Den nya hemmet är fattigt, man tvättar sig i den oljeskadade floden, det är inte säkert att det finns pengar till skolavgifterna. Där finns en morfar som konverterat till Islam, tror sig vara expert på allt som har med medicin och vitaminer att göra och som vägrar tro på att Ezekiels allergier. Mormodern är barnmorska och försvinner ofta ut i natten med sin gåtfulla väska. Morfar tar sig en andra fru som är besatt av mirakelmaterialet lycra, skolan är annorlunda och Ezekiel kan sällan äta sig mätt eftersom han är allergisk mot jordnötsoljan som familjen envisas med att all mat måste stekas i.
I utkanten av Blessings berättelse lurar faror: beväpnade pojkgäng härjar i skogen och de vita oljearbetarna riskerar att kidnappas. För Blessing är det största orosmomentet dock pengar. Modern får jobb på ett hotell, men tjänar inte tillräckligt mycket för att barnens skolplatser ska vara säkrade. För sin egen del bryr sig inte Blessing så mycket om skolan, hon blir mer och mer övertygad om att hon vill gå i sin mormors fotspår och bli barnmorska, men Ezekiel drömmer om att bli läkare och måste få gå i skolan.
Det är inte särskilt ofta jag läser böcker som utspelar sig i afrikanska länder, så det var fint att läsa om Nigeria. Historien har en varm ton och riktigt fina karaktärsporträtt. Även de mer osympatiska personerna har sina motiv till att vara som de är och får sina ögonblick av humor eller vettighet. Ibland är vissa av dem kanske lite väl nära att bli karikatyrer (te x morfadern som ständigt går och smetar brittiskt smörgåspålägg på små och stora skador eftersom han är övertygad om att det är ett mirakelmedel - inte alls olikt pappan i Mitt stora feta grekiska bröllop och hans Windexflaska).
Det är både roligt och sorgligt, hopplöst och hoppfullt. Sammanfattningsvis: en läsvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar