För Lydia är en omskrivning av Hjalmar Söderbergs klassiska Den allvarsamma leken, och utspelar sig på 60- och 70talet.
Lydia och Arvid träffas en sommar i skärgården och kommer överens om att ses inne i stan till hösten. Lydia väntar och väntar, men Arvid hör inte av sig. Hon kan inte glömma honom och hoppas ständigt på att springa på honom på gatan eller på att ett brev ska komma. Hon går sista året på gymnasiet, han arbetar som lärare men får snart jobb som journalist på en tidning. Handlingen följer originalberättelsen, Lydia och Arvids vägar korsas flera gånger men av olika anledningar lyckas de inte riktigt få till en kärleksrelation trots att de älskar varandra. (Åtminstone älskar Lydia Arvid, vad han håller på med är mer oklart...)
Historien fungerar mycket väl även i denna tidsålder, det händer mycket i samhället runtomkring, studenterna går i protesttåg och synen på äktenskapet och kärleken förändras, och detta vävs samman med Lydias liv. Allt berättas ur hennes synvinkel (I Den allvarsamma leken är det Arvid som är berättarröst), och det gör att det denna gång är han som känns nyckfull, fladdrig och många gånger egoisktisk och rent av konstig. Det är svårt att förstå vad Lydia egentligen ser hos honom, han blir något av en bifigur som man inte riktigt lär känna.
Har man läst Den allvarsamma leken ska man absolut läsa denna också, det är ungefär samma historia men placeringen i en annan tid gör att den känns ny. Den är dessutom en intressant skildring av sin egen tid, en riktigt bra roman som man inte nödvändigtvis måste läsa i relation till originalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar