The Folly of the World - Jesse Bullington

Nederländerna, 1420-tal. En översvämning har lagt stora delar av landet under vatten, vilket ger oäktningen Jan en möjlighet att ta över sin fars förmögenhet. Att komma som en okänd arvtagare är dock inte helt lätt och det gäller dessutom att ställa sig på rätt sida när det kommer till vem som har rätt till landets tron.

Jag älskade den här boken. Det är väldigt sällan nuförtiden som jag läser en bok där jag inte har en aning om vad som ska hända i nästa kapitel. Allt som händer är helt logiskt, men eftersom jag inte känner till någonting om Nederländerna på 1400-talet går det inte att veta hur folk ska reagera, vad de ska göra. Det gör det oerhört spännande att läsa.

Personerna är bra skildrade. De utvecklas under bokens gång, men håller hela tiden kvar sin personlighet. Det finns en del inslag av vidskeplighet och oförklarliga händelser i boken, men de får alla sin naturliga förklaring, som dock gör att man förstår varför någon skulle tro att magi eller liknande var inblandat.

Det enda jag kan säga som är negativt är slutet. Det är inte ett dåligt slut, det lever bara inte upp till resten av bokens standard. Även om det är en relativt logisk utveckling hade jag gärna sett att det gått åt ett annat håll. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett lyckligt slut, och slutet är inte nödvändigtvis olyckligt, men jag skulle velat sett det utvecklas annorlunda.

För övrigt har jag blivit riktigt sugen på att läsa fler böcker om medeltiden. Och se fler tv-serier för övrigt, jag kan verkligen rekommendera Svärdet och spiran när det kommer till tv. Jag har en känsla av att det har blivit mer populärt med medeltiden, vilket jag uppskattar. Det känns som en i onödan baktalad tid, som förtjänar mer uppmärksamhet.

Det enda rätta - Susanne Boll

Tre kvinnor. Maria, psykolog och tvåbarnsmamma, med en knöl i bröstet. Isabelle, förskollärare och sambo, med en ouppklarad kärlek i bagaget. Helmi, cancerläkare och mansslukerska, som börjar tröttna på sitt jobb. Under en gråkall december utvecklas deras historier och deras vägar korsas delvis.

Detta var en bok jag inte tycker så mycket om. Den var inte dålig, men heller inte särskilt bra, och den fastnade inte i minnet. Jag läste ut den igår och kände direkt att det skulle vara väldigt svårt att beskriva vad den handlar om. Det behöver inte vara dåligt i sig, men det är lite problematiskt när man antingen inte kan säga något eller måste förklara hela boken. Eller så är det bara jag som är lite trött.

Boll lyckas bra med att skildra tre olika personligheter, men de lyckas inte engagera mig. Jag bryr mig aldrig riktigt om vad som händer med dem, vilket väl är ganska dåligt för en psykologisk spänningsroman. Upptäckte dessutom nu att jag missat att det finns en prolog. Nåja, det var väl inte hela världen.

Jag har fått denna bok via booked.nu

I brevlådan

Idag kom det två recensionsböcker! Hemlös av Gail Carriger (Styxx fantasty) och Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg (Gilla böcker).
Ska kasta mig över dem så snart jag har läst ut Stephen Kings Under the dome som jag äntligen har börjat på efter att ha haft den i bokhyllan i mer än ett år.

Allmänbildning och sånt

Fick en fråga i Qiuzkampen om vem som var Magnus Erikssons gemål. Min hjärna avfärdade snabbt Karin Månsdotter och plockade sedan fram "är det inte de som förekommer i Betvingade av Simona Ahrnstedt? Blanka hette hon visst". Och så var det rätt :) Vem hade kunnat ana att man blir mer allmänbildad av att läsa romance?

Det är 1988 och har precis börjat snöa

Jag har läst Det är 1988 och har precis börjat snöa en gång förut, men det var flera år sen och jag mindes knappt vad den handlade om. Nåt om en jobbig relation till en pappa, och så var det väl åttiotal.
  
Boken är en självbiografisk uppväxtskildring som, precis som jag mindes det, främst handlar om en pojkes relation till sin far. Pappan skildras som en oerhört jobbig person, som på ett narcissistiskt sätt hela tiden sätter sig själv främst. Samtidigt är han högt älskad, pojken ser honom som perfekt och vill bli precis som honom. Lite i periferin skymtar en snäll mamma och en menlös lillebror. När föräldrarna skiljs händer något och fadern störtar från sin pidestal.

Sigge Eklund skriver bra, och boken är föredömligt tunn. Inte för att den var tråkig eller dålig, men det var väldigt skönt att läsa en bok där författaren får in berättelsen på under 170 sidor utan att det känns för hetsigt eller kortfattat.
    

Bra och dåliga böcker

Läser en ganska dålig bok just nu. Jag tycker att det är lite jobbigt att läsa dåliga böcker på tunnelbanan, det känns som att folk tittar på en och dömer. Antar att de flesta är ointresserade och ändå inte känner till boken, men det känns ändå bättre att läsa bra böcker offentligt.

Fick denna briljanta bild av min man idag. Antar att det är en fin vink om bokhögarna här hemma.

Mörka strömmar

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason är en isländsk deckare, vilket är en trevlig omväxling från de många svenska deckare jag läst. Jag vet inte så mycket om Island och har inte läst så många isländska författare, men det är nästan alltid intressant. Så likt men ändå så olikt Sverige. Och så annorlunda namn med intressanta stavningar.

Huvudpersonen Elínborg är kriminalpolis och amatörkock. Hon utreder ett mord som visar sig ha kopplingar bakåt i tiden. Själva historien har ett standardupplägg, men personerna är ganska intressanta och miljöerna är annorlunda, så det är en helt okej bok.

Sågverksungen - Vibeke Olsson

Sågverksungen heter Bricken och är snart elva år gammal. Hon bor med sina förädrar på sågverket Svartvik utanför Sundsvall. Året är 1879. Bricken har nyligen blivit en riktig arbeterska på verket, men hinner fortfarande med att leka med de andra sågverksungarna ibland.
   Det är oroliga tider vid sågverken. Arbetarna har fått sänkt lön och missnöjet sjuder i kasernerna. Strejken närmar sig, men ska man våga vara med? Den som blir av med sitt arbete har ingenting. Brickens föräldrar har redan varit med om att svälta, men de vill ändå hävda sin rätt till ett drägligt liv.
   En intressant och lättläst skildring av livet på ett sågverk, inte helt olik Fogelströms Stockholms-serie.

Hello Kitty måste dö

Fiona Yu är en hårt arbetande advokat i San Fransisco och på helgerna hjälper hon till på föräldrarnas kemtvätt. De vill inget hellre än att hon ska träffa en rejäl kinesisk man att gifta sig med och tar varje tillfälle att para ihop henne med lämpliga kandidater. Hon själv är inte så intresserad av det utan hänger hellre med sin återfunne barndomsvän Sean. Han erbjuder sig att hjälpa Fiona bli av med de presumtiva fästmännen, men snart börjar konstiga olyckor hända.

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi är en väldigt rolig bok. Fiona är cynisk i sin syn på världen, hon slits mellan sin traditionella kinesiska uppfostran och sin amerikanska uppväxt. Det är frustrerande när hon klart och tydligt säger till sina föräldrar att hon inte vill träffa mannen de planerat en dejt med åt henne och de inte lyssnar det minsta på vad hon säger. Samtidigt är hennes föräldrar inte särskilt strikta och det är tydligt att de bara vill hennes bästa.

Boken är skickligt berättad och man får sakta men säkert mer information om vad som händer. Personerna är trovärdigt tecknade och ingen är bara god eller bara ond, vilket gör dem levande och trovärdiga. Den är dessutom spännande, lättläst och kort, så jag kan verkligen rekommendera den.

Klanerna i Paolos Verdes - Joy Nicholson

Jag hade aldrig hört talas om Klanerna i Paolos Verdes när jag fick syn på den på Bokus bokrea, men för 15 kronor tyckte jag att det kunde vara värt att chansa på ett impulsköp.

Fjortonåriga Medina har nyligen flyttat till Paolos Verdes i Kalifornien tillsammans med sina föräldrar och sin tvillingbror. Hon passar inte alls in bland de välbärgade ungdomarna i skolan, och det tänker hon inte heller anstränga sig för att göra. Däremot är hon beredd att göra allt för att lära sig att surfa, även om gänget som hänger nere vid stranden består av tjuriga äldre killar som inte alls är särskilt intresserade av att släppa fram en nybörjare som dessutom är tjej till vågorna.
   Hemma är det inte mycket lättare. Pappan glider allt längre bort, mamman hetsäter och favoritiserar sonen. Medina och hennes bror har en stormig relation där ibland inte står ut med varandra och ibland står varandra närmast i världen. Ensamhet, kärlek, droger och vågor i en neråtgående spiral.
   Jag tyckte om boken, men den har verkligen en tung känsla i sig. Karaktärerna har gett upp om en förändring för länge sen, ingen försöker ordna upp något, ingen vill riktigt se någon annan. Ingen munter bok direkt, men ändå fin.

Torka aldrig tårar utan handskar 2

Del två i Jonas Gardells trilogi om 80-talets HIV-utbrott var, som jag hade väntat mig, precis lika bra som del ett. Gripande och upprörande med oförglömliga karaktärer. Jag gillade särskilt att Reines historia fick så mycket plats i boken, man fick ju inte veta särskilt mycket om honom i TV-serien.
I juli kommer del tre, Döden. Den kan inte vara annat än fantastisk.

En shopaholic i New York

Titta, det blev del två i shopaholicserien också. Är lite osäker på hur många det finns. Jag har skrivit om del 1 här, och del 2 har i princip identiskt upplägg.

Rebecca är lyckad tv-ekonom och ihop med sin drömman. De åker till New York för att testa möjligheterna för karriär där, men Rebeccas shoppingberoende ställer till det för henne igen och hela hennes liv faller samman.

Jag tycker som förra gången att karaktärerna är väldigt platta och ganska irriterande. Jag blir stressad över att Rebecca är så dålig på att hantera pengar och irriterad över att hon inte tar tag i de saker hon är bra på. Men samtidigt kan jag inte sluta läsa, och nu är jag sugen på att läsa resten av böckerna också (eller är det bara en till?).

MIna fräknar

Karin har ett jobb hon vantrivs med. Hennes fästman har den typ av jobb hon drömde om när hon pluggade, själv tillbringar hon mycket av sin tid i köket, stirrande ut genom fönstret. När hon lär känna en av sina grannar börjar hennes liv utveckla sig en smula.

Det här är inte en bok där det händer jättemycket. Framförallt rör det sig om Karins utveckling och hennes relationer. Det är intressant även om man ibland vill ruska om henne.

Jag gillade verkligen den här boken, om det inte var så länge sedan jag läste den skulle jag nog ha betydligt mer att säga. Jenny har också recenserat den, betydlig mer utförligt. Jag håller med om det hon tyckte. Rekommenderar den här boken.

En enda sanning

En kontroversiell konstnär hittas mördad i sitt hus på Österlen och en arabisk text på väggen gör att alla misstänker terrorister. Säpo kopplas snabbt in och letar snart upp en misstänkt muslim. Under tiden försöker den mördades son lära sig mer om sin far, som han inte var särskilt nära medan han levde. Snart misstänker han att det ligger mer än terrorism bakom mordet.

Det känns som att Olle Lönnaeus med En enda sanning aspirerar på att bli en modern Sjöwall-Wahlöö som kommenterar samhällsutvecklingen. Jag kan inte säga helhjärtat att han lyckas. Det snabba utpekandet av muslimer känns dessvärre mycket trovärdigt och jag har ännu inte läst en bok där Säpo framställs som hjältar, eller ens som några som vet vad de håller på med, så det är väl förmodligen med sanningen överensstämmande. Men Lönnaeus lyckas inte skriva karaktärer som engagerar. Jag börjar aldrig bry mig om vare sig huvudpersoner eller bikaraktärer. Miljöskildringarna är fina, men det räcker inte hela vägen.

Jenny har också recenserat den.

Etikett och god ton - Viktiga tips från 1932

 

I höstas gjorde jag ett riktigt fynd i en loppislada utanför stan när jag hittade Etikett och god ton, Husmoderns presentbok från 1932. Boken är, som titeln så tydligt antyder en handledning i vett och etikett.
Om man bortser från att layoten är ganska märklig med vissa random meningar fetstilade så är det en riktig liten pärla. Det bästa är inte att man får lära sig äta räkor med kniv och gaffel, titulera en doktorinna eller det korrekta sättet att gå genom en dörr - det bästa är att den är full av fotoexempel på gott och dåligt uppförande.

 

Det är till exempel orätt (!) att peka. ORÄTT!

 

Det är också viktigt att tänka på att det är orätt att fnittra. Enligt texten är det också väldigt orätt att se butter och missbelåten ut, så jag antar att det rätta är något mittemellan dessa ytterligheter.

 

Långa herrar ska böja sig i samtal med småväxt dam. Hur de gör i samtal med småväxt herre vet jag inte, det kanske var ofint att påpeka att herrar var korta 1932.

 

Redan på 30talet hade åtminstone de små pojkarna fattat att kvinnor också var människor

Helgens bokfynd

 

Helgens loppisrunda resulterade i tre nya böcker i toppenskick för sammanlagt 30 kr. Fynd!

Berättelser från Engelsfors - Loves it!

Japp. Berättelser från Engelsfors, seriealbumet med som avslöjar lite mer om karaktärerna i Cirkeln och Eld var såklart mycket bra. Det är snyggt tecknat av Kim W Andersson, Karl JOhansson och Lina Neidestam, och jag tycker att de olika tecknarstilarna fungerar bra tillsammans. Jag tänkte faktiskt inte så mycket på att de olika kapitlen var tecknade av olika personer, det kändes som att stämningen var samma överallt.
   Alla berättelser är inte lika intressanta, det är för lite Anna-Karin och är inte jätteförtjust i upplägget med tarotkort som inledning till kapitlen (gillar Mona Månstråle dock!) Förutom den lilla kritiken så älskar jag Berättelser från Engelsfors. Det är inget album för de som inte har läst böckerna, men för de som har... oj vilket bra komplement!
Jag är väldigt, väldigt sugen på del tre i trilogin nu! Jag vill dessutom ha mer serier! Gärna hela bokserien illustrerad.

Snabbmatslandet

Snabbmatslandet är ett obehagligt reportage om hur USAs snabbmat odlas, slaktas, tillverkas, smaksätts och äts. Eric Schlosser har tittat på alla aspekter av snabbmaten, från dess historia till de fruktansvärda arbetsförhållanden som krävs för den idag. Det är ingenting för den äckelmagade, om man säger så.

Det mesta i boken är intressant. Jag tyckte särskilt om delen om hur snabbmatsindustrin, och framförallt McDonalds, växte fram på 50-talet. Den enkla idén om att servera mat snabbt till folk som satt kvar i sina bilar utvecklades till dagens kedjor med speciellt framtagen potatis, kycklingar, kor ... allt för att maten ska vara enkel att handskas med i industriköken och smaka likadant var du än är.

Det mest skrämmande tyckte jag var skildringen av slakteribranschens utveckling. Det har alltid varit ett farligt yrke, men snabbmatsbranschens krav på prispress har lett till ökad takt på arbetet. Lågutbildad arbetskraft, ofta invandrad, slits ut under omänskliga arbetsvillkor och nekas ordentlig vård och rehabilitering om de skadar sig. Det är otroligt upprörande att läsa om.

Dessutom handlar det om smaktillsatsindustrin, galna ko-sjukan och hur västerns klassiska cowboylivsstil håller på att utrotas. En mycket läsvärd, om än tung bok.

Mördaren ljuger inte ensam

Var på bio igår och såg Mördaren ljuger inte ensam, filmatiseringen av Maria Langs första deckare. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den. Jag ville verkligen tycka om den, och det kan ju ha fördunklat min smak en smula.

Jag har läst boken några gånger men lyckas aldrig komma ihåg vad den handlar om, vem som blir mördad och vem mördaren är. Det är ju trevligt att bli överraskad varje gång, så även i filmen (eller åtminstone inte komma på saker förrän strax innan de inträffar). Handlingen i korthet: Puck skriver på sin doktorsavhandling och blir inbjuden av sin handledare att fira midsommar på hans lantställe, det enda huset på en ö utan telefon och med bara en båt. På midsommardagens morgon hittar hon en av de andra gästerna mördad och efter att de fått dit chefen för riksmordskommissionen, Christer Wijk, dör båtmotorn och de har inte längre någon kontakt med omvärlden.

Det jag verkligen gillade med filmen var miljöerna och kläderna. Det känns som om de fått till dem riktigt bra. En lagom blandning av spännande/otäck tallskog och midsommarmys på klipporna. Jag tyckte också att det var roligt att de dricker konjak heeeela tiden.

Castingen däremot, hur tänkte de där? Tuva Novotny fungerade bra som Puck, även om hon kändes lite för gammal (jag tänker mig Puck som max 25 i första boken, vilket nog inte stämmer med tanke på att hon skriver på sin avhandling). Men Ola Rapace som Christer Wijk? En slemmig Christer Wijk till råga på allt. Nej, honom kan de gärna byta ut till nästa film. Linus Wahlgren som Einar Bure tycker jag fungerade bättre än jag trott.

Trots allt hoppas jag på att de kommer filmatisera alla böckerna, i så fall kommer jag titta på dem allihop. Men det kommer nog vara böckernas förtjänst snarare än filmernas.

En sjuk lördag

Ligger i soffan, läser bloggar, hostar och tittar på "Miss Fisher's murder mysteries" på nian. En charmig deckarserie som utspelar sig i Australien på 20-talet. Snygga kläder, snygga bilar, inget internet. Miss Fischer är en välbärgad arvtagerska som löser brott och flirtar med den snygge detektiven i staden. Det enda man frågar sig är: varför har de lagt den på lördag kl tio, den sämsta av tv-tider? varför finns den inte på netflix?

Tänk på ett tal

Den pensionerade polisen Dave Guerny kontaktas av sin gamla studiekamrat Mark Mellery, som fått ett skrämmande brev med posten. Han uppmanades att tänka på ett tal och sedan öppna ett ytterligare kuvert, där talet han tänkte på stod nedskrivet. Mellery vill absolut inte blanda in polisen så Guerny börjar en egen utredning. Flera märkliga saker inträffar och så blir Mellery mördad (stor överraskning där). Mördarens spår är märkliga och svårtydda och Guerny börjar samarbeta med polisen för att få fast hen.

Tänk på ett tal av John Verdon är en ganska standarddeckare, men den är spännande nog att hålla mitt intresse uppe. Definitivt värd de femtio spänn jag betalade för den. Lösningen på hur brevskrivaren visste vilket tal Mellery skulle tänka på är smart och oväntad, jag hade en helt annan gissning på hur det hängde ihop. Jag skulle inte rekommendera någon att leta upp den, men snubblar man över den är den värd att lägga några timmar på.

Minimalistisk skräck

Häromdagen snubblade jag över nåt snyggt. Illustratören Nick Tassone har gjort en serie posters med väldigt minimalistiska tolkningar av Stephen King-filmer, där ett enda element ur berättelserna får symbolisera hela intrigen. Inget blod, inga moster. Ändå blir det läskigt, när man har sett filmen eller läst boken vet man ju vad det är som gör en hink i ett snöre obehaglig..
Här kan man köpa dem i Tassones webshop, och här på coolhunting.com kan man se fler posters i ett bildspel.

Beautiful creatures. Ja men NOW WE'RE TALKIN'!

Beautiful creatures av Kami Garcia och Margaret Stohl är en sån där bok som det verkar som om alla bokbloggare har läst (och gillat?). Nu även jag!
   Även om jag är SÅ HIMLA trött på att alla YA-böcker som handlar om magi/övernaturligheter även handlar om *kärlek vid första ögonkastet* -denna är verkligen inget undantag- så älskade jag Beautiful creatures.
   Varje natt drömmer Ethan samma dröm, om en vacker mörkhårig flicka som han inte kan rädda. En dag dyker hon upp i hans lilla stad i den amerikanska södern. Lena. Som släkting till byns eremit blir hon genast utstött av sina jämnåriga i skolan, de enda som pratar med henne är Ethan och hans kompis. Lena har dock större saker att bekymra sig för än vad några tonåringar tycker om henne. Om några månader fyller hon sexton, och i hennes familj är det ingen vanlig födelsedag. Vid sexton ska det avgöras om hennes magiska krafter är onda eller goda, och hon har ingen möjlighet att själv påverka vad som händer.
   Jag tror att jag gillade boken så mycket tack vare miljön den utspelar sig i, det var mysigt med sydstatsbyhålan helt enkelt. Häxerierna eskalerade kanske lite väl snabbt (huset som byter inredning hela tiden tyckte jag till exempel var lite överdrivet), men å andra sidan så vill man ju faktiskt ha massor av magi om man nu läser en bok på temat. Kärlekshistorian är, som den ofta är i denna typ av böcker, inte så intressant men själva intrigen med ond-eller-god-dilemmat var både originell och spännande. Det här var en sån bok jag längtade efter att få fortsätta läsa i när jag var tvungen att ägna mig åt annat.

Sjukläsning

Jaha, så har jag gått och blivit förkyld. Det lutar åt en helg hemma i soffa, och jag som skulle få klappa på lamm! En fördel med en soffhelg är ju i alla fall att man hinner läsa en del. Håller på med en mycket bra bok, Folly of the world av Jesse Bullington, det skulle vara kul att hinna klart med den. Annars gillar jag att läsa om böcker när jag är sjuk, det kan vara skönt att inte behöva anstränga sig alltför mycket. Senast jag var sjuk läste jag om Sushi for beginners av Marian Keyes, för cirka tionde gången. Jag tycker väldigt mycket om den, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör det. Det är skönt att ha böcker som man nästan kan utantill och att läsa om den ibland. Nuförtiden känns det väldigt lyxigt att läsa om en bok, det finns ju så många olästa därute som man borde börja med istället.

Game of thrones

Nu när jag och min man skaffat några streamingtjänster blir det mycket titta på serier och mindre läsa böcker. Tur att man kan kombinera dessa två nöjen i att titta på Game of Thrones. Äntligen säsong 3! Jag har ju visserligen läst dem, men det händer ju en del som man glömt bort... Här är i alla fall en liten uppiggande wish-fulfilment-video, full med saker som borde hända.

Niceville - den hemska staden

Mississippi på 1960-talet. Slaveriet må vara avskaffat, men det är långt kvar till svarta och vita behandlas lika (och inte har vi kommit dit än). I Niceville av Kathryn Stockett får vi följa en vit kvinna och två svarta hembiträden. Hembiträdena är intressantast att följa, men det är en överlag bra bok. Nu var det ett tag sedan jag läste den, så jag har inte så mycket att säga mer än: Bra! Läs den!

Cinder. Nej. Här gick ändå gränsen.

Jag brukar för det mesta läsa ut böcker jag har påbörjat men den här var lite för... well...vad ska man säga? oken visade sig vara en fairytale re-telling (tema Askungen) som börjar med att cyborgen Cinder skruvar loss sin robotfot och kort därefter (stående på ett ben) får äran att laga prinsens favoritrobot. Balen på slottet får hon däremot inte gå på, pga elak styvmor. Nu läste jag bara ett par kapitel så jag ska inte döma den så hårt, det är mycket möjligt att den är jättebra, men för mig var det lite för mycket robotar på dessa få sidor. Robotar! Nån gräns får det ändå finnas.

En dag - sjukt överskattad

Tokhyllad, filmatiserad, älskad. Jag brukar ju gilla de böcker bloggvärlden rekommenderar, men den här tyckte jag var ointressant.

Dexter och Emma träffas den 15 juli 1988. Vi får sedan följa dem den 15 juli varje år fram till 2006, genom olika förhållanden och arbeten, sorger och glädjeämnen. Tyvärr är de så stereotypt skildrade att man aldrig kommer dem inpå livet. Dexter är överklasskillen som glider genom livet och lyckas med det mesta han tar sig för. Självklart har han obearbetade sorger i bagaget. Emma är arbetarklasstjejen som aldrig vågar tro på sig själv. Hon hatar sitt jobb, men vågar inte säga upp sig, hon är ihop med tråkiga killar som hon är för bra för. Förutsägbart.

Tydligen anses den romantisk och "oj oj oj, ska de få varandra?" Jag har sällan brytt mig så lite om två personer ska bli ihop eller inte. Upplösningen, om man nu kan kalla den det, är inte direkt någon överraskning och slutet är mest meh. Det är lite intressant med upplägget en dag per år och ett effektivt sätt att berätta en historia som sträcker sig över lång tid, synd bara att det inte är en bättre historia.

Lat

En anledning till att jag inte uppdaterat som jag borde? Det är så skönt att bara ligga i soffan bredvid bokhögarna.

Det här är Napoleon, han är en treårig sibirisk katt. Han tycker att jag jag borde klappa på honom istället för att vara tråkig vid datorn.

Sarah Dessen börjar bli tråkig

Jag har läst ganska många av Sarah Dessens böcker nu, och jag tycker de blir sämre och sämre. Kanske är de helt enkelt precis likadana, och så är det jag som har tröttnat på dem.

I What happened to goodbye träffar vi Mclean som har flyttat runt från stad till stad tillsammans med sin pappa i två hela år. Bakgrunden är att hennes föräldrar haft en stormig skilsmässa där mamman träffat en ny man, och Mclean har tagit sin fars parti. Varje gång de kommer till en ny stad väljer hon ett nytt namn åt sig, och provar sen en helt ny personlighet. Hon har varit både cheerleader och dramatisk teatertjej, men finner plötsligt att hon inte kan låta bli att vara sig själv igen.

Det är inte dåligt, men det är lite, lite långtråkigt. Mclean smälter ihop med alla andra Dessen-huvudpersoner jag har läst om. Det är trevligt, men boken är lite för lång och intrigen lite för tam. Det var ok tidsfördriv men inte så mycket mer tyvärr.

Shatter me - en pretentiös skoluppsats.

Shatter me av Tahreh Mafi är en bok som jag har läst många positiva recensioner av. (På svenska heter den Rör mig inte). Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag började lyssna på den som ljudbok, men de krossades ganska snabbt.
   Berättelsen börjar med att Juliette sitter inspärrad i ett fängelse. Hon har varit helt isolerad under en längre tid, och har inget hopp om att bli utsläppt. Hon är för farlig. Hon har förbannats med en märklig kraft: om hon rör vid en annan människa dör hen. En dag kastas en ung kille in i hennes cell, och allt förändras.
   Det hela utspelar sig i någon slags dystopisk framtid, där allt har gått åt skogen. Det finns inga djur kvar, vädret är alltid hemskt, det finns ingen mat och landet (eller världen?) styrs av militärer som försöker bygga upp en ny värld.

Det låter som en bra idé till en bok, men det är så otroligt dåligt gjort. Man får ingen utförlig förklaring till vad som hänt eller när i tiden vi befinner oss. Det finns inga vuxna karaktärer i hela boken, alla - inklusive samtliga militärer - är runt 17-19 år gamla. Kärleksintrigen är en riktigt hafsig love at first sight- historia, där karaktärerna på klassiskt YA-maner blir helt besatta av varandra på extremt kort tid. Ingen kan röra Juliette, utom killen hon blir kär i. "Well that's seems awfully convienient" säger hans lillebror, och ja, det får man ju hålla med om. Lite löjligt bekvämt. Språket som många har hyllat är otroligt överlastat. Så många liknelser och metaforer, så många ord för att beskriva så lite! Och så många upprepningar. Jag vet inte hur många gånger man fick höra "There will be a bird. It will fly". Det hela ger en stark känsla av pretantiös skoluppsats. Som nån slags konstgrepp är vissa ord och meningar understrukna (det ska visa Juliettes tankar). Det kanske funkar i pappersform, men i ljudboken illustreras det av ett SCHRATCH-ljud som var väldigt förvirrande innan jag fattade vad som menades.
   Det lyfter lite mot slutet, det gör det. Precis när jag var beredd att ge upp eftersom storyn var så dålig och ointressant dyker det upp andra ungdomar med särskilda krafter och berättelsen svänger mot ett slags X-men tema som gör att del två i serien verkar lite mer lovande.

Läsrapport: Mars

Nu börjar jag få upp lästempot lite igen efter en något seg period. (Egentligen handlar det mest om att jag har lyssnat på ett par ljudböcker, dvs kunnat läsa vid tillfällen då jag inte hade kunnat hålla i en bok - t ex på gymet..) Tio böcker i mars. Får se om jag lyckas hinna tolv i april...

# Operation Nordvind - Kaj Karlsson
# Fortfarande Alice - Lisa Genova
# Fifty shades of Gray - E L James
# Borde vara död  - Pål Eggert
# Shatter me - Tahereh Mafi
# Snuffe, berättelsen om en katt - Anders Johansson
# Berättelser från Engelsfors - Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
# What happened to goodbye - Sarah Dessen
# Torka aldrig tårar utan handskar 2, Sjukdomen - Jonas Gardell
# Beautiful creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl