Sagor för vuxna

Så. Nu har jag läst ut The book of lost things (John Connolly) som jag fick låna av Anna.

Jag gillade den här boken jättemycket. Vi hade en diskussion häromdagen om huruvida den bör räknas som "fantasy", men enades om att det faktiskt är en klassisk saga (fast sagor kanske också är fantasy? Finns det nån definition av begreppen?) Kanske man inte behöver kategorisera så tydligt och bara nöja sig med att det är en himla bra bok.

Det handlar om den engelska pojken David som har svårt att hantera sin mammas död. Alldeles för snart efter förlusten gifter hans pappa om sig, och får dessutom snabbt en son med sin nya fru. David tycker på sätt och vis om både sin styvmor och sin halvbror, men bär samtidigt på mycket ilska och sorg och önskar mest att allt kunde vara som förr. Han älskar att läsa, och böckerna blir ett sätt att fly undan den jobbiga verkligheten. När familjen flyttar in i styvmoderns stora hus och David får tillgång till någon annans bibliotek får hans relation till böcker en ny dimension: han börjar höra hur de viskar till honom. En dag sugs han in i en annan, magisk värld, där hans mod, styrka och lojalitet prövas på klassiskt sagomaner. David får möta, och höra berättas om, flera klassiska sagofigurer. I Connolleys värld är sagorna mörka, karaktärerna skruvade och det är långt ifrån säkert att sagorna får lyckliga slut. Det skulle kunnat bli spex av en sån historia (parafraser på sagor har man ju läst förr, med varierande underhållningsvärde...) men jag tycker att Connolley får till det riktigt bra. Det är stundtals riktigt obehagligt, ibland väldigt roligt och hela tiden spännande.
Sist får man läsa originalversionerna (mer eller mindre) av de klassiska sagor som författaren har använt sig av. Det finns även lite information om varifrån sagorna härstammar, vad de symboliserar och hur bröderna Grimm har ändrat i ursprungsberättelsena. Visste ni till exempel att i den ursprungliga Törnrosa är det inte en kyss som väcker prinsessann, utan prinsen våldtar henne medan hon sover och hon vaknar när hon föder barn! Inte så gulligt som i disneyfilmen...

Anna har också om The book of lost things. HÄR.