Tokhyllad, filmatiserad, älskad. Jag brukar ju gilla de böcker bloggvärlden rekommenderar, men den här tyckte jag var ointressant.
Dexter och Emma träffas den 15 juli 1988. Vi får sedan följa dem den 15 juli varje år fram till 2006, genom olika förhållanden och arbeten, sorger och glädjeämnen. Tyvärr är de så stereotypt skildrade att man aldrig kommer dem inpå livet. Dexter är överklasskillen som glider genom livet och lyckas med det mesta han tar sig för. Självklart har han obearbetade sorger i bagaget. Emma är arbetarklasstjejen som aldrig vågar tro på sig själv. Hon hatar sitt jobb, men vågar inte säga upp sig, hon är ihop med tråkiga killar som hon är för bra för. Förutsägbart.
Tydligen anses den romantisk och "oj oj oj, ska de få varandra?" Jag har sällan brytt mig så lite om två personer ska bli ihop eller inte. Upplösningen, om man nu kan kalla den det, är inte direkt någon överraskning och slutet är mest meh. Det är lite intressant med upplägget en dag per år och ett effektivt sätt att berätta en historia som sträcker sig över lång tid, synd bara att det inte är en bättre historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar