Jag brukar tänka att jag inte läser deckare längre; efter en period när det i princip var det enda jag läste har jag tröttnat på den genren. Så tänker jag på vad jag läst på sista tiden och inser att det är långt ifrån sant. Men nuförtiden läser jag bara deckare som jag av någon anledning får i present. Och det borgar ju inte nödvändligtvis för kvalitet.
Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen var dock helt okej. Den utspelar sig på Söder i Stockholm, så det är ju kul med lite kända miljöer. Man får lite av polisernas privatliv, lite av offrens privatliv, några olika brott som visar sig hänga ihop i slutet. Inte fantastiskt bra men heller inte dåligt. Jag har läst mycket sämre deckare, så gillar man den genren är den här att rekommendera.
Jag kan instämma i din skepsis för deckare, jag känner likadant. Läste mkt deckare för ett antal år sen, men jag tröttnade väl...men nu läser jag faktiskt en sommarkurs i kriminalfiktion. Rätt kul faktiskt att närma sig dem från ett annat håll, fast så här långt har jag inte direkt hittat någon ny favorit
SvaraRadera