Del två i Carin Gerhardsens Hammarbyserie heter Mamma pappa barn och är betydligt bättre än den lite fåniga titeln antyder. Den är även mycket bättre än del ett i serien, Pepparkakshuset - den var alldeles för förutsägbar (gissade rätt på mördaren första gången hen presenterades). Hammarbypolisen får mycket att göra. En död kvinna utan id-handlingar hittas död i en sandbox i en park, och i närheten ligger ett övergivet spädbarn gömt i en buske. En sextonårig flicka mördas på en finlandsfärja, och det verkar som om både hennes pojkvän och lillasyster har något att dölja. Dessutom får en äldre kvinna ett telefonsamtal från en treårig flicka som säger att hon är ensam hemma och vill bli räddad, men som inte vet var hon bor eller vad hon heter i efternamn.
Det är en snabb och spännande historia. Ett par trådar från Pepparkakshuset finns kvar, men det är inget absolut måste att läsa del ett innan man läser denna.
Upplösningen är kanske lite väl otrolig (vissa delar av den), men på det stora hela tycker jag att boken var läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar