Sjöfartsnytt - Annie Proulx

New Foundland är inte en miljö man är van att möta i litteratur, eller någon annanstans heller för den delen. Inte heller huvudpersonen i Sjöfartsnytt, Quolye, vet särskilt mycket om ön när han flyttar dit med två små döttrar. Han är nedbruten av sorg efter att hans ganska vidriga fru gått bort i en bilolycka, och har dessutom blivit arbetslös. Han är någon slags journalist, en obegåvad sådan, och vet inte vad han ska göra av sitt liv. När hans faster tar kommandot och bestämmer att familjen ska flytta hem till New Foundland går han utan vidare med på det.
   Deras nya hem blir ett förfallet hus på en vindpinad udde, släktens hus som har släpats dit av förfäder som förvisats från sin gamla ö, och tjudrats med vajrar för att inte driva ner i havet. Quoyle får jobb på lokaltidningen, en tidning som satsar stort på bilolyckor, sexualbrott och fejkade annonser. Hans uppgift blir att skriva spalten Sjöfartsnytt som rapporterar om båttrafiken i hamnen.
   Quoyle är nästan irriterande korkad ibland, men han är godhjärtad och seg och bygger långsamt upp ett nytt liv för sin familj. Ön och öborna är annorlunda än allt han är van vid, ändå har han inga större svårigheter att anpassa sig till en plats där det kan snöa mitt i sommaren, sälfotspaj är en helt normal maträtt och en fest i en husvagn mycket väl kan sluta med att traktens alla gubbar löper amok med yxor. Författaren gör ett riktigt bra jobb med att bygga upp stämningar och trovärdiga karaktärer, och ofta är det riktigt roligt. Hon fick Pulitzerpriset för den 1994, så det är uppenbarligen fler än jag som tycker om den.
   Boken har filmatiserats av Lasse Hallström 2001, en riktigt bra film även om boken som vanligt är lite bättre.

Ödets vägar - en av de där nonsenstitarna

Bess Ravenheart är bara 20 år när hennes man dör i en ridolycka i den brittiska kolonin i Indien. Det är 1910-tal, och hon har inga möjligheter att försörja sig själv utan blir tvungen att resa till england för att söka rätt på sin nyckfulle far. Hon lämnar sin tvåårige son hos hans farföräldrar, hon måste ordna upp livet innan hon kan ta hand om honom igen. Väl i england visar det sig vara svårare än hon trott. Fadern kan inte hjälpa henne och svärmodern svarar inte på hennes brev. Tänker hon behålla pojken?

Jag var inte så imponerad av den här boken. Det lät bra med en historisk släktsaga, men man lär aldrig riktigt känna karaktärerna och blir inte särskilt engagerad i deras liv. Slutet var riktigt märkligt, plötsligt går boken från någon slags romantik till en deckare. Och allvarligt talat: titeln! Ett sånt klockrent exempel på en totalt meningslös titel som inte säger något alls om vad boken handlar om. (Har bloggat om det tidigare ang. Nora Robertsboken Livsfarlig utsikt).

Den lille prinsen - en favoritklassiker

En av de bästa böckerna är Lille prinsen, skriven och illustrerad av piloten Antoine De Saint-Exupéry. Boken kom ut första gången 1943, och har sedan dess översatts till 250 språk. Tydligen finns det fem olika engelska översättningar (från originalspråket franska). Jag har aldrig läst den här boken på svenska, bara på franska. (Den är lättläst, om man har läst franska i 1-2år tar man sig utan problem igenom den med ett lexikon till hands).
   Det är ingen speciellt komplicerad handling: en pilot störtar i öknen, och möter där en liten pojke. Pojken är en prins från en främmande planet som berättar för piloten om sina resor och om vänner han mött på vägen. Storheten är att det är så poetiskt berättat om kärlek och vänskap och dessutom är illustrationerna väldigt söta.



Jag satt och kollade runt på etsy.com igår, siten där människor från hela världen säljer handgjorda- och vintageföremål. Kolla in de här Lille prinsen-grejerna, så fina!

 

Halsband i guld med en elefant som blivit uppäten av en orm. Självklart är det inte en HATT! Ca 240 kr.

 

Silverarmband med citatet "It is only with the heart that one can see rightly" på utsidan och "What is essential is invisible to the eye" på insidan. Ca 550 kr.

  Örhängen med prinsen och hans ros, ca 170 kr.

Frestelsernas berg - Jonas Gardell

Maria är 70 år och har förlorat allt. Hennes väldigt självupptagna man lämnade henne och tog med sig allt av värde redan när barnen var små, och hennes syskon har sålt släktens sommarställe till sina egna barn. Maria bor i en liten lägenhet som är fylld med kartonger, kartonger där ett förlorat familjeliv finns nerpackat och måste sparas till varje pris. Ibland försöker hon sortera i kartongerna, barnstövlar och leksaker som ingen vill ha byter plats med varandra utan att det någonsin blir bättre.

Marias son Johan minns med bitterhet en torftig barndom utan far i en för liten lägenhet som är för full av lådor. Han sörjer den förlorade släktgården och skriver långa brev till sin moster och kusiner där han försöker reda ut vad som egentligen hände när de sålde stället, och varför allt blev som det blev.

Frestelsernas berg är en väldigt fin bok i klassisk Gardellanda, om en sönderfallande familj som kanske alltid har varit trasig.

Just listen - Sarah Dessen

Annabel har förlorat sin bästa kompis Sophie. Sophie som är vild och galen och populär - och som är biljetten till ett lyckat highschoolliv bland de populära. Nu är Sophie arg, väldigt arg, över någonting som hände strax före sommaren och Annabel är ensam och utfryst.
   Tillsammans med sina två äldre systrar har hon varit modell sen barnsben. Det har varit kul, men nuförtiden känner Annabel att hon nog skulle vilja sluta. Problemet är att hennes mamma, som älskar modellandet,  har haft det svårt och kämpat först med en djup depression och sen med mellandotterns ätstörning. Hon är så glad och stolt, inte kan man väl ta ifrån henne det nöjet?
  Annabel har väldigt svårt att ta konflikter och säga ifrån. Hon vågar inte, för de som blir arga försvinner ju och kommer inte tillbaka. Det är bättre att vara tyst och anpassa sig till situationer, åtminstone är det mycket lättare.
   I skolan finns Owen, den tysta, arga killen som ingen känner. Han är känd för att ha slagit ner en annan kille på skolans parkering och alla undviker honom. När han och Annabel lär känna varandra blir hon tvungen att åtminstone försöka säga vad hon egentligen tycker och tänker, och det kanske inte är så svårt ändå. Förutom till ...alla som inte är Owen.

Sarah Dessen har, som vanligt, skrivit en engagerande och trovärdig ungdomsbok där man verkligen lär känna karaktärerna. En riktig sträckläsningsbok.

Kejsaren av Portugallien

Jag tyckte att det var dags för en ljudbok igen, och lyssnade på Selma Lagerlöfs klassiker Kejsaren av Portugallien - streamat från bibliotekets hemsida. Att valet föll på just den hade ärligt talat ganska mycket med längden på boken att göra... Jag tycker att kortare böcker gör sig bättre som ljudböcker än långa,eftersom jag blir så otålig över att det går så himla mycket långsammare än när man läser själv i en pappersbok. Om ljudboken är för lång blir det lätt så att jag lyssnar på halva, inte har tid att fortsätta just då, och glömmer bort boken tillräckligt länge för att ha glömt var jag var och vad som hänt och ger upp. Men Kejsaren av Portugallien tog runt sju timmar, dvs hade en perfekt längd.

Torparen Jan i Skrolycka får en liten dotter som han inte visste att han ville ha. När han första gången får hålla i flickan fylls han med en kärlek han inte visste fanns och från den stunden är hon det enda som spelar någon roll. Dottern får namnet Klara Fina Gulleborg, och under hela hennes uppväxt har hon och fadern en väldigt nära relation. När Klara är vuxen hotas plötsligt familjen av vräkning: ägaren till stugan de bor i vill åt marken och kräver att de betalar sina skulder och familjen har inga pengar. Klara bestämmer sig för att fara in till stan, skaffa sig anställning och tjäna ihop pengarna som behövs. Jan och hans hustru Kattrina väntar otåligt på brev från dottern, men det kommer bara ett enda. Det börjar gå rykten i bygden om att flickan hamnat i olycka i storstan, och för att hantera förlusten av Klara blir Jan mer och mer märklig. Han fantiserar om allt bra som hänt Klara i stan, hon kanske till exempel har fått en tjänst hos en fin fru och lever som en prinsessa! Eller så kanske hon rent av själv har blivit kejsarinna? Kärleken till dottern driver Jan till galenskap, han utnämner sig själv till kejsare av Portugallien och kräver tillbörlig respekt av både torpare, bönder och präster.
Boken var fin, men stör mig lite på alla bihistorier (Selma gillade ju som bekant skrönor väldigt mycket...). En av de bättre Lagerlöf jag har läst faktiskt, men inte i närheten av min favorit Jerusalem.

Ingvar Hirdwall spelade kejsaren i SVT's filmatisering.

Böcker och badrum...

Den här bokhylletapeten hittade jag på en toalett på en plantskola i Tyskland, av alla ställen.
Snygg var den, men jag vet inte om jag skulle valt den i ett badrum själv...

Bedårande barn av sin tid, historien om Noice

Jag hörde Noice för första gången i höstas, och gillade direkt de lite naiva texterna till 80talssynthslingor. Det handlar om tonårsliv i storstaden, om att inte komma in på uteställen för att man är för ung, om tunnelbanor och om att
vara sig själv.
   Bandet slog igenom 1980, och då var den yngste medlemmen, Hasse Carlsson, bara 14 år gammal. Inom kort var de ett av landets populäraste popband, med fans som väntade utanför familjernas villor i Gustavsberg och med en tuff turnéplan som inte lämnade mycket tid till skolarbete.

David Bogerius biografi Bedårande barn av sin tid går grundligt igenom Noice historia genom intervjuer med bandmedlemmar, andra artister, föräldrar och fans. Det är fascinerande att följa de här kaxiga snorungarnas väg från fritidsgårdsspelningar till folkparksturnéer, särskilt då jag inte visste någonting om bandet förutom hur musiken låter. Boken är välskriven och engagerande. Det är kul att läsa om 80-talet, både om musikbranschen och andra kulturella fenomen. (Visste ni till exempel att Hasse var tillfrågad om att spela Kim i filmen G? Han tackade nej, men rekommenderade sin kompis Niclas Wahlgren...)




Noice, live på Ritz 1981

Egoboost! - Isabella Löwengrip

Blondinbellas självhjälpsbok Egoboost var faktiskt bättre än jag hade förväntat mig. Isabella utgår från sig själv och delar med sig av egna erfarenheter när hon ger tips på hur man hanterar betygsstress och relationer, förbättrar självkänslan och utseendehets - och mycket annat.
Jag är lite för gammal för att vara rätt målgrupp, men för yngre tjejer kan den säkert vara inspirerande.

Konsten att tala med en änkling

Konsten att tala med en änkling, av Jonathan Tropper hittade jag i bokbytarrummet. Jag tyckte nog att den såg lite tråkig ut, eller så var det titeln som inte tilltalade mig. En dag slängde jag ifallafall ner den i väskan som tåglitteratur, började läsa och var helt fast efter några meningar.

Doug är runt 30 och redan änkling. Han hade en fru, Hailey, som han älskade över allt annat, och hon dog. Nu har han ett hus, en förtvivlad tonårig styvson, en pappa som ibland spelar baseball i kalsongerna, en mamma som missbrukar piller, en lillasyster som ska gifta sig med en man hon träffat på Haileys begravning och en tvillingsyster som mer eller mindre kräver att Doug ska komma på fötter igen.
   Sorgen har blivit ett sätt att hålla kvar Hailey lite till, och Doug är därför ganska ovillig att släppa den. Han vet att en dag kommer det göra lite mindre ont, och en annan dag kommer han bli kär på nytt - men han är inte på långa vägar redo att närma sig ett sådant liv. Eller?

Det är sorgligt, ofta väldigt sorgligt, men däremellan är det också väldigt roligt. Alla karaktärer känns levande, de har både goda sidor och jättejobbiga personligheter och alla är viktiga för historien. Jag tyckte särskilt mycket om beskrivningarna av pappan, och relationen mellan Doug och hans styvson.

Kampen fortsätter!

Äntligen har den kommit! Lina Neidestams Zelda 2, kampen fortsätter.
Feministiska hjälten Zelda går fram som en ångvält över konstskola, män och Thailand. Det är snyggt tecknat och minst lika roligt som i det första albumet. När kommer nästa???!f

Skalpelldansen - Jenny Milewski

Jag är alltid intresserad av nya skräckromaner, extra kul är det om de är svenska. Genom Booked.nu fick jag möjlighet att läsa Jenny Milewskis debutroman Skalpelldansen som sorteras in under just den genren.

Författaren Jens Lerman har haft oerhörda framgångar med sina böcker om den galna seriemördaren Carl Cederfeldt. Det har varit så lätt att skriva romanerna, det har räckt med att han satt sig framför datorn så har historierna kommit till honom. Jens hade egentligen tänkt skriva en annan typ av böcker. Han är inte intresserad av blod och våld. Han bestämmer sig att sluta skriva om Carl Cederfeldt, men trots det så tränger sig karaktären på. Det poppar upp bilder och sekvenser i hans huvud, bilder som allt mer verkar ha sin motsvarighet i verkligheten.
När polisen hittar en mördad flicka på skogskyrkogården tyder allt på att mördaren har läst Jens Lermans böcker och inspirerats av tortyren och dödandet i dem. Har mordet något att göra med Jens beslut att lägga ner skrivandet, eller kan det vara så att Carl Cederfeldt på något sätt existerar utanför bokpärmarna? Jens blir mer och mer förvirrad. Han försöker skriva på en ny bok, men när han läser igenom vad han skrivit handlar allt om blod och död.

Boken är spännande, kanske mest i skildringen av hur Jens steg för steg bryts ner av rädsla. Däremot tyckte jag inte att den var skrämmande. Äcklig, ja, när det handlar om morden och om romanerna om Carl, men inte läskig.

Upplägget påminner till en början om Stephen Kings roman The dark half (Stark på svenska), där en författare börjar tro att hans pseudonym finns i verkligheten och är ett hot. Mot slutet övergår Skalpelldansen till att kännas mer som en klassisk Dean R Koontzbok. (Psykopati, snabba lite ologiska vändningar, framhastat slut...) Med andra ord: den börjar bra och blir sen sämre.
Jag undrar också lite över Jens romaner medan jag läser. De verkar så väldigt konstiga. De handlar alltså om en seriemördare som inte har någon agenda annat än att det är roligt att skada andra. (Ingen Dexterintrig alltså). Det finns inga poliser med i böckerna - alltså handlar de inte om att någon är mördaren på spåren. De handlar bara om en kille som dödar tonårsflickor? Utan syfte eller risk att bli avslöjad? Det låter lite... tråkigt va?

Vill gå hem - Jonas Gardell

Rut och Rakel är systrar. Rut är den sansade, ordentliga. Den som säger åt andra att rycka upp sig när de mår dåligt. Rakel är den hysteriska. Den som ständigt återvänder till mannen som inte älskar henne, den som inte klarar sig själv. När Rakels sambo gör slut och hennes liv kraschar hamnar hon hemma hos Rut och hennes familj. Där sitter hon i soffan och kastar godispapper och kläder omkring sig och orkar just inget mer än det. Bitvis ser vi systrarna genom ögonen på Daniel, Ruts son, den försiktiga mobbade pojken.
När jag läste blev jag irriterad på både Rut och Rakel som är oerhört självcentrerade. Min favoritkaraktär är Daniels storasyster som är gapig och modig, och som är den enda som egentligen sätter sig upp mot den dominanta Rut.

Det här är inte min favoritGardell. Historien är lite för tunn och man kommer inte karaktärerna så nära. Trots det så är det en läsvärd bok, och den är tunn och går väldigt snabbt att läsa.

Erebos - Ursula Poznanski

I en skola i England sprids ett nytt dataspel, Erebos. Spelet går inte att köpa utan man måste få det i gåva av någon, och de som inte spelar får inget veta om vad det går ut på.
När Nick får skivan fastnar han genast i Erebos. Han har aldrig upplevt något liknande. Spelet är inte bara extremt spännande, det verkar veta vem han är. Ibland är det faktiskt som om spelet talar direkt till honom. Spelledaren ger uppdrag att utföra. Det är monster som ska dödas, skatter som ska hittas. Efter ett tag börjar uppdragen leta sig ut i den verkliga världen och vardag och spel flätas ihop.
Jag är mest intresserad av de delar som utspelar sig i verkligheten, men även spelhistorian är relativt spännande, även om man själv inte spelar dataspel. En helt ok ungdomsbok med lite annorlunda tema.

The Vampire Armand - Anne Rice

Det var väldigt länge sen jag läste de första delarna i Anne Rices vampyrkrönika, men jag minns att mitt första möte med Lestat var magiskt. Jag älskade den mörka, romantiska, blodiga och sammetstunga känslan i böckerna.. De två-tre första alltså. Sen börjar det spåra ur.

Den första boken, En vampyrs bekännelse, är bra. Där berättar vampyren Louis sin historia, som börjar i New Orleans före inbördeskriget. Den andra, Nattens furste, är ännu bättre. Det är Lestat, vampyren som skapar Louis, som berättar om sitt liv och ...vidare tillvaro. Det är en fantastiskt fin skildring av Paris, och jag rekommenderar de som inte läst böckerna än att börja med denna trots att den egentligen är nummer två i serien. I del tre är det modern tid, Lestat blir rockstjärna (!), vampyrernas urmoder vaknar ur sin långa sömn och allt går mot katastrofen med stormsteg. (I bok fyra byter Lestat kropp med en dödlig man, och i femman gör han en resa mellan helvetet och himlen och det är en väldig massa prat om religion).

Efter den ursprungliga historien har Anne Rice skrivit flera böcker där olika vampyrer som man mött får berätta sin historia. Det här är en av dem. Vi får följa Armand, pojkvampyren som var tonåring när han dog och för evigt är frusen i tiden med sitt perfekta gossansikte och änglalika hår. (På film spelades han märkligt nog av Antonio Banderas, som visserligen gjorde en bra prestation men knappast ser ut som Armand beskrivs i böckerna). Armand blir vampyr i antikens Venedig, skapad av sin älskade mästare Maurius. Innan han äntligen förvandlas hasar sagan på i makligt tempo, där Armand och hans mänskliga fosterbröder handlar ringar på marknaden, läser filosofiska skrifter och äter ost. I tvåhundra sidor. Efter att Armand blivit vampyr trappas tempot upp och boken börjar bli bra. Armands resa går från Venedig till Ryssland, tillbaka till Italien och sedan till Paris i en herrans massa år. De som har läst de första böckerna har säkert, liksom jag, undrat hur det kom sig att Armand hamnade där han gjorde i Paris (religiös vampyrsekt som bor på en kyrkogård och beter sig galet) och det får man visserligen veta här, däremot hastas resten av tiden igenom rätt snabbt. Upplösningen är åter, tyvärr, tråkig.

Det här är en bok för de som läst allt annat av författaren och inte fått nog. Har man inte läst böckerna om Lestat och Louis har man nog ingen behållning av den här, för det är många hänvisningar till händelser där som inte förklaras närmare än att "ni vet ju vad som hände när han kom till Paris" osv. Det är inte dåligt, men det är lite långtråkigt.

Jorden de ärvde

I Björn af Kleens reportagebok får vi syna den jordägande svenska adeln lite närmare. Han granskar bland annat det faktum att vissa släkter har tillåtelse att frångå den allmänna arvsrätten och låta endast den äldste sonen i varje generation ärva (sk fideikommiss), vilket är ett system som har avskaffats för länge sen i övriga norden. Det diskuteras också vad som egentligen är lockelsen i att äga en stor gård, hur vissa av grevarna är hatade i sin bygd medan andra är en fadersfigur för hela byn, situationen för de bönder som arrenderat sin mark av en adelssläkt i generationer men som ändå inte får bestämma någonting om sitt hem - inte ens släppa loss hunden på gårdsplanen. Det blir även en tur till Lundsberg för att försöka utröna vad skolan har för roll i att fostra de kommande generationernas markägare.
Det är väldigt intressant, en inblick i en värld som jag knappt visste någonting om. Boken är mycket lättläst, och när den var slut önskade jag faktiskt att den skulle ha varit lite tjockare så att den inte skulle tagit slut så fort.

Tävlingstips!

Bokbloggen thecuriouscaseofthebooks fyller ett år, och ordnar en tävling för att fira.
Vinsten är ett paket fullt av hemliga överraskningar (med boktema såklart!). Hur spännande låter inte det!

Tävlingen hittar ni HÄR.

Livsfarlig utsikt - Nora Roberts

Nora Roberts är tydligen en väldigt populär författare av böcker i genren Romance (dvs böcker där en kärlekshistoria är den viktigaste intrigen. Detta lärde jag mig på bokcirkeln Prosa & Marmelad :) ). Det här var mitt första möte med Nora Roberts, och jag måste väl erkänna att jag tyckte det var sådär.

Boken heter alltså Livsfarlig utsikt. Visst är det en tråkig titel? Man får ingen som helst känsla av vad det handlar om, lite som dessa 90-talsfilmer med namn som "dödligt vittne", "dödlig hämnd" "hämnande vittne" "vittne till död" etc. Ja ni fattar. De där filmerna som man ser namnet på i tv-tablån och tänker "jaha, har jag sett den förut, eller var det Dödshämnande vittne de sände förra helgen?"
Handlingen kretsar kring Reece, en framgångsrik kock som är den ena överlevande i ett väpnat rån. Traumatiserad av sina upplevelser driver hon runt, tar ett ströjobb här och där, hyr rum på opersonliga hotell och har endast kontakt med sin mormor. När hennes bil brakar ihop i en liten stad i bergen bestämmer hon sig för att platsen är så god som någon, skaffar ett tillfälligt jobb på en vägkrog och stannar ett tag. Den storslagna naturen fascinerar henne, men när hon för första gången ska prova på en vandringsled blir hon på långt avstånd vittne till hur en kvinna blir mördad. När hon slår larm verkar ingen riktigt tro henne. Det finns inga spår efter mordet, och Reeces bakgrund med psykisk ohälsa gör att alla anser henne vara ett opålitligt vittne. Som tur är har hon iallafall en person på sin sida: en sexig men känslomässigt svåråtkomlig författare som hon inleder en romans med.

Positivt om boken: den är snabbläst, det är inte särskilt uppenbart hur det ska gå (med mordet alltså, men kärleken är det lite mer lättgissat...) och jag gillar de rappa replikerna. Negativt är att det är lite tråkigt. Jag tycker inte mordgåtan är tillräckligt spännande, och kärleksaffären är ganska stereotyp (lång mörk man som griper tag i kvinnan med starka händer osv). Jag har hört från Robertsfans att detta inte är hennes bästa bok, så man kanske får testa ytterligare en för att kunna säga om man gillar henne som författare eller inte.

Läsrapport: Mars (Jenny)

Jag vet inte vad som hände, men jag hann bara läsa tio böcker i Mars. Det blev de här:

Fyra dagar, fyra nätter - Morgan Matson
Flickan med snö i håret - Ninni Schulman
The Poison tree - Erik Kelly
Fiendens fiende - Jan Guillou
I havet finns så många stora fiskar - Sara Lövestam
Dash och Lilys utmaningsbok - Rachel Cohn och David Levithan
Livsfarlig utsikt - Nora Roberts
Jorden de ärvde - Björn af Kleen
The vampire Armand - Anne Rice
Erebos - Ursula Poznanski

Bibliotekskatten Dewey

Jag antar att det inte finns någon katt- och bokälskande människa i världen som inte redan har hört talas om Dewey, men det kanske fortfarande finns någon som inte läst boken. Jag t.ex. läste den inte förrän igår.

Berättselsen börjar med att en liten kattunge hittas i bokinkastet i biblioteket i staden Spencer, Iowa. Han är nedkyld och har frostskador på tassarna, men ett varmt bad och ett mål mat senare är han redo att ta över sitt nya hem, biblioteket. Han får namnet Dewey Readmore Books och charmar alla i samhället. Snart sprids hans historia i tidningar och tv över delstaten, över USA, över världen.

Boken är en charmerande berättelse om en katt, men också till viss del en biografi över bibliotekschefen och författaren till boken, Vicki Myron. Det är hon som hittar Dewey och även om han är hela samhällets katt är det framförallt hon som är hans matte. Boken berättar även historien om staden Spencer, hur den ibland är nära undergång men alltid kommer igen och fortsätter växa. Dessa tre delar vävs ihop och blir till en historia om att komma över svårigheter.

Jag har svårt för när katter och andra djur far illa i böcker, men jag tänkte att jag skulle klara av att Dewey blir gammal eftersom han har levt ett bra liv. Men när man kommer dit har man fäst sig vid honom och det är sorgligt att läsa. Om någon har väldigt svårt för sådant kan den sluta läsa efter två tredjedelar av boken och låtsas som att Dewey fortfarande bor på biblioteket och hälsar alla besökare välkomna. Det händer en hel del jobbigt i slutet, inte bara kattrelaterat, så det här är inte den feelgoodbok man kan luras till att tro. Men den är bra och berättar en fin historia om en fantastisk katt.

Det här är inte Dewey utan en annan katt som är mycket förtjust i bokhyllor. Böcker är tråkiga för de håller matte upptagen med annat, men bokhyllorna är de perfekta sov- och utkiksplatserna.