt nyskapande. Den passade mig inte perfekt, men den var ändå så pass fängslande att jag sträckläste den.

 

Tack, Ordfront förlag för recensionsex!

Nu jävlar kör vi igång den här bloggen igen! 30 dagarsutmaning coming up!

På grund av en flytt som ledde till oväntat långdragna renoveringsarbeten så har jag inte hunnit vare sig läsa eller blogga som vanligt under sommaren och hösten. Hur tråkigt är inte det?! Jättetråkigt.
Renoveringen är fortfarande inte färdig tyvärr (men de platsbyggda bokhyllorna börjar iallafall bli klara), men nu fick jag nåt inspirationsryck och bestämde mig för att NU KÖR VI BLOGGEN! Med förhoppning om högre bloggtempo tänker jag dra en sån där 30 days of books-utmaning som jag har googlat fram. Den känns lite mer varierad än vad de brukar göra, i de flesta sådana listor skulle jag kunna svara samma bok på alla frågor, men här känns det som att man kan få tänka till lite extra. Det här är är rubrikerna som ska avhandlas:

1. Your 10 favorite books of all time.
2. Your 5 least favorite books of all time.
3. Your favorite characters and which books they’re from.
4. Characters you hate and which books they’re from.
5. If you were stranded on a desert island, what five books would you take with you? Include one reason for each.
6. The best book you’ve read in the last year.
7. The worst book you’ve read in the last year.
8. Your favorite quotes from books.
9. Your favorite quotes about books.
10. Name five absolutely great film adaptations of books.
11. Name three absolutely awful film adaptations of books.
12. Your favorite authors.
13. Your favorite book from childhood
14. A book you regret not having read sooner
15. A book you haven’t read but is on your “will read” list.
16. A book you haven’t read and have no intention of ever reading.
17. A book you want to like, but can’t get into for whatever reason. Why can’t you get into it?
18. A book that you think is highly overrated.
19. A book that you think is woefully underrated
20. The environment you most enjoy reading in
21. The most disturbing book you’ve ever read
22. A book you once loved, but don’t anymore. What changed?
23. A book you once hated, but now love. What changed?
24. Your favorite series
25. The nerdiest book you’ve ever read.
26. Your favorite type of nonfiction book
27. Your favorite genre
28. The first book you can remember reading on your own
29. An author you wish was more well-known
30. The book you’re reading right now.

Konsten att veta när man ska ge upp

När jag var yngre var jag betydligt mer benägen att sluta läsa mitt i en bok om jag tröttnade på den än vad jag är nu. Delvis tror jag att det beror på att jag bokbloggar (vill ha läst ut så jag kan ha en riktig åsikt att skriva ner), men mest beror det på att jag började skriva ner alla böcker jag läser runt år 2006. Det är så roligt att se vad man har läst, och kanske allra roligast för en samlartyp som jag att se hur MYCKET jag har läst. Jag vill ju att det ska vara många böcker på listan! Vissa år har det blivit många böcker (2009 hann jag plöja 201 stycken - men då tillbringade jag mycket tid på tåg). Andra har det blivit färre (i år har jag bara läst 37 st hittills, det är nog det lägsta antalet sen jag föddes och det beror helt på att jag flyttade i somras och har varit upptagen med renoveringsarbeten sedan dess). Hur som helst: när man skriver ner allt man läser så vill man samla på sig fler och fler titlar till listan. Då kan man ju inte ge upp halvvägs genom en bok, en halvläst ger ingen listad titel hos mig. Den allra senaste tiden har jag dock gjort just det. Två gånger dessutom. Med tanke på hur lite lästid jag har i nuläget så får jag faktiskt försöka komma ihåg att man inte måste läsa ut en bok som man inte är sugen på, för den tid jag har borde ägnas åt något som är roligt att läsa!


Den första boken jag gav upp är Splintered, av A.G Howard. Det lät så kul med Alice i underlandet-tema, men tempot var så galet snabbt, sagoinslagen avlöste varandra och surrealismen blev bara för mycket. I och för sig hade jag nog kunnat stå ut med just det, men lägg till att det är en typisk YA-fantasy med obligatoriskt inslag av triangeldrama där båda killarna är enormt kontrollerande och dryga. Nej, det var inget för mig.

 

Den andra var Sara Addison Allens The sugar Queen. Jag har läst flera böcker av henne tidigare, och tyckt mycket om de söta småstadsberättelserna med inslag av magisk realism, men här blev det för mycket av det goda när det visade sig finnas magiska böcker som "dyker upp när huvudpersonen behöver dem", dvs materialiserar sig ur tomma intet, och det dessutom verkar finnas en magisk smörgåsaffär.
Det var faktiskt riktigt skönt att lägga ner en bok som inte kändes riktigt kul att läsa, ska nog fortsätta med det...

Kunskapens frukt - Liv Strömquist

Liv Strömquists nya seriealbum Kunskapens frukt är helt tillägnat det som brukar kallas "det kvinnliga könsorganet". Genom en rad faktaspäckade nedslag i historien och kulturen, där vi får möta både Freud och Dogge Doggelito, ger Liv en bild av en kroppsdel som har bemötts med skräck, avsky och oförståelse genom tiderna. Stilen är klassiskt Strömquistsk, svartvitt, mycket text i serierutorna och många bekanta ansikten. Albumet är lärorikt, tänkvärt, gör mig förbannad och får mig att skratta. 

När jag fick hem boken tänkte jag "den läser jag ut ikväll, härligt!". Så snabbt gick det verkligen inte, den räckte i hela tre dagar tack vare att den innehåller förvånansvärt mycket text för ett seriealbum. Högsta seriebetyg till Liv, detta var lysande!

Tack Galago för recensionsex!

House rules - Jodi Picoult

Jacob är en tonåring med Aspergers syndrom, och hans speciella behov styr hela familjen Hunt. Varje morgon innan skolan börjar måste han besöka provsmakningsdisken i mataffären. Varje kväll måste middagen ha en speciell färg som beror av veckodag. Han vet om att han är annorlunda, men det är bara så det är. Han vet att han får kämpa hårdare än andra för att göra sig förstådd.
   När Jacob blir åtalad för mordet på sin extralärare blir det extremt tydligt hur svårt det är för omvärlden att förstå den som avviker från normen. Ingen vill förstå att han delvis fungerar på ett annat sätt, och ingen verkar ha hört talas om Aspergers (oförståelsen är på en irriterande nivå, är verkligen rättssystemet i USA så fullt av oallmänbildade människor)? Tiden som följer blir en kamp för familjen: hur ska de få Jacob att berätta, och hur vet man att han inte kommer berätta FÖR mycket?
   Mamman, lillebror, Jacob och hans advokat berättar växelvis. Det fungerar ok, men det blir nästan lite för mycket information. Jag hade nog föredragit att bara höra historien ur Jacobs och hans brors synvinklar. Personporträtten är intressanta, men själva mordgåtan listade jag ut svarat på långt innan bokens slut.
   Jag lyssnade på House rules som ljudbok, och den höll- som de flesta amerikanska ljudböcker jag läst- hög kvalitet. Kul grepp att olika skådespelare läser de olika kapitlen också, det gör det både mer levande och lättare att hålla reda på vem som berättar.

Gone girl - Gillian Flynn

Nicks fru Amy försvinner på deras femåriga bröllopsdag. I början får han allas sympatier, men ju mer polisen nystar i fallet, desto fler bevis pekar mot Nick och alla, även släkt och vänner, börjar vända sig mot honom.

Så har jag då också läst den allmänt hypade Gone girl. Den första halvan av boken var fantastisk, karaktärerna byggs upp och man får reda på mer och mer om dem, vilket gör att man ändrar uppfattning om dem flera gånger. Men i andra halvan kände jag mest "vad är det här??". Historien går från ovanlig men sannolik till alldeles för långsökt. Och den lilla sympati jag ändå hade för karaktärerna försvinner helt. Slutet blev jag riktigt besviken på.

Flynn är dock mycket skicklig på att beskriva miljöer och människor. Trots att den lilla Missouristaden där det hela utspelar sig egentligen inte beskrivs särskilt ingående känns det som att man fått en bra överblick över den. Bikaraktärerna känns som riktiga människor, även om de bara är med en kort stund. Men då historien inte riktigt håller i längden väger de bra delarna inte upp det.

Boken är helt okej förströelseläsning, men det finns så mycket annat där ute som är mer värt tiden. Vi planerar dock att gå och se filmen, får återkomma med en jämförelse om det blir av.

Hur mycket salt äter de egentligen i Bon Temps?

 

Efter ett jättelångt uppehåll (som mest berodde på att biblioteket verkar ha tappat bort just den här boken) i Sookie Stackhouse-serien återvände jag till Bon Temps. Jag hittade nämligen Dead reckoning för en femma på loppis i somras.
Jag har ett svagt minne av att jag tyckte att det började bli tjatigt sist jag läste en Sookie-bok, men efter min avgiftning var det mest bara mysigt med vampyrgräl, barslagsmål och det där eviga påfyllandet av saltkar på Merlottes.
Jag är inte helt övertygad om intrigerna runt Sookies släktingar (det blir liksom en övernaturlig ras för mycket där) och det var verkligen inte den mest spännande delen i serien, men den är ju en del av en helhet, och det är en helhet som jag gillar.

Guccikrigen - Jenny Gucci

 

Guccikrigen är Jenny Guccis historia om sin tid som ingift i, och sedemera skild från, familjen Gucci. Det var en lättsam semesterläsning- glamour, galenskap och en hel del heminredningsomavslutas med bitterhet och hämnd.

Språkligt ingen höjdare, det känns som ett klassiskt hafsverk från någon spökskrivare, men som skvaller var det underhållande.

Uppdatering: platsbyggda bokhyllor

Vi har fortfarande inte riktigt gått i mål med projekt bokhyllebygge, men nu börjar det närma sig! Här ligger ett gäng hyllplan till den rundade hyllan på tork. I helgen ska de upp, och sen är det bara att vänta några veckor till på att färgen ska härda ordentligt... SEN blir det sortering och uppställning av böcker.

Såhär ser (en del av) den runda hyllan ut i nuläget.