Det här är berättelsen om Bella som vaknade en morgon och visste att hon fått nog.
Hon är ingen särskild.
England är fullt av illa åtgångna människor. Som kvävs i tysthet. Som skriker tyst så grannarna inte ska höra. Du måste ha sett dem. Du har antagligen gått förbi dem. Du har säkerligen trampat på dem. Alltför många människor har fått nog. Det är inget nytt. Det är vad man gör åt saken som verkligen räknas.
Bella är en liten kvinna, med bräckliga ben och svaga armar. Hon lever ett ensamt liv i en mörk källarlägenhet i Brighton. Hon lever ett tråkigt liv, men hon nöjer sig. Det enda hon vill är att få bli lämnad ifred.
Det visar sig att Bella inte får vara ifred i sin källare. Någon tränger sig på. En man tittar på henne genom fönstret. En man som vill komma henne nära. En man som vill skrämma henne. En man som vill göra henne illa.
Tiden går, Bella är tålmodig, men mannen ger sig inte. Han börjar ringa henne på nätterna för att berätta vad han ska göra med henne, han följer efter henne på gatan och hon är inte trygg någonstans. Bella är villebrådet som inte har något att sätta emot.
En dag vaknar Bella och vet att hon har fått nog. Hon inser att det är bättre att vara slaktaren än lammet, bättre bödeln än offret. Hon har fått nog, och ingen man ska någonsin göra henne illa ostraffat igen.
Det här är en underbart vidrig historia där det kuvade offret slår tillbaka med full kraft, en svart saga full av hämnd, svart humor och snyggt språk. En 90-talsklassiker som jag har läst flera gånger, och kommer läsa om många gånger till. Kanske på engelska nästa gång? Jag har en känsla av att den är ännu bättre i originalspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar