Boken är en självbiografisk uppväxtskildring som, precis som jag mindes det, främst handlar om en pojkes relation till sin far. Pappan skildras som en oerhört jobbig person, som på ett narcissistiskt sätt hela tiden sätter sig själv främst. Samtidigt är han högt älskad, pojken ser honom som perfekt och vill bli precis som honom. Lite i periferin skymtar en snäll mamma och en menlös lillebror. När föräldrarna skiljs händer något och fadern störtar från sin pidestal.
Sigge Eklund skriver bra, och boken är föredömligt tunn. Inte för att den var tråkig eller dålig, men det var väldigt skönt att läsa en bok där författaren får in berättelsen på under 170 sidor utan att det känns för hetsigt eller kortfattat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar