Populärmusik från Vittula

Jag är väl flera år efter alla andra med det här, men nu har jag också läst Populärmusik från Vittula.

Matti växer upp bland toredalsfinnar i Pajala, och hans uppväxt är full av udda människor och händelser. Det är hemmagjorda gitarrer, rockband där ingen kan spela instrument eller förstår vad de sjunger på engelska, bastutävlingar med släktens gubbar, sommarjobb som råttjägare och supartävling där samtliga deltagare slutar medvetslösa.

Visst, det är speciellt att den utspelar sig där den gör, men jag tycker ändå att det känns som en ganska typisk grabbig uppväxtskildring. Den var skapligt underhållande, men det är inget som stannar i mina tankar efteråt direkt.

Hoppas - Åsa Anderberg Strollo

Jonna är sexton år och har sett fram emot jullovet. Hennes mamma, som aldrig brukar ha tid för Jonna har lovat att hon ska ta ledigt och att de två ska tillbringa flera dagar tillsammans och göra sånt som andra tonåringar gör med sina föräldrar. Strax före jul slås dock planerna i spillror när mamman får en resa av sin nya kille och utan att tveka drar iväg utomlands. Jonna vägrar fira ännu en jul framför tv'n med sin alkoholiserade mormor: hon tar tåget till Stockholm för att skaffa ett jobb, en bostad och börja ett självständigt liv.

Tyvärr har hon inga pengar. Inga kompisar. Hennes enda packning är skolväskan och kläderna hon har på sig. Hon hittar inte i Stockholm, har ingenstans att sova och det visar sig vara väldigt svårt att få jobb när man bara är sexton år och varken har telefon eller adress. Istället för det härliga, spännande storstadslivet Jonna har tänkt sig blir tillvaron en kamp. Hon upptäcker snabbt att hon är långt ifrån den enda som inte har någonstans att ta vägen, och får både hjälp och nya problem när hon träffar Elina, som bor i ett soprum tillsammans med en jättestor samling gosedjur, och Alex som skaffar sig husrum genom att ragga upp äldre män på krogen. För Jonna, som inte har några kompisar hemma, blir det oerhört stort att äntligen få höra ihop med jämnåriga tjejer och det gör henne ännu mer säker på att hon måste stanna i storstaden.

Dialogerna känns väldigt trovärdiga, och man känner verkligen med karaktärerna. Både historien och personerna är trovärdiga och minnesvärda och trots all misär är det en väldigt fin bok som är spännande tills sista sidan.

Hoppas är utgiven på Gilla böcker.

Åter till Hellesta

Snabbt som vinden plöjde jag igenom två böcker i Margit Söderholms Hellesta-serie. De heter, föga kreativt kan man tycka, Jul på Hellesta och Sommar på Hellesta.
Det var fint att läsa julboken såhär års, det bjöds på en riktig artonhundratalsjul i herrgårsmiljö. Självklart även intriger, romanser och lite syskonbråk, precis som i tidigare böcker i serien (Grevinnan & Bröderna). Sommarboken var lite tråkigare, kanske man ska nöja sig med en bok av det här slaget i taget och sen läsa nåt annat emellan innan man ger sig på nästa. Nu fick jag lite av en överdos av giftemålsproblem och krinoliner. Dessutom är det lite jobbigt att samtliga karaktärer tvångsmässigt döper sina barn efter nån annan släkting, vilket gör att det ibland är lite svårt att komma ihåg vem som är vem. (T ex har vi bröderna Carl och Willhelm, där Carls son heter Willhelm, och Willhelms son heter Carl. Det finns även en dotter som kallas Caro. Snurrigt.) Men på det stora hela är det mysiga böcker för den som gillar 17-18ootalet och vill läsa en trevlig släktsaga.

Självklart säger jag Ja till Liv (Strömquist)!

Äntligen har jag läst Liv Strömquists senaste album Ja till Liv! Det var precis så bra som jag förväntade mig (efter att ha läst hennes tidigare, helt lysande, böcker Hundra procent fett, Einsteins fru och Prins Charles känsla).
I Ja till liv får vi möta bland annat Paris Hilton, Mao och Robert Gustavsson, det bjuds på tolv historiska mansgrisar, historien om varför moderaterna dog ut och en hel massa Tröttsamma typer. Mina favoritserier är hyllningen till Kulturtanten, och serien om "Korta kvinnor-fetischisten". Helt klart ett av årets bästa seriealbum!

Vampyrerna är elaka igen

Nu har jag läst ut Glashuset (av Rachel Caine) som jag hade tur och vann för ett tag sen.
Det är en snabbläst bok, som jag tror tilltalar läsare som gillar Twilight, House of night-serien och liknande böcker.
Claire är sexton år och något av ett underbarn. Hon har redan gått ut highschool och börjat på college, och är van att vara lite annorlunda och utanför. När hon flyttar in på ett elevhem blir dock livet svårare än någonsin, alla tjejer verkar blint lyda Monica, och Monica är helt psykotiskt elak. Claire förstår snart att hennes liv är hotat så länge hon bor kvar i sitt korridorsrum och försöker hitta ett alternativ. Efter att ha läst en annons i tidningen hittar hon ett hus inne i stan, där gothtjejen Eve bor tillsammans med två killar, Shane och Michael. De tycker att Claire är aldeles för ung för att flytta in, men går motvilligt med på att hon stannar några nätter.
Ju mer de lär känna varandra, desto mer får Claire veta om staden hon kommit till. Det visar sig att den styrs av vampyrer, och att det finns ett system där olika vampyrer tar sig an familjer i staden och erbjuder dem "beskydd" mot en del gentjänster. Utan beskydd är man lovligt byte, och Claire inser att det inte bara Monica som hotar hennes säkerhet.

Det var, som sagt, en bok som gick snabbt att läsa. Jag läste den ju på svenska, och det känns som att översättningen var bra och utan några märkligheter. Ibland kan ju annars dialoger mellan yngre karaktärer översättas lite fjantigt. Det enda som störde mig i den vägen var en sekvens där några män kallas för "knuttar" flera gånger per sida. Det finns väl inga svenskar under 50 som skulle använda det begreppet, men det finns kanske inget bra alternativ.

Jag har läst ganska många YA-böcker med övernaturligt tema de senaste åren, och det var väldigt skönt med en vampyrbok där alla vampyrer faktiskt är onda. Annars verkar de flesta handla om kärleksrelationer med övernaturliga väsen (eller om världen från vampyrer eller liknandes synvinkel). Det är spännande, och författaren lyckas bygga upp stämningar (både hotfulla och mysiga) på ett trovärdigt sätt. Jag gillar huvudpersonen Claire, det är kul att hon är så smart, och så väldigt fokuserad på studier.
Om man ska säga nåt negativt så är det ett kanske inte så himla trovärdigt att alla (mänskliga) karaktärer är så himla snygga. Det hade även varit lite fint om Eve hade tex. lyssnat på musik eller liknande och inte enbart varit gothbrud genom att ha på sig rutig skolflickskjol och döskallemönstrade skor. Mobbaren Monica är så genomond att hon bitvis känns som en parodi, men det är kanske meningen att visa att hon är mer spritt språngande galen än bara elak.

Glashuset slutar med en cliffhanger, och även om jag blir lite trött av att tänka på att alla ungdomsböcker i den här genren verkar vara trilogier nuförtiden så ser jag fram emot att läsa fortsättningen.

Attentatorn

Mellan min förkylning, jul och alldeles för mycket att göra på jobbet hinner jag inte riktigt läsa någonting annat än mjölkpaket. Men jag har i alla fall hunnit läsa ut Attentatorn av Leif Eriksson. Det är boken jag nämnde i ett tidigare inlägg att den fick mig att tänka på Stad-serien, vilket är ett bra betyg.

Året är 1909 och den ryska tsaren ska komma på besök till Stockholm. Ryska anarkister i samarbete med svenska ungsocialister planerar att döda honom. Vi får följa en ungsocialist, Hilding, med uppdrag att skjuta tsaren och en polis, Harald, med uppdrag att spåra alla anarkister och gripa dem före tsaren kommer.

Jag gillar allt med den här boken, förutom det absoluta slutet. Karaktärerna är mycket bra skildrade. Hilding är prästsonen som vill hjälpa de förtrycka arbetarna men samtidigt är mycket osäker på sig själv. Han är en fanatiker som anser att ändamålen helgar medlen och som ser ner på de som har andra åsikter. Samtidigt som han säger sig sträva efter jämnställdhet har han en "lilla gumman"-attityd till sin fästmö när hon pratar om att engagera sig för kvinnors rättigheter. Harald är plikttrogen och ser problemen med anarkisternas önskedröm om samhället. Samtidigt reflekterar han över varför han valde lagens väg när han nog lika gärna kunde gått åt andra hållet. Han, och flera av de andra poliserna, tycker dessutom att det vore bra om tsaren försvann, dock inte på ett så blodigt sätt. Både huvudpersonerna och bikaraktärerna framstår som riktiga, komplexa människor och författaren får in flera olika sorters personer med olika syn på samhället utan att det någon gång känns krystat.

Miljön är också fantastisk skildrad. Boken utspelar sig som sagt i Stockholm och under midsommarveckan. Nätterna blir aldrig mörka, dagarna är fyllda av gassande sol och alla människor förutom huvudpersonerna njuter av det vacka vädret. Boken är spännande hela vägen och det var svårt att veta vem jag hoppades skulle vinna, Hilding eller Harald.

Boken är utgiven av Lind & Co och jag har fått den via Booked

Hemsökelsen - blev ni verkligen rädda av den här?

Det har hänt igen.

Jag har haft höga förväntningar på en bok.

Jag hade läst på en massa olika bokbloggar att Shirley Jacksons Hemsökelsen (The haunting of Hill House på engelska) skulle vara något alldeles speciellt. Alla verkar tycka att den är otrolig. Bra språk, intressanta karaktärer och framförallt: JÄTTELÄSKIG!
Det låter ju onekligen intressant, tänkte jag.
Men det var det inte.

Dr Montague vill undersöka de paranormala fenomen som sägs förekomma i ett gammalt hus. Till sin hjälp kallar han in tre medhjälpare. Det är Eleonora, som fram tills nyligen har levt enbart för att vårda sin sjuka mor. Theodora, som man inte får veta särskilt mycket om och Luke som är arvtagare till Hill House. Samtliga karaktärer (utom doktorn) är oerhört pladdriga, nyckfulla och.. ja, irriterande osympatiska. Mitt i boken dyker det plötsligt upp nya tillskott till persongalleriet som är ännu svårare att tycka om.
Blev jag rädd då? Nej. Inte det minsta. För mig var den här boken totalt o-läskig tyvärr. Och när slutet kom gav det mest känslan av "jahaja".

Tipsa gärna om andra böcker, som är läskiga på riktigt. Jag är fortfarande sugen på lite skräck!

Harry Potter med nya glasögon

Jag snubblade över ett intressant projekt: bloggen Potter med genusglasögon. Det är en nystartadblogg som bjuder in alla som vill till att läsa Harry Potter och diskutera böckerna kapitel för kapitel med genusperspektiv. Med andra ord, man läser och funderar över hur män och kvinnor framställs. Vem är aktiv/passiv? Skulle ett händelseförlopp tolkats annorlunda om personerna i det haft ett annat kön än de har?

Det låter jätteroligt, och jag kommer absolut följa bloggen. Själv har jag inte tid att läsa om Harry Potter just nu (har för mycket annat att läsa!), men jag kanske hoppar på längre fram när jag blir sugen på lite magi.

A single man - Christoffer Isherwood

Christoffer Isherwoods A single man (En enda man på svenska) utspelar sig under en enda dag. Vi får lära känna George, en medelålders universitetslärare i Kalifornien.. Han lever ensam sedan han förlorade sin man, Jim, i en olycka, och läsaren får följa honom en enda, vanlig (åtminstone till en början) dag. Det handlar om sorg, åldrande, vad som hindrar människor från att till fullo förstå varandra och om hopp. Det är en väldigt fin liten bok (bara 150 sidor lång) med ett målande språk som gör att man verkligen kommer huvudpersonen nära.

Yes, vinst!

På tal om tävlingar så vann jag ett ex av Glashuset i tävlingen som jag tipsade om för ett tag sen!
Tack så mycket Swedishzombie.com och Styxx fantasy! Den blir nästa bok på tur i min att-läsa-hög.

En tävling till

Jag hittade en ny boktävling som jag tänkte tipsa om.

Den riktar sig till dig som är mellan 10 och 15 år (jag är alltså alldeles för gammal), och man kan vinna ett signerat ex av fantasyboken Amsalor och draken.
Jag har själv inte läst den, men jag läste en annan bok av samma författare i somras (Den gråtande madonnan på Monte Pino) och den var välskriven och spännande. Alltså: goda chanser att denna också är det!

Alla monster måste dö!

Alla monster måste dö, av Maguns Bärtås och Fredrik Ekman.

Den kvinnliga guiden i brun uniform och skärmmössa talar till oss genom megafon.

Hon sveper med armen och säger att bergstopparna på det heliga revoutionära
berget alltid är snötäckta. När vi pekar på bergen och säger till guiden att de
faktiskt inte är snötäckta tittar hon snett förbi oss och upprepar orden:
Bergstopparna på det heliga revoutionära berget är alltid snötäckta.

2008 deltog Magnus Bärtås och Fredrik Ekman i en gruppresa till Nordkorea. När de kom hem skrev de Alla monster måste dö, en skildring av en absurd resa, strängt regisserad och detaljplanerad. Resenärerna övervakas ständigt av två guider (varav en förmodligen var polis). De får bara fota det som guiderna tillåter, får inga riktiga svar på sina frågor och har ingen möjlighet att närma sig folket. De får se storslagen natur, absurda stadiumshower och en enorm filmstudio.
Författarnas upplevelser från resan varvas med fakta om historian, livet och politiken i Nordkorea. Man får bland annat lära sig att Kim Jong Il var extremt filmintresserad och såg spelfilm som ett utmärkt propagandamedel. För att få bästa möjliga resultat lät han 1978 kidnappa två sydkoreanska stjärnor, regissören Shin Sang-ok och skådespelerskan Madame Choi. De fick obegränsade resurser till att göra film med de rätta revolutionära idealen men levde som övervakade fångar i åtta år innan de lyckades fly.

Det här är en enormt intressant bok om ett land som få utomstående har sett med egna ögon. Ibland blir man full i skratt, det är mycket som bara känns knasigt (som att Nord- och Sydkorea fram tills för ett par år sedan förde ljudkrig mot varandra över ingemanslandet DMZ mellan länderna. Nord spelade revoutionär oprea, Syd spelade koreansk popmusik). Sen läser man om fångläger, omfattande kidnappningar och fattigdom och sätter skrattet i halsen - det här är ju på riktigt.

(Bilden föreställer Pulgasari, Nordkoreas version av Godzilla).

Länktips

Jag läser en hel hög bokbloggar via bloglovin.se, men kollar också ganska ofta in på bokbloggar.se där man kan se de senaste inläggen från en stor mängd bloggar - perfekt för att hitta nya favoriter att följa och för att få oväntade, överraskande boktips. Det finns även en smart sökfunktion där man kan hitta blogginlägg om specifika författare eller böcker.

En annan boksida som jag är inne på flera gånger i veckan är boktipset.se. För er som inte har testat så är det är ett bokcommunity med en massa olika funktioner (man kan blogga, få boktips utifrån sin egen smak, diskutera böcker i forum mm). Jag använder sidan mest för funktionen där man kan lista böcker man läst och betygsätta dem. Visserligen skriver jag upp alla böcker i en en anteckningsbok, men jag tänker att siten funkar som en backup.

Böcker om Staden

Boken jag läser för tillfället påminner mig så mycket om Stad-serien av Per Anders Fogelström så jag känner mig tvungen att skriva lite om dem också. Jag har älskat den serien ända sedan jag läste den någon gång för länge sedan (högstadiet? mellanstadiet?) men jag tror att många missar den för att de tvingas läsa den första boken i skolan och därför hatar den. Jag kan inte ens komma ihåg om vi läste den i skolan eller om jag bara läste den för att den fanns i mina föräldrars bokhylla.

Serien utspelar sig under 100 år från 1860- till 1960-talet och även om den främst handlar om några familjers utveckling handlar den även om stadens förändringar. Från hästdroskor till spårvagnar, bilar och tunnelbana. Från berg och rullstensåsar till nedsprängda gator. Och Katarinahissen. Jag gillar beskrivningen av staden minst lika mycket som karaktärerna som bor i den.

Min absoluta favoritpassage är när Emelie under Stockholmsutställningen 1897 jobbar på utställningsområdet med att tillverka och paketera tvål. Jag älskar beskrivningen av området, med alla kulörta lyktor och fantastiska hus, bland annat ett som är format som en parfymflaska (om jag inte missminner mig). Och hur Emelie njuter av att få sitta finklädd och arbeta men samtidigt känner sig lite felplacerad och tycker det är skönt när utställningen är över.

Jag gillar verkligen att man får följa så många personer och deras barn och barnbarn. Det är fascinerande hur mycket bättre alla får det matriellt och hur mycket som faktiskt händer på hundra år. Det är historia när den är som mest engagerande och jag tycker att alla bör ge böckerna en chans.

Flyga högt - Katarina von Bredow

Det finns regler för hur man ska bete sig i en högstadieklass och det finns roller som man förväntas spela med i. Det vet Vendela, och även om hon irriterar sig på klassens självutnämda drottning Emelie och tycker synd om mobbade Line så är hirarkierna där för att stanna och går inte att göra något åt.
Det struntar Silja, som är ny i klassen, fullständigt i. Hon brakar in som en bulldozer, skaffar vänner i olika grupper, klär sig precis som hon vill och är inte rädd att säga ifrån. Hennes extremt starka och orädda personlighet och ifrågasättande attityd gör att mycket som har verkat orubbliga sanningar och tabun plötsligt kan ifrågasättas. Hon och Vendela blir vänner, vilket inte är oproblematiskt då Vendelas bästa kompis inte står ut med Silja, och inte vill ha någon förändring i klassens grupperingar.

Det är en bra bok, även om det kanske inte kändes HELT trovärdigt att Silja är så enormt oberörd av vad omgivningen tycker om henne. Det känns som att von Bredow har gjort mycket research inför boken, för den känns trovärdig både i dialogerna, hur karaktärerna umgås (på café, ff-fest med stulen sprit, via sms...) och hur sociala roller kan fungera i en grupp.

Staten, som väl måste räknas som en klassikernas klassiker

En statsvetare som jag känner mycket väl lånade mig Platons skrifter bok 3 (som även brukar kallas Staten). Jag kan inte påstå att det är en bok som jag skulle kommit mig för att läsa helt på egen hand, men jag tänkte att det kunde vara intressant att testa. Det var det.
Det känns inte som att det här är litteratur som man egentligen kan recensera. Vem är jag att kritisera en filosof som föddes 427 f.Kr liksom? Jag kan iallafall säga att texten (som i min bok är en översättning av Jan Stolpe från 2003) är överraskande lättläst och faktiskt ganska roligt formulerad. För er som inte har koll på vad det handlar om så är det, kortfattat, en diskussion mellan Sokrates och ett gäng yngre män där de tillsammans försöker reda ut hur den bästa av möjliga stater är konstruerad och hur människor bör leva. Det är mest en bok som är "kul att ha läst", men den var faktiskt underhållande också. Testa!

Älskat och hatat

Ord och inga visor har satt ihop en enkät om vad man gillar och ogillar bokmässigt och jag tänkte försöka svara på den mest för att jag tyckte att det var väldigt svåra frågor. Jag har inte varit så reflekterande kring vad jag gillar och inte tidigare, så jag har inga självklara svar.

JAG GILLAR:
Litterära miljöer: Typ allt som inte utspelar sig i nutiden.
Genrer: Fantasy. Arbetarromaner. Bra chicklit. Serier. Vissa deckare.
Boklängd: Tja, lagom långt. Ett par hundra sidor typ.
Typ av språk: Har aldrig funderat så mycket på det, men språk som passar till historien känns ju bra. Jag kan inte gilla en roman bara för att språket är bra, även om det kan hjälpa en del.
Typexempel: Allt av Neil Gaiman. Romaner med något övernaturligt, bara det är gjort bra.

JAG OGILLAR:
Litterära miljöer: Nutid, särskilt landsbygd.
Genrer: Skräck. De flesta av dagens deckare. Relationsromaner.
Boklängd: Ingnt, en bra bok kan ha vilken längd som helst.
Typ av språk: Som sagt, tänker inte så mycket på det. Gillar inte alltför torftigt språk, men heller inte alltför utsvävande.
Typexempel: Böcker som är för krystat intellektuella. Böcker som alla andra gillar.

Ordning på torpet

Jag fascineras av vilken kontroll alla andra bokbloggare verkar ha på sin läsning. Visst, mångas bokhyllor verkar svämma över av olästa böcker, men alla verkar ha en bok där de skriver upp vilka böcker de ska läsa i framtiden och full koll på vad förlagen ska ge ut. Jag har alltid varit mer av "jag läser det som kommer i min väg". En salig blanding av det jag snubblar över på bibliotek, bokhandlar och bokbord, böckerna som Jenny vidarebefordrar från sitt bokbord i soprummet, böcker jag får i present och sådant som folk lånar ut med motiveringen "du bara MÅSTE läsa den här". Jag blir visserligen lockad ibland när jag läser en recension men det är mycket sällan jag tar tag i att leta upp boken. Jag tänkte att jag skulle bli bättre på att planera, skaffa mig en anteckningsbok och börja skriva upp titlar, men så insåg jag att jag trivs med mitt eget sätt. Det finns så många böcker där ute så jag blir ändå stressad av tanken på att jag aldrig kommer kunna läsa alla, det finns ingen anledning att öka stressen med långa listor som inte betas av i samma takt som de fylls på. Jag kanske missar några böcker som jag verkligen var sugen på, men å andra sidan kan jag plocka upp oväntade guldkorn på biblioteket för att de hade en intressant titel.

Fast jag har ju ändå en viss planering och framförhållning. Eller kanske snarare en bokhög med lånad bok, antikvariatklassiker från i somras och en present. Dessa planerar jag att läsa inom den närmsta framtiden. Men jag måste nog ta mig till ett bibliotek snarast och låna två snabblästa böcker så jag kommer upp i femtio böcker i år. Jag är sugen på min bokhög, men den kommer ta ett tag.

Tintin

Jag läste aldrig Tintin när jag var liten. Det har inte hindrat att jag har full koll på de återkommande karaktärerna och en viss aning om vad böckerna handlar om, men jag har aldrig känt mig lockad att leta upp en bok och läsa. Förra helgen råkade jag dock snubbla över ett album och tänkte att det kanske var dags att uppleva serien på rikigt. Albumet var närmare bestämt Krabban med guldklorna. Tydligen det första där kapten Haddock är med. Tintin misstänker att det är något mystiskt med en båt, blir kidnappad, inser att de smugglar knark, hamnar i Nordafrika och avslöjar hela knarkligan.

Det hela är mycket lättläst och väldigt oengagerande. Tintin själv är träig, Haddock är ett nervvrak och Dupontarna är dumma i huvudet. Jag tycker bäst om Milou, men kan inte förstå om människorna förstår vad han säger eller inte. Det finns vissa rasistiska drag i skildringen av beduiner och araber, om än inte så mycket som det verkar vara i Tintin i Kongo, och det är ganska uppenbart att den här serien är gjord i en annan tid.

Kanske är det här en serie som man bör läsa som liten men med tanke på hur många bra serier det finns i dagens samhälle tycker jag man kan hoppa över Tintin helt och hållet. Alla mår bra av mer komplicerade historier och humor som går ut på något mer än att de korkade detektiverna hela tiden slår i huvudena.

Glada hälsningar från Missångerträsk

Sist ut i november blev Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag.
Nadja har längtat efter att få barn i hela sitt liv, men har fått veta att hon aldrig kommer kunna bli gravid. Det verkar som om det ändå kommer att ordna sig, för Nadja har stått i adoptionskön länge och snart, snart är det hennes tur. När samtalet från adoptionsbyrån kommer är det dock inget glatt besked: reglerna har ändrats och ensamstående får inte adoptera kinesiska barn längre. Enda chansen nu är att hitta en man som kan tänka sig ett fejkgiftemål, men hur gör man det när man bara har en månad på sig?
I Missångerträsk, en liten by långt norrut, bor Nadjas syster Lotta. Hon planerar en resa till Paris, en sista chans att rädda ett döende äktenskap. Hon behöver hitta någon som tar hand om sin besvärlige svärfar medans hon och mannen är borta, och Nadja går med på att göra det mot att Lotta ordnar fram en giftasvillig man.

Stundtals är boken väldigt rolig, och jag gillar alla karaktärer. Nadja är virrig och ibland lite korkad, och hon lyckas hela tiden trassla till det för sig mer än nödvändigt. Jag har dock lite svårt att minnas att det här är en NY karaktär, för Nadja är väldigt lik huvudpersonen i Haags Underbar och älskad av alla som jag läste för några år sen.
Det är ganska lätt att gissa ungefär hur det ska gå, men det är ändå underhållande på vägen dit.

Jag lyssnade på den som ljudbok, och ärligt talat tror jag att den hade gjort sig bättre på papper. Martina Haag läser själv, så jag antar att inläsningen är precis som hon tänkt sig att boken ska läsas när hon skrev den, men jag irriterar mig rätt mycket på att det hela tiden är små konstpauser mitt i meningarna, och att Nadjas repliker ofta låter helt hysteriska.

Läsrapport: November

November slutade med TRETTON lästa böcker:
(Skrev tolv först, kom på att det var en till, fick panik och måste ändra. Man är ju lite.. manisk med sina boklistor).

Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Game of thrones - George R R Martin
De vassa tändernas skog - Carrie Ryan
...Och likväl rör hon sig - Charlotta Cederlöf
Brobyggarna - Jan Guillou
Den enögda kaninen - Christoffer Carlsson
Män kan inte våldtas - Märta Tikkanen
The Walking Dead vol. 2
Dirty weekend - Helen Zahavi
Glennkill - Leonie Swann
The book of lost things - John Connolly
Glada hälsningar från Missångerträsk - Martina Haag
Saker som aldrig händer - Johanna Lindbäck