Micael Dahlén reste kors och tvärs över jorden för att träffa och intervjua fem mördare. Mördare som efter att de blivit avslöjade blivit idoler för mängder av människor. Genom intervjuerna vill han ta reda på vad som gör att människor verkar vara så fascinerade av mord. Hur kan det värsta man kan göra bli så attraktivt? Varför har de så många fans?
Det var intressant att läsa om hans möten med mördarna, och till en början var jag också nyfiken på vad som driver människor att söka kontakt och närhet med de som andra ser som monster. Efter halva boken började jag dock tröttna (och den är verkligen inte särskilt tjock). Författarens egen fascination blir mer och mer osmaklig och irriterande, (skönt att han ialllafall är väldigt medveten om den själv). Och det blev lite långtråkigt. Men den var väldigt, väldigt snygg i alla fall!
Nu blir jag lite besviken. Har varit nyfiken på den här boken, då jag tycker att den handlar om ett väldigt fascinerande ämne. Den skulle ju kunna vara hur bra som helst!? Hur skriver han och vad skriver han om?
SvaraRaderaDen var ju liksom inte dålig, men jag tyckte det blev väldigt tjatigt och att han inte kom fram till så mycket. Det känns lite konstigt att frågeställninge är varför människor fascinereras så mycket av mördare, och boken sen mest redogör för vad mördarna själva tycker om det och hur författaren blir mer och mer starstruck av sina nya mördarkompisar. Det hade varit intressant att höra mer från sjävla fansen, jag tror att det hade kommit fram mer om vad som driver dem om han hade intervjuat fler av dem.
SvaraRadera