Kitty

 Maken och jag tillbringade helgen på hotell, ett väldigt bra hotell med en bokhylla med ungdomsböcker på rummet. Perfekt som extraläsning när man fick någon timme över. Jag läste Kitty och häxans tecken av Carolyn Keene. Jag har inte läst någon Kittybok på väldigt länge så jag blev fascinerad av hur dålig den var. Jag hade för mig att Kittyböckerna var rätt bra och spännande.

En av Kittys grannar har ärvt antika möbler men de blir stulna. Spåren leder mot en del av Pennsylvania där folket är mennoniter, vilket verkar påminna om amishfolket. Alla Kitty och hennes kusiner träffar blir väldigt förtjusta i dem, bjuder dem på mat och att sova över. Den ende i hela boken som inte är snäll och trevlig är tjuven.

Det mest irriterande var att alla karaktärer hade ett enda karaktärsdrag och noll utveckling. Kitty är en bra detektiv och väldigt käck (så ok, två karaktärsdrag), vilket yttrar sig i att hon är ihärdig med att ställa frågor och rätt bra på att koppla ihop saker. Hon kan inte gå förbi en byggarbetsplats utan att råka rädda några barn från en fallande bjälke och alla älskar henne så fort de får syn på henne.

Kittys ena kusin George är en pojkflicka, enligt boken. Det är dock mycket oklart vad det är som gör henne till en, eftersom hon är i princip identisk med de andra. Den andra kusinen, Bess, gillar mat och är lite rund. Dessa två tillför ingenting till historien förutom att det kanske skulle varit lite märkligt om Kitty gett sig iväg ensam.

Jag tycker att det mesta folk gör och säger i boken känns ologiskt. Det mest irriterande är hur Kitty behandlar hushållerskan, som ska vara som en mor för henne. Och hur alla de träffar glatt bjuder in dem på mat, på att hjälpa till i hushållet, att tillbringa natten där... Det  må gå snabbt att läsa en Kittybok, men det finns andra ungdomsböcker som är bättre att läsa.