Vackra tal

Gillar du att lyssna på mer eller mindre bra tal av mer eller mindre skickliga talare? Ikväll, tisdag, är det Rhetoric Slam kl 20 på Bara vi, Skånegatan 59, Stockholm. Som en poetry slam, fast med tal. Det brukar bli en mycket rolig kväll och kan man inte ikväll återkommer det en gång i månaden.

Äntligen!

Den 25 april släpps äntligen Eld, uppföljaren till Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Boken går att förhandsboka både hos adlibris och bokus. Jag gjorde det direkt, och räknar med att ha hunnit glömma allt om detta lagom till boksläppet och därmed få en glad överraskning när paketet kommer.

(Om ni inte har läst Cirkeln än: passa på och köp den på bokrean!)

Hamiltonblogg

Från och med denna vecka bloggar jag på två ställen: här, om allt bokrelaterat som vanligt och om Jan Guillous böcker om Carl Hamilton på dagenshamilton.se.
Det är självklart i nationens intresse att ni läser mina texter även där!

Visste ni förresten att Hamiltons mamma hette Estelle? Sån info kommer ni aldrig mer behöva vara utan.

Sherlock Holmes

Jag hoppas att ingen som gillar Sherlock Holmes har missat BBC-serien Sherlock vars andra säsong precis gått på SVT. De klassiska historierna, placerade i nutid. För de som sett serien kan det vara kul att veta att dr Watsons blogg finns att läsa på nätet. Hur kul är det inte att de lade upp den på riktigt? Men det är väl inte så svårt, när de ändå har gjort den. Och besöksräknaren står kvar på 1895...

Mer kungliga skandaler

När Den motvillige monarken kom ut blev det stort rabalder. Allt fokus hamnade på delen av boken som beskriver kungens festande i mindre lämpliga miljöer. Vissa tyckte att det var på tiden att informationen kom fram, andra gjorde sitt bästa för att baktala författarna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag läser sällan "skandalböcker" när de kommer ut utan mer om jag råkar snubbla över dem i ett senare skede. Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst boken om Haijbyaffären i höstas och så tog jag till slut tag i det.

Jag tyckte visserligen att det var intressant med historierna om kungagängets festande och jag håller med författarnas bedömning av att det är viktigt att det kommer fram hur kungen försatt sig i situationer som är möjligt utpressningmaterial. Men att bara fokusera på den delen är att förringa mycket av boken. Den intressantaste delen är i mina ögon den första, som berättar om kungens uppväxt och ungdom.

Författarna förankrar verkligen sin titel i materialet. Att växa upp som tronföljare framstår inte som någon dans på rosor. I och med att kungens far dog tidigt gick kungen från att vara prins till att bli kronprins och skulle skyddas till varje pris. Uppenbarligen är det bättre med könsneutral tronföljd, så man inte behöver lägga allt på en person. I boken beskrivs ett barn som är mest intresserat av bilar, grävskopor och hårda lekar. Barnet växer upp, är inte ett ess i skolan men med många som anstränger sig för att han inte ska särbehandlas. Efter grundskolan är det dags för snabbutbildning i alla olika militärslag och sedan studier i Uppsala. Boken beskriver en ganska kluven person, mån om att vara korrekt i officiella sammanhang, avslappnad och rolig privat.

Förordet och efterordet är minst lika intressant som själva boken. Det är spännande att läsa om arbetet med boken, det är ju ofta något man inte får reda på så mycket om. Jag tycker att det är tråkigt att den lite slutar vara en biografi efter Uppsalaåren och då övergår till att bara beskriva kungens privatliv (hur mycket privatliv en statschef nu har). Det skulle vara kul att få reda på mer om kungens liv, både officiellt och privat med familjen (jag är ju lite nyfiken). Skandalerna tar överhanden.

Lite motsägelsefullt så har den här boken gjort mig mer positivt inställd till både monarkin och monarken, även om jag fortfarande tycker att det är fel att statschefsposten ärvs. Boken får mig att tycka lite synd om kungen, det verkar inte som om han hamnat på rätt plats i livet. Han verkar ändå vara en trevlig person, som mest är stel offentligt. Jag kan rekommendera alla att läsa boken, både för skvallret och för den övriga informationen.

Resten får du ta reda på själv (II)

Anna har redan skrivit om den här boken, men jag tänkte fylla på med lite egna tankar också.

Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver

Sam ingår i skolans populäraste tjejgäng, vilket inte betyder att hon är särskilt omtyckt. Det innebär snarare att hon har lyckats skaffa sig förmånen att komma undan med saker. Hon och hennes kompisar kan komma till skolan i fluffiga tofflor, samla på porslinskossor och mobba halva skolan hänsynslöst och fortfarande vara de som alla ser upp till och vill vara. "Det bara är så" säger Sam, vissa är populära och vissa inte. Det är som en naturlag, och hon har haft turen att hamna på rätt sida om strecket.
Redan i inledningen får vi veta att Sam kommer att dö. Hon tillbringar sin sista dag med att intrigera och noja över skolans rosutdelning (det är "amordagen", vilket innebär att eleverna skickar rosor med små meddelanden till varandra. Flest rosor vinner, såklart.). På kvällen ska hon gå på fest hos den opopulära Kent som har den dåliga smaken att gå till skolan klädd i plommonstop och sen ha sex med sin pojkvän för första gången. Hon har ännu ingen aning om att den här dagen kommer att upprepa sig om och om igen. Någon gång under natten dör hon nämligen, men istället för att försvinna vaknar hon upp i sin säng, det är amordagen igen och allt är sig exakt likt.
Sam får chansen att leva om sin sista dag sju gånger, varje gång har hon kommit till nya insikter och utvecklats. Hon testar att göra saker på olika sätt, vilket gör att personer i hennes omgivning reagerar väldigt olika på henne från dag till dag. Frågan är om det finns något hon kan göra för att ställa saker till rätta, rädda sig själv eller åtminstone någon annan, kanske iallafall lämna efter sig positiva minnen.

När boken diskuterades på Prosa och marmelad-träffen verkade alla tycka att Sam var en hemsk person som det var svårt att tycka om, och att hennes bästa kompis Lindsay var närmast en sociopat. Själv tyckte jag om både Sam och hennes vänner redan från början. De är elaka, ibland rent av ondskefulla när de mobbar andra, men samtidigt är de så trovärdiga som karaktärer. Ingen är rakt igenom ond, och skildringen av deras inbördes vänskap (som verkar äkta och stark) och Sams relation till sin lillasyster gör att de känns verkliga. Såna där tjejer finns ju på varenda skola, de flesta har träffat på dem (eller varit dem). Vissa bifigurer kunde ha utvecklats lite mer, men å andra sidan är boken skriven utifrån Sams perspektiv och det måste ju finnas en gräns för hur väl hon kan förstå andra personer efter att bara ha pratat med dem en enda dag.
Det kan låta tjatigt att samma dag upprepas flera gånger, men jag tyckte inte att man tröttnade då dagarna får så väldigt olika innehåll. Den stora behållningen är hur Sam utvecklas under dagarna och försöker förstå andra människors bakgrund och motiv. Jag tycker väldigt mycket om att hon, trots att hon ska bli snällare osv fortfarande håller fast vid att hon älskar sina populära vänner och att de faktiskt har massor av fina egenskaper.
Den svenska översättningen är bra, men jag tycker att titeln är onödigt lång och krånglig (originalet heter Before I fall). Huvudsaken är ju dock att språket har bra flyt och att replikerna känns naturliga, och det tycker jag funkar jättebra här.

Pratchett

Det är skönt med författare som är bra även när de är dåliga. Läste precis Snuff av Terry Pratchett och även om den inte är en av hans bästa böcker är den så mycket bättre än annat jag läst.

Detta är en i raden av Vimes-böcker, kanske den sista? Vimes har blivit så pass mäktig att det är för lätt för honom att lösa brott i Ankh-Morpork så han får istället åka till sitt sommarställe, som han fått genom sitt giftermål. Dessutom tror jag att ingen i Ankh-Morpork vågar hålla på med storartade konspirationer längre, så därför måste Vimes åka bort.

Det jag framförallt tyckte var intressant med den här boken är att den tillsammans med några andra saker tyder på en trend i fantasyvärlden att inte beskriva folk som onda bara för att de tillhör en specifik ras (goblins, orcher etc). Det är ju inte direkt någon nyhet för Pratchett, han har väl gått igenom de flesta klassiska raserna och visat att de är som folk är mest, men jag tror att det har börjat sprida sig mer. Det kanske är lättare att visa på att rasism är dåligt när man kan göra det med gröna varelser istället?

Gillar man Pratchett tycker jag att man ska läsa den här också, om inte annat för att han kan behöva uppmuntran nu när han är sjuk, men har man aldrig läst något tidigare är den inte boken att börja med. Alltid bättre att börja från början.

Buffy the vampire slayer

Det är ju rätt briljant att fortsätta en sådan här tv-serie i serieform. Det går ju att göra en hel del saker som blir svårare när man ska filma. Billigare också. Nu har jag läst de två första böckerna i säsong 8, men jag är inte helt övertygad. Jag tycker att de har fått till karaktärerna och stämningen bra från tv-serien, men historien innehåller de element jag tyckte sämst om med tv-serien: stor mystisk bad guy med hjälp från flera olika håll, åtekommande bad guys som man trodde hade försvunnit, bråk inom gruppen. Jag har alltid föredragit den mer småskaliga vampyrjakten som är i de första säsongerna av serien och tyckt att det är lite irriterande med alla "världen kommer att gå under"-historier. Men jag kommer se till att läsa de andra böckerna också, för det är ju Buffy och Buffy är ändå bäst!

Prosa & Marmelad

I torsdags var det meningen att Anna skulle gå på bokcirkeln Prosa & Marmelad, men hon blev sjuk (stackarn) så jag fick ta över hennes plats. Eventet ägde rum på Bonnier Carlsen, som ger ut barn- och ungdomslitteratur.
Besöket inleddes med en liten rundtur på förlaget, fotografering och alkoholfritt bubbel. Sedan satte vi oss till bords för att prata om Lauren Olivers bok Resten får du ta reda på själv. Jag hade inte hunnit läsa boken (eftersom jag var stand-in denna gång och inte var särskilt förberedd), men det var ändå roligt och intressant att lyssna på diskussionen. Under tiden bjöds vi på te i jättesöta udda koppar, surdegsbröd med goda röror och getostar, och de godaste macaroner jag ätit i mitt liv - choklad och äppel/kanel, helt ljuvligt söta, mjuka och krämiga.






































Bagaren själv, Sébastien Boudet, var där för att presentera bakverken och sin kommande kokbok Den franske bagaren.




















Lauren Oliver var med via Skype för att svara på frågor om boken Resten får du ta reda på själv, om sina kommande böcker, sitt författarskap och om sitt jobb som mentor åt nya författare. Trots att uppkopplingen var lite opålitlig var det jättekul, vilken härlig personlighet hon verkar ha! Så rolig och trevlig.
En svensk författare fanns också på plats - Lina Forss. Hon har tidigare skrivit böckerna Vildängel (2005) och Hallonbäcken (2007), och har nu kommit med sin första ungdomsbok Kär i kärleken. Lina berättade lite om sina böcker och karaktärer, och om hur de delvis bygger på hennes eget liv och familj.




















När det var dags att gå hem fick vi en goodiebag innehållande två inbundna böcker, zombieromanen Varma kroppar av Isaac Marion (Mix förlag) och Kär i kärleken av Lina Forss. Dessutom får vi äran att vara de första i landet som läser Lauren Olivers nästa roman på svenska - vi fick nämligen Delerium i manusform. Även ett utdrag ur bakboken Den franske bagaren låg i påsen. Det verkar bli en jättefin bok med roliga recept. Utöver läsning fick man body butter från Body Shop, salsa från GoGreen, en provpåse müsli från Risenta, rabarberte från Kobbs och en flaska Vitamin Well. Inte nog med det, jag fick även ett exemplar av Resten får du ta reda på själv som de andra deltagarna fått hemskickad inför träffen. Helt fantastiskt att få så många gåvor på en och samma gång!

Nu ser vi fram emot nästa bokcirkelträff!

Mera Lang

Läste ytterligare en Lang-deckare igår, Gullregn i oktober. Inte en av de bästa direkt. Jag gillade inte att den utspelar sig 1980, men det gick rätt bra att låtsas att det var på 50-talet. Men en ganska märklig plot och osannolika kopplingar mellan folk. Men det kanske är så i småstäder? Nåja, de går ju fort att läsa, som sagt.

Sjukböcker

Bland mina favoriter att läsa när jag är sjuk är 50-talsdeckare, Agatha Christie, Maria Lang etc. De är perfekta, tar sällan mer än ett par timmar att läsa ut, har tydliga persongallerier och inte överdrivet komplicerade mordgåtor. Och så utspelar de sig som i en annan värld. Det är skönt att slippa överviktiga poliser som ignorerar sin hälsa, älskar opera och lyckas få vartenda mord att vara en reflektion över samhällets nedgång.

Igår läste jag Ingen returbiljett av Maria Lang. Den utspelar sig visserligen på 60-talet men har alla svunnen värld-egenskaper som jag önskade. En rik direktör bli mördad på ett tåg och bara ett begränsat antal personer kan ha haft möjligheten att göra det. Självklart har alla motiv till det. Ett tag var jag orolig att det skulle visa sig vara någon variant av Mordet på Orientexpressen, men så var det som tur var inte. Ett stort plus för att det inte var något "polisen får syn på avgörande bevis som avslöjar hela gåtan, men läsaren får inte veta vad det är för det är inte dags att avslöja gåtan än".

Resten får du ta reda på själv

Ibland är det trevligt att vara sjuk, man får ligga nedbäddad i soffan, dricka te och äta glass och bara läsa böcker. Ibland är det mindre trevligt då man missar roliga saker som bokträffen om Lauren Olivers bok Resten får du ta reda på själv. Men jag fick i alla fall läsa boken.

Boken börjar med att huvudpersonen, Sam, dör. Dagen som skulle vara så perfekt slutar i tragedi. Men dagen efter vaknar hon igen, till samma dag som gårdagen. Vad behöver hon ändra för att inte dö, eller ska hon återuppleva dagen igen och igen, resten av sin död?

Jag gillar boken och upplägget även om det ibland känns väldigt lik Måndag hela veckan. Men det känns som det mest troliga scenariot, först förnekelse av att det händer, sedan utnyttjande av att ingen kommer komma ihåg vad som händer och slutligen någon sorts acceptans. Sam utvecklas mycket som person under den återupplevda dagen och jag gillar att alla andra inte verkar utvecklas utan bara reagerar på de olika saker som Sam gör (det är det som stör mig mest i Måndag hela veckan, att hela staden tycks utvecklas med Bill Murray, men nu är inte det här en filmrecension). Frågan är dock om alla verkligen skulle reagera så positivt på förändringen, den sker ju för deras del från en dag till en annan.

Även om slutet är en smula förutsägbart tycker jag att Oliver får ihop det hela bra. En sak stör mig dock väldigt mycket, dagen det hela utspelar sig på kallas amordagen. Det är den 12e februari så jag antar att det hänger ihop med alla hjärtans dag, men det blir aldrig tydligt om det är meningen att det ska vara något separat som därför heter något annat. Kanske heter den så redan i originalet, men jag tycker det känns som en märklig översättning. Personligen skulle jag föredragit valentindagen, men det är en ganska liten detalj i det stora hela.

Hundar, hundar och ännu fler hundar

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - Lucy Dillon

Samtidigt som Rachel förlorar både sin snygga pojkvän, sitt jobb och sin lägenhet i London ärver hon sin mosters hundpensionat i en lantlig liten stad. Till pensionatet hör även ett fallfärdigt hus fullt med prylar och papper som måste sorteras och en bordercollie. Det visar sig dessutom att företaget inte bara är ett hundpensionat utan att de även omplacerar herrelösa hundar.
I väntan på att allt ska ordna sig med arvet flyttar Rachel in i mosterns hus. Hon är tveksam till om hon ska klara av att hjälpa till med hundarna över huvud taget, men blir snart charmad av både dem och byns trevliga veterinär. Runt hundstallet kretsar ett flertal karaktärer, alla med sina problem.

Det här är ganska klassisk chic-lit. Lite kärlek, lite ekonomiska problem. En jobbig mamma, en tjej som måste lära sig något nytt av livet och en del snygga kläder. Och så hundar förstås. Massor av hundar. Boken är mysig. Inget djuplodande direkt, men trevlig och lättläst. (Och så var det glitter på omslaget, ibland behöver man en bok som glittrar).

Tävlingstips

Nya böcker är ju aldrig fel, eller hur?

Bokmärkt ordnar en tävling där man kan vinna antingen en inbunden bok eller två pocket.
Det finns en massa spännande böcker att tävla om, så gå in och lämna en kommentar genast!

En bit av mig fattas - David Levithan

Jag bara fortsätter att säga namnen högt och tända ljusen. Det är så många. Jag måste fortsätta. Det är det som skiljer oss från djuren, det som hindrar kaoset att ta över, vår förmåga att sörja människor vi aldrig mött. Jag tänder ljus efter ljus efter ljus.
Det är meningslöst, men det är det enda jag kan göra.

Claire, Jasper och Peter befinner sig alla i New York den 11 september 2001. Ingen av dem känner någon som omkommer i attackerna, men deras liv har ändå förändrats för alltid.
De har olika strategier för att hantera det som hände, men trots det så dras de allt närmare varandra och en stark vänskap utvecklas.

Boken handlar om vad som hände sedan. Om människor som hjälper varandra, om gemenskap, sorg, om att försöka greppa något obegripligt och om hoppet om att något hemskt ändå ska kunna påverka världen till det bättre. Jag tyckte mycket om boken, både språket och historien var gripande.

Alberte och Jakob - Cora Sandel

Alberte växer upp vid sekelskiftet i en "fin" familj i en liten stad i nordnorge. Det är otroligt viktigt för familjen att visa upp en välbärgad fasad, men egentligen har de alldeles för lite pengar för sin livsstil. Albertes liv är väldigt enformigt. Sedan hon fått sluta skolan har hon inget att göra om dagarna, annat än att stoppa strumpor och ibland dricka te hos en väninna. Hon är inte särskilt vacker, och till moderns besvikelse anstränger hon sig inte över huvud taget för att förbättra den situationen. Inte nog med att hennes utseende lämnar en del att önska, hon är också blyg och stel och har sällan något att säga.
Det verkar inte som om Alberte ska bli gift. Det finns inte särskilt många lämpliga män i stan och hon har inga attraktiva egenskaper. Ett par av hennes jämnåriga kamrater har flyttat till Köpenhamn för att studera musik och konst, men för Alberte verkar det inte finnas några vägar ut.

Boken har ett långsamt tempo, men den blir aldrig tråkig. Det händer inte särskilt mycket och hela romanen har en sorglig ton, men den är väldigt välskriven och man kommer nära huvudpersonen. Mycket läsvärd!

Gardellördag ! Så går en dag ifrån vår tid...

Det här inlägget är en del av Fiktiviteters Gardellördag. Det går ut på att ett gäng bokbloggar skriver något om Jonas Gardell under lördagen.

Jag har läst nästan allt av Gardell, om än inte nyligen. Till det här projektet valde jag Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Den står sedan länge i min bokhylla, men det var länge sen jag läste den och jag hade bara ett svagt minne av handlingen.

-----------------------------------------------------------------


Var finns alla ensamma? Sök igenom videobutikens medlemsregister.
Där finner man dem alla i bokstavsordning.

Pia är över trettio och har inte hittat någon att leva med. Man ska ju göra det! Hon borde ju ha man och barn vid det här laget, och vara lycklig. Att vara ensam är att behöva be personalen på Konsum att dela på köttfärspaketet, och riskera att de tror att man är snål och att ha en mobiltelefon med plats för 150 vänner som man inte kan fylla.
Pias syster Anna har exakt det som Pia känner att hon borde ha. Hon har Håkan, två små pojkar och ett radhus. Men Håkan vill hellre tillbringa nätterna i nån chat där han får låtsas att han är nån annan än med Anna. Anna låtsas att hon sover eftersom att det är enklare än att känna efter om hon vill ha sex I både Håkan och Anna gnager en känsla av att livet borde vara mer än det här. Är det slut nu? Har de uppnått allt de kan? Är det verkligen bara familjesemestrar, den ständiga kampen mot den lokale ica-handlaren som alltid försöker lura sina kunder och att maniskt samla foton och videofilmer som bevis på att man faktiskt ha levt kvar nu? Anna grubblar och grubblar på varför livet blev som det blev, och varför i hela friden är hon inte lyckligt fast hon fick allt hon ville ha?
Det handlar om Sverige i slutet av 90-talet, om köpcentrum, rabattkuponger, om varför man skriver insändare, om pizzerior som heter Hawaii (för att det är så festligt), och om människors ensamhet.

Det märks väldigt tydligt att det är en Gardellbok. Man hör liksom hans röst i huvudet när man läser. Som många av hans texter svänger det snabbt mellan roligt och sorgligt. Det är vardagslivet som är det centrala, den långa långa vardagen där allt verkar stå stilla men där det ändå finns ett litet hopp om att allt kan förändras.


Det var väldigt länge sen jag läste en bok av Jonas Gardell, säkert flera år sen. Nu är jag sugen på att läsa om allt! (Hur jag nu ska hinna det när jag har 3 Strindberg kvar att läsa, och 12 Hamiltonböcker....)

Här är tidsschemat för alla Gardellinlägg:

10:00 Pocketlover

10:30 Beroende av böcker

(11:00 Boklandskap)

11:30 Bokföring enligt Monika

12:00 Gästinlägg på fiktiviteter av Jessica

12:30 Västmanländskans bokblogg

13:00 Sagan om sagorna

13:30 Mirthful Bookblog

14:00 Fiktiviteter

Den där enkäten som alla svarar på...

...ska väl jag också lägga upp.

Senast lästa: Alberte och Jacob av Cora Sandel.

Senast köpta bok: Jag beställde Buffy the vampire slayer s08, 3 och biografin om Noice häromdagen. De har inte kommit än, men får ändå räknas som senaste köp. (Näst senaste: se fotot på pockethögen några inlägg ner).

Senast lånade bok: Lånar sällan en enda bok, så senast var det en kasse full av bland annat Rocky 20, The Poison tree, Själens osaliga längtan och Alberte och Jacob.

Senast fådda bok: Är fådda ett ord? Hursomhelst: det var länge sen jag fick en bok, de flesta känner sig nog ganska osäkra på vad jag vill ha/redan har läst. Tror att det var En halv gul sol som jag fick i födelsedagspresent i somras.

Favoritbokhandel: Köper mest på nätet (främst Bokus, pga tant som jag är vill jag ha Med-merapoäng, men även adlibris, ebay och amazon).

Favoritbibliotek: Älskar alla bibliotek osunt mycket. Har dock särskilt varma känslor för Brantingsbiblioteket i Uppsala, mitt första bibliotek där jag har tillbringat oräkneliga timmar av min barndom. Alla bibliotek jag har lånekort på är dock bra. Jag besöker Solnabiblioteket oftast eftersom det är nära jobbet och de har bra utbud på nya böcker och trevlig personal.

Antal lånekort: Uppsala stadsbibliotek, Uppsala universitetsbibliotek, SLU-biblioteket, Solna stadsbibliotek, Göteborgs stadsbibliotek, Stockholms stadsbibliotek. Så sex stycken.

Använder som bokmärke: Oftast inget, jag försöker memorera sidan. Annars gamla bokmärken som jag har haft sen mellanstadiet, reklamlappar eller min nuvarande favorit: prislappen från en tröja jag köpte från H&M's Versacekollektion - den är precis lagom stor och lagom tjock.

Favoritfärg på bok: Spelar ingen roll, men enfärgade ryggar gör sig bäst i bokhyllan.

Favoritmat/snack vid läsning: Vad som helst, gärna nåt som inte kladdar/stänker.

Favoritdryck vid läsning: Kaffe eller te. Eller vatten!

Favoritställe att läsa på: Jag läser mest på tåget. Hemma är nog soffan favoritstället.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: I En bit av mig fattas av David Levithan på sid. 99, i Coq Rouge av Jan Guillou på sid. 46.

Favoritgenre: Skräck, historiska romaner, tydligen fantasy även om jag kämpar emot att behöva erkänna det, ungdomsböcker.

Favoritformat: Pocket är bekvämast att bära runt på, men inbundet är roligare att spara på.

Författarfavorit: Stephen King.

Den tjockaste bok jag läst: Vet inte, har läst många över 1000 sidor genom åren. Shantaram tog flera veckor att läsa, så den måste ha varit enormt tjock.

Den tunnaste bok jag läst: Det går ju verkligen inte att minnas.

Favoritljud när du läser: Så tyst som möjligt!

Favorittidning: Det finns ingen tidning jag gillar jättemycket just nu, det är synd. Situation Sthlm brukar vara bra, och så läser jag Arkitektur på jobbet.

Prenumererar på: Inget, men jag får Djurens rätts medlemstidning, och även några tunna från Barnfonden och Läkare utan gränser.

Favoritbokblogg: Jag följer ganska många, och hoppar dessutom in på nya hela tiden via bokbloggar.se. Men av de jag följer är det nog Dark Places och Tonårsboken.

Mitt bästa bokminne: Jag minns tydligt hur det var att fylla sex år och ÄNTLIGEN kunna få sitt eget lånekort på biblioteket. Jag hade längtat länge efter det. När jag sen gick i ettan och vi besökte biblioteket för att alla barn skulle få lånekort var jag otroligt förvånad över att ingen av de andra redan hade kort.

Senaste bokfyndet: Sju böcker för 35 kr på Röda korset!

Senaste impulsköpta bok: Min senaste bokbeställning var helt impulsiv.

En bra bok att ge bort: Det finns ingen bok som passar alla, men den här är nog bland det roligaste jag vet.

Bokgenre som jag undviker: BOATS. Har tagit mig igenom ett antal, och de är ofta så dåligt skrivna och väldigt lika varandra. Läser inte heller klassiska pusseldeckare (men kanske borde testa nån gång).

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger till Anna, Röda Korset eller i vissa extrema fall: kastar.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Skriver upp i en liten anteckningsbok samt klickar i på boktipset.se

Så här sorterar jag min bokhylla: Posei / Romaner / Arkitektur & trädgård / Övrig facklitteratur. Och efter alfabetet.

Nästa bok jag ska läsa: Tror att det blir The Poison tree.

RÄTTELSE: Rätt ska vara rätt heter det ju, och jag kom på att jag LJUGER om min fådda bok. Det var ju FÖRRA sommaren jag fick En halv gul sol, i somras fick jag The secret history. Sådär ja.

Döda flickors dans - Rachel Caine

Uppföljaren till Glashuset fortsätter precis där den förra slutade. Claire och hennes kollektivkompisar Shane, Michael och Eve är mitt uppe i en minst sagt farlig situation med både vampyrer och mc-gäng inblandade och historien rasar verkligen på i expressfart. Vampyrerna är fienden, men ibland också de enda som kan hjälpa - vilket leder till en del svåra val för huvudpersonerna.
Det jag gillar med boken är det höga tempot, man slängs vidare bland farorna i stort sett oavbrutet men det finns ändå tid för karaktärerna att ta en paus och äta lite chili och spela tv-spel mellan vampyrattackerna. Claire är naiv, ibland lite väl mycket, men hon är å andra sidan bara sexton år och yngst i gänget. De andra karaktärerna förstår jag mig inte riktigt på. Eve gråter oavbrutet, Shane och Michel är väldigt platt skildrade (de är snygga och mycket benägna att rädda tjejer i nöd, men utöver det har de inte jättemycket personlighet), och en av de lömskaste vampyrerna känns bara trött och inte särskilt läskig. Vampyrernas ledare däremot känns som en lovande karaktär som nog kan bli bättre och bättre ju längre serien kommer.

Tyvärr är könsrollerna alldeles för trista för mig. Det snackas mycket om att män är manliga/macho/kärva och de gråter aldrig vad som än händer ("han grät inte, han var ju en typisk kille" ungefär) däremot blir de "väldigt rödögda" när det är jobbigt eller sorgligt. Det värsta är när Claire nästan blir utsatt för en gruppvåldtäkt av en kille som, visar det sig, har "lurats" till det av Claires största fiende Monica. Hon har tydligen sagt att hon "gillar sånt", och det trodde dessa killar på. Om hon också skulle gilla att vara medvetslös framgår inte riktigt, men det var antagligen så eftersom de kände att de behövde droga henne. Efteråt tänker Claire själv att det ju var Monicas fel, och att killarna "egentligen var vanliga schyssta killar". Som bara försökte droga och våldta henne, och inte fattade att hon inte ville ens när hon slogs med ett baseballträ. För det var ju lite otydligt sådär. Suck. Tycker det är synd att ingen säger emot, det känns inte riktigt bra att ungdomar ska läsa sånt.
En annan sak som stör mig: det ständiga användandet av ordet "knuttar". Det känns så omodernt och konstigt, ingen skulle ju säga "Knutten kom in i rummet" nuförtiden men i den här boken är det ett väldigt tjat. Det hade funkat bättre med "mc-gänget", och ibland helt enkelt "männen"/"mannen". Det är ju en petitess, men ändå: när man väl har börjat haka upp sig på nåt sånt här är det svårt att inte bli lite irriterad varje gång ordet dyker upp.

Kan man bortse från detta och gillar tonåringar vs. vampyrer så är detta ändå en läsvärd serie. Det är både action och romantik, och jag gillar upplägget med onda vampyrer. Dock tror jag att jag är lite för gammal (eller kanske har läst lite för många andra böcker på temat) för att riktigt kunna uppskatta den.

(Utgiven på Styxx fantasy).

Utrensning

Jag har för mig att Utrensning av Sofi Oksanen är en sådan där bok som blivit tokhyllad lite överallt. Och den har väl blivit en hyllad teaterpjäs också? (Ja, jag är för ointresserad för att googla det.) Den har visst fått Nordiska rådets litteraturpris 2010 ser jag på omslaget. Och ja, det är en rätt bra bok. Men inte sååå bra. Huvudpersonernas öden grep aldrig tag i mig och även om jag tycker det är intressant att läsa om andra kulturer så fick jag ingen sådan känsla av den här.

Aliide bor på sin gård i Estland efter Sovjets sammanbrott och hankar sig fram. En dag kommer Zara förbi, på flykt från traffickingnätet hon fastnat i, och får skydd på gården. Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden och tar upp både dåligt och bra från Sovjettiden och den nya friheten. Självklart har de två kvinnorna fler beröringspunkter med varandra än man anade från början. Fast problemet är att man anar det redan från början, så det blir ingen överraskning.

Jag tycker att karaktärerna är en smula träiga och det som borde vara en intressant historia lyfter aldrig. Det är synd, för det vore nog nyttigt att läsa mer om hur det var och är i de stater som var en del av Sovjetunionen.

The white devil - Justin Evans

Den struliga tonåringen Andrew blir utkastad från sin skola efter att ha avslöjats med droger, och hans föräldrar skickar honom från USA till den brittiska internatskolan Harrow. Det visar sig vara en miljö rik på tradition, där pojkar fortfarande bär halmhatt till skoluniformen men där det inte finns några regler mot "flickor på rummet" för att det inte var ett problem förr i tiden och reglerna inte har uppdaterats.
Andrew föröker finna sig tillrätta, men när en student dör i vad som verkar vara en mystisk sjukdom blir stämningen på skolan ganska spänd. Andrew, som har sett något som definitivt tyder på att diagnosen är felaktig, söker stöd hos skolans enda kvinnliga elev - rektorns dotter, och en försupen poet/lärare. Det visar sig att Andrew är slående lik Lord Byron, en tidigare elev på skolan, och när han får huvudrollen i en pjäs om just denne poet börjar det hända fler och fler märkliga saker.

Jag vet inte vad det beror på, men jag är svag för böcker i skolmiljö. Särskilt kul tycker jag att det är med internat i litteratur. Här får man massor av skolskildring, kombinerat med spökerier som verkligen är en annan favoritingrediens. Det är både mysigt och lite läskigt, och karaktärerna får alla vara komplicerade med både fina och jobbiga sidor (till och med spökena).

En riktigt bra bok, jag kommer absolut läsa mer av Evans.

Fynd!

På Röda Korsets secondhand-butik kan man verkligen göra fynd. Jag fick alla de här böckerna för 35kr, det ju helt otroligt.

En riktigt äcklig thriller - loves it!

Birdman - Mo Hayder

Kriminalkommisarie Jack Caffrey får ett riktigt obehagligt fall på sitt bord när fem mördade och stympade kvinnor hittas på ett skrotupplag. Gemensamt för kropparna är att de alla har fått en fågel insydd i bröstet (...det är alltså därför mördaren kommer att kallas Birdman) och att de är kraftigt sminkade.
Samtidigt kämpar Caffrey mot sina egna demoner. När han var barn försvann hans bror spårlöst och Caffrey har i många år samlat bevis och ledtrådar i fallet, men hittills inte kunnat bevisa att det är den dömda pedofilen i huset bredvid som är den skyldige.

Jag är svag för polisromaner där man jagar seriemördare, ju läskigare mördare desto bättre. Den här boken var med andra ord en riktig liten läsfest för mig.

Em

Jag tycker om serier och ett bra sätt att hitta nya är i de (fåtal) serietidningar som inte är riktade till barn. I Nemi har jag hittat en stor favorit, Em av Maria Smedstad. Hon gör fantastiskt uttrycksfulla figurer med bara ett minimum av attribut och jag blir alltid glad av hennes strippar. Så jag googlade henne i hopp om att hon gett ut någon bok och upptäckte att alla strippar ligger på nätet (yay)! Så gå dit och läs!



Medan jag letade snubblade jag över Seriewikin, en sida fylld med information om serier. Känns som om den kan vara väldigt bra att ha i framtiden.

Växternas hemliga liv

David Attenborough är precis lika engagerad och entusiastisk i bokform som på tv. Här får man hänga med på en rasande snabb resa genom växternas galna värld och veta mer än man visste att man vill veta om hur de försvarar sig, förökar sig och skaffar näring. (Visste ni till exempel att världens största blomma är 90 cm i diameter? Eller att det finns blommor som stänger in flugor i flera dagar för att säkerställa pollineringen?) Boken innehåller förutom intressant text en massa fina färgfoton. Den verkar inte gå att köpa på svenska längre, men finns att få tag på på engelska (då heter den the Secret life of plants). David Attenborough har även gjort en tv-serie med samma namn.

Jag är ditt fan in i döden

Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson är en berättelse om att älska the Cure mer än något annat. Berättarjaget är 39 år, och har dyrkat Robert Smith i en evighet. Hon vet allt om honom och om the Cure, och nu är hon i London för att se sin första Curekonsert.
Det är en riktigt fin liten serie det här, för alla som har älskat ett band besinningslöst.

Zelda 2!

Något jag verkligen ser fram emot: snart kommer Zelda 2 av Lina Neidestam. Den ska jag ha!

Kriget mot förorten

Vissa böcker skjuter man upp att börja läsa utan att egentligen ha någon anledning till det. Man är sugen på att läsa dem, men det kommer alltid något annat i början. Eftersom jag lånat den av pappa och känner att det börjar bli dags att lämna tillbaka den tog jag till sist tag i att börja läsa Där jag kommer ifrån. Kriget mot förorten av Per Wirtén. Och det var ju tur att jag gjorde det, för detta är en av de absolut bästa böcker jag läst på länge. Helt välförtjänt har den hyllats och fått priser. Alla som har något som helst intresse för städer, historia, människor eller ideologier borde läsa den och alla andra också för den delen.

Boken är uppbyggd kring en vandring författaren gjort genom Stockholms södra förorter, från Kungens kurva till Gullmarsplan. Uppblandat med vandringen i nutid skriver Wirtén om de olika stadsdelarnas utveckling och de olika ideologier som under decennierna legat till grund för stadsstrukturen. Han blandar även in sin egen uppväxt och hur han med sina föräldrar flyttat mellan de olika ideal som funnits.

En av grunderna till boken är innerstadens nedlåtande syn på förorten och de människor som bor där. Många förorter sägs börja med bebyggelsen under femtiotalet och framåt och kritiseras för att ge upphov till rotlösa människor som inte har någon historia att förhålla sig till. Wirtén visar hur fel detta är, hur många platser har rötter från vikingatid och att man fortfarande på många ställen kan se de historiska spåren. Detta kompletteras med beskrivningar av de många olika ideologier som använts i byggandet av förorten och leder fram till att jag som läsare tycker att förorter framstår som betydligt mer komplex och intressant än innerstaden/stenstaden.

Mycket i de historiska skildringarna är hårresande, som Stockholms hantering av övriga kommuner i området när man önskade växa. En del av de problem som kringkommunerna länge dragits med uppkom när staden byggde bostäder på andra kommuners mark och sedan placerade sina mindre bemedlade invånare där. Det är också intressant att läsa om motståndet mot pendeltågsstationer i Stuvsta och Flemmingsberg, trots ett stort antal resenärer.

Jag önskar att alla nyurbanister, stadsbyggnadsborgarråd, samhällsplanerare och alla som tror att det bara finns ett sätt att lösa problem och bygga stad läser den här boken. Den visar tydligt på hur olika ideologier har legat till grund för hur man byggt det olika orterna, men också att det finns fördelar med alla de olika byggnadssätten. De trafikseparerade höghusområdena från 60- och 70-talen har sina problem, men också den stora fördelen att vara trafikseparerade. Grannskapsområdena från 40- och 50-talen kanske inte levde upp till sina ideal, men har skapat miljöer som folk fortfarande trivs i. Problemet är, som så ofta, att en privilegierad klass får skriva historien och därför underkänner alla andra sätt att leva. Wirténs bok visar tydligt att Stockholm är en bra stad på grund av sin mångfald av stadsdelar och inte trots den. Livet i förorten är lika (om inte mer) myllrande och varierat som livet i innerstaden. Förorterna har sin egen historia som är värd att berättas.

"Vi lever redan tätt men utspritt. Det är Storstockholms geniala hemlighet."

Läsrapport januari - Anna

Mycket, mycket dåligt.

Läsrapport: Januari

Efter att ha inlett med 1000-sidorstegelstenen Clash of kings trodde jag inte att jag skulle hinna med så många böcker i januari, men det slutade trots allt på 11 stycken.

Borta bäst - Sara Kadefors
A clash of kings - George R R Martin
Sugar rush - Julie Burchill
Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg
Mrs Chippys sista expedition - Caroline Alexander
Fröken Julie - August Strindberg
Välkommen hem - Johanna Lindbäck
Du hasar av trygghet - Elin Grelsson
Buffy the vampire slayer s8 del 2, No future for you
Jag är ditt fan in i döden - Coco Moodyson
Växternas hemliga liv - David Attenborough