Sjuttonåriga Bianca är ganska nöjd med sitt liv. Hon är helt ointresserad av att träffa killar, hon är nämligen helt övertygad om att highschoolkids är för unga för att bli kära på riktigt - och då är det ju meningslöst att hålla på och försöka vara ihop. Hon är en lojal vän till sina två bästisar, har en bra pappa (mamman är kanske lite jobbig, hon ger sig iväg på allt fler och längre arbetsresor). En kväll kallar säger skolans dryga casanova Wesley att Bianca uppenbart är "the Duff", det vill säga "Designated Ugly Fat Friend". Det finns en i varje kompisgäng, en som inte riktigt hör till, en som finns med för att de andra ska kunna känna sig lite bättre och lite finare Bianca kastar en läsk i ansiktet på honom, men kan inte låta bli att fortsätta grubbla på det han sagt. Är hon en Duff? Samtidigt spårar hemmalivet ur, mamman ansöker om skilsmässa, pappan faller tillbaka i ett gammalt missbruk och ingen tar hand om Bianca alls. Märkligt nog är det Wesley som blir hennes andningshål. Att kyssa honom är det enda som får henne att sluta tänka, även om hon hatar honom mest av allt.
På många sätt en standardungdomsbok, men med en uppfriskande liberal syn på tonåringar som har sex. Charmiga karaktärer och en oväntad seriositet. Jag gillade den. (Snart kommer The Duff som film, det kan nog bli bra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar