Jag tog mig i kragen och läste ut Den allvarsamma leken, som jag började på i somras och sen glömde bort.
Arvid och Lydia träffas runt förra sekelskiftet och blir kära. Det räcker dock inte för att de ska leva lyckliga i alla sina dagar: Arvid är en ung journalist som inte har tillräckligt bra ekonomi för att gifta sig, och han är dessutom ganska förtjust i sin frihet och vill gärna leva lite ungkarlsliv först. Lydia säger att hon kan vänta, men för en ogift kvinna finns få möjligheter till ett gott liv, och hon gifter sig till slut med en äldre man som hon inte älskar. Arvid luras in i ett äktenskap med en annan kvinna, och åren går.
Tio år senare träffas Arvid och Lydia igen, och upptäcker att kärleken finns kvar. Lydia vill aldrig mer gifta sig och Arvid vill inte svika sin fru och sina döttrar. De inleder en okonventionell relation på gott och ont, men vad vill egentligen Lydia göra med sitt liv?
Det här är ingen feel-good kärleksroman. Det är sorgligt, frustrerande (inte minst pga kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter den här tiden) och bitvis romantiskt.
Språket är oerhört vackert, och det är också ett intressant tidsdokument. Även om jag nog tycker att Doktor Glas är strået vassare är det här en bok som jag gärna läser om.
(Omslaget på bilden är Bonniers nya pocketutgåva, så himla snyggt!)
Älskar den här boken, en av mina favoriter! :)
SvaraRadera