Glennkill - Leonie Swann

I veckan läste jag något så ovanligt som en deckare med får i huvudrollerna.

En fårflock vaknar upp en morgon och hittar sin herde död i hagen, och de inser snabbt att någon har mördat honom. Hjordens smartaste får, Miss Maple, bestämmer sig för att ta reda på vem den skyldige är. Till sin hjälp har hon minnesfåret Mopple the Whale, ledarbaggen Sir Ritchfield, cirkusfåret Othello och en hel hop virriga tackor och namnlösa lamm. För att lösa mysteriet blir fåren tvugna att studera människoflocken närmare, och det är inte så lätt när människorna beteer sig så ologiskt och oförutsägbart som de gör. Vem är människornas ledarbagge? Varför är de inte rädda för slaktaren? Fårens dåliga koncentrationsförmåga försvårar ytterligare. Det ÄR ju så trevligt att beta, och så jobbigt att tänka!

Jag tycker att det var en trevlig bok. Själva mysteriet är inte så engagerande, men det är roligt att läsa om fårens tankar och syn på världen och människorna.

Sir Ritchfield beslöt att räkna fåren. Det var en långdragen procedur. Sir Ritchfield kunde bara räkna till tio, och inte alltid det heller. Fåren måste alltså ställa ihop sig i små grupper. Det blev käbbel, eftersom det fanns får som påstod att de ännu inte hade blivit räknade, fastän Ritchfield påstod att han hade räknat dem. Alla fåren var rädda för att bli överhoppade vid räkningen och då kanske försvinna. En del försökte i smyg ställa sig i nya grupper för att bli räknade två gånger. Och vara på den säkra sidan. Ritchfield bräkte och fnös, och till sist kom de till resultatet att de var inalles 34 får i hagen.
Sedan såg de villrådigt på varandra. Först nu kom de till klarhet om att de inte alls visste hur många får det egentligen borde vara i hagen.