I syrenernas tid och gullregnens månad

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind.

Han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnens klasar.

Kyssande vind - Hjalmar Gullberg

Mosippan

Mosippan är den andra boken i Elsie Johanssons trilogi om Nancy. Andra världskriget pågår och folk gör så gott de kan för att klara sig. Nancy studerar men måste också arbeta för att få in lite extra pengar till hushållet.

Det är en bra bok, både handlingsmässigt och språkligt. Man känner med Nancy när hon drömmer om ett bättre liv, men inte riktigt vågar tro på det. Livet i ett fattigt hem skildras tydligt, utan att bli för negativt eller positivt. Det är hårt och jobbigt, men också roligt och med bra familjekänsla. Jag gillar hur den fokuserar på kvinnorna i olika generationer och deras olika lotter och att den ger en skymt av klassamhället, även om ingen i området tillhör de rikaste. Alla borde läsa dessa böcker.

Och våren bara fortsatte forsa in.

Ett vårcitat från en av mina favoriter, Charlotta Cederlöfs ...men likväl rör hon sig. Om våren när man går i sjuan och allting är extra nytt och gnistrande.

Blommigt omslag

Inte jätteblommig kanske, men snyggt. Själva boken tyckte jag dock inte var så bra, Nobelpriset till trots.

Blommiga böcker

Började fundera på hur många böcker om blommor jag har hemma, så jag var så klart tvungen att ta fram dem och göra ett inlägg om dem. Detta är böckerna som bara handlar om blommor, jag har ju en del om trädgårdar också. Väldigt många bra böcker, insåg jag när jag tittade på den hyllan. Borde plocka fram dem lite oftare känner jag. Det börjar bli dags för en ommöblering av bokhyllorna känner jag, så att vi ser lite mer vad vi har.

Först ut är en riktigt torr bok, men så praktisk.

Krok och Almquists Svensk flora är av typen som inte har bilder utan där du får avgöra om växten har kala blomskaft (dvärgtranbär) eller finludna (tranbär). Nyckling, alltså. För den som möjligtvis inte ägnat sig åt sådant börjar man med att räkna ståndare (tack Linné) och kommer då till en klass, fortsätter titta på de utmärkande dragen för att hitta till familj och släkte och till sist titta på eventuell ludenhet, bladform och annat för att komma fram till arten. Det är roligt, men jag har inte gjort det sedan botanikkursen för cirka tio år sedan, så jag vet inte hur bra det skulle gå nu. Om det är för svårt kan man ju alltid välja en fältflora med bilder.

Det är dock inte säkert att det blir lättare, man bör veta lite om blommor för att hitta här också. Jag har inte använt den här så mycket, såg inte förrän nu att det finns en nyckel i början av den här också. Där ser man. Det finns floror som är indelade efter blomfärg också har jag sett, det verkar mycket praktiskt om man inte vet var man ska börja leta.

Två böcker om perenner har jag. Båda har liknande upplägg, lite allmänna tips och förslag och sedan beskrivningar och bilder på perenner. Den vänstra är lite mer omfattande, men de är bra komplement till varandra.

Den här boken om tulpaner köpte jag framförallt för de vackra bilderna i den. Den är mycket lämplig att bläddra igenom på vintern när man knappt kan tåla sig till våren.

Jag vet inte om gräs får räknas som blommor? De blommar ju i alla fall och är ovärderliga inslag i planteringar. Den här boken är också uppbyggd med en allmän del i början med tips och råd och sedan presentation av olika arter. Nu blev jag sugen på att plantera gräs på balkongen igen, men det lär inte fungera den här gången heller. Katterna gillar visserligen när jag planterar gräs, men gräset blir desto ledsnare och väldigt uppätet.

Dödens viskningar

Den brittiske rättsantropologen David Hunter åker till USA för att vila upp sig efter ett mordförsök och studera på "likfarmen" vid universitetet i Tennessee. Där blir han snart inblandad i jakten på en seriemördare, som verkar veta en del om hur rättsantropologer arbetar.

Detta var en hyfsad deckare, tämligen spännande. Detta är den tredje boken om Hunter och det märks för man får ingen djupare presentation av honom och det antyds en del om saker som hänt tidigare. Ingen karaktär får egentligen några djup vilket gör att man inte bryr sig alltför mycket om dem.

Det bästa med boken är naturskildringarna. Området kring Knoxville, Tennessee, verkar vara mycket naturskönt. Miljön för den slutliga uppgörelsen är mer intressant än själva uppgörelsen och skulle förmodligen göra sig mycket bra på film. Fast jag skulle nog inte ha mage att titta på den.

Gullregn i oktober

Det är fel månad, men där finns en gullregnsklase i alla fall. Gullregnet i denna deckare är både bildligt och bokstavligt och framförallt giftigt.

Boken utspelar sig på 70-talet, vilket inte passade mig, jag gillar 40-50-talsdeckarna av Lang och här har mycket av den stämningen försvunnit. Det är rivningsvåg, även i lilla Skoga, och aktionsgrupper bildas. Ett mord inträffar, kopplat till gamla sägner, och Christer Wijk rycker in.

Det regnar genom hela boken och allt känns allmänt deppigt och grått. Läs en annan Lang-bok istället, det är min rekommendation.

Liv i överflöd - deckare i universitetsmiljö

Ännu en svensk deckare, denna gång en som utspelar sig i universitetsmiljö, närmare bestämt det fiktiva Västgöta universitet, placerat i Skövde. En av universitetets anställda hittas mördad och de misstänkta hopar sig. Är det den mördades tvillingbror, son, kusin eller konkurrent som utfört dådet? Huvudpersoner är en polis samt rektorn för universitetet, som även är hans hustru.

Det är en trevlig deckare, med lite gammaldags känsla. Kombinationen av småstad och universitet är charmig, men jag känner att den nog inte kommer hålla i längden. Detta är den andra boken i serien (jag har inte läst den första) och det är en del referenser till de tidigare händelserna. Det får mig att undra hur många mord man kan ha på ett universitet utan att det blir fånigt. Jag gissar att två böcker kan vara gränsen. Detta är alltid ett problem med författare som väljer en huvudperson som inte naturligt kommer i kontakt med brott. Här är visserligen en av huvudpersonerna polis och flera andra poliser är viktiga bikaraktärer, men det är tydligt att det är universitetsmiljön som är det intressanta för författaren. Och det kan jag förstå, det börjar bli lite olidligt att läsa om alla dessa poliser, men det håller som sagt inte riktigt.

Jag vet inte om Appelqvist är tillräckligt blommigt för att platsa i vårt vårtema, men jag har inte sett någon äppelblom än i år och börjar längta efter det, så jag kör på det.

Beautiful darkness - Kami Garcia

Ethan och Lena fortsätter kämpa för sitt dömda förhållande i bok två av Kami Garcias Caster cronicles. Casters och dödliga kan aldrig vara helt tillsammans, varje kyss innebär en fara för Ethans liv. Egentligen är det mest Ethan som kämpar, Lena deppar, drar sig undan, hänger med potentiellt onda casters och försvinner. Man kan förstå att hennes liv är mer än jobbigt, men jag blir tyvärr ändå mest irriterad på henne under större delen av boken. Boken var inte lika bra som del ett med andra ord, men ändå en helt ok mellanbok. Jag kommer definitivt fortsätta med resten av serien, gillar miljön (amerikanska södern) mycket och bifigurerna är intressanta (kanske lite mer intressanta än huvudpersonerna).

Vårträd

Jag hade av någon anledning väldigt svårt att komma in i den här boken och gav upp någonstans halvvägs. Ska ta tag i att läsa färdigt den nån gång inom en rimligt snar framtid... Den har iallfall ett väldigt härligt vårlikt omslag!

Fighting to survive - Vad är värst, zombies eller banditer?

Fighting to survive är del två i Rhiannon Fraters tolkning av zombieapokalyps. (Har bloggat om del 1, The first days här).

En växande grupp överlevande har barrikaderat sig i ett fort i en liten stad i Texas. Utanför hasar de döda runt, ständigt suktande efter kött och de expeditioner som överlevarna ger sig ut på för att skaffa förnödenheter är farliga men nödvändiga.
   Inne i fortet börjar livet falla på plats igen. Nya familjer bildas, nya vänskapsband knyts. Både Jenni och Katie hittar kärleken även om det förflutna och de som de tvingats lämna plågar dem.
   Snart börjar invånarna bli varse att det inte bara är zombies som utgör ett hot. Både utanför och inuti fortet finns människor som har sin egen agenda och inte tvekar att skada andra för att ta vad de vill ha. Hur hanterar man lag och brott i ett nytt samhälle utan poliser och domstolar?
   Frater håller spänningen uppe i stort sett oavbrutet. Det är lite irriterande att det fokuseras lite för mycket på män som drivs av en önskan att "beskydda sina kvinnor", och stereotyper som "fiery latinos". Jag kan bortse lite från det eftersom boken är amerikansk, utspelar sig i södern och dessutom har ett helt gäng starka, coola zombiedödande kvinnliga karaktärer.

Bokhyllebingo

Det cirkulerar en utmaning i bokbloggarvärlden som gav mig tillfälle att rota runt lite extra i bokhyllan. Sånt är ju alltid kul! (Jag hittade den hos Skrivande).

1. Hitta en bok vars författare eller titel innehåller bokstaven Z.

Helena Zahavis lilla mästerverk...

2. Hitta en klassiker.

 Klassikernas klassiker i den-där-bokreautgåvan som alla tycks ha i bokhyllan.

3. Hitta en bok med en nyckel på omslaget.

 

Misslyckades med detta! Hittade dock något som behöver en nyckel, det måste ju vara ett halvt poäng iallafall...

4. Hitta något i din bokhylla som inte är en bok.

 

5. Hitta den äldsta boken i din bokhylla.

  Lort-Sverige från 1938. Egentligen är den inte äldst, den här är från 1932 men den har jag ju visat nyligen.

6. Hitta en bok med en tjej på omslaget.

  

7. Hitta en bok som innehåller djur.

Jag har inte vågat läsa den här ännu, försökte en gång men alla katterna dog på hemska sätt i det första kapitlet? Snygg är den iallafall!

8. Hitta en bok med en manlig protagonist.

9. Hitta en bok med bara ord på omslaget.

10. Hitta en bok med illustrationer. 

 

Skärkarlsliv av August Strindberg med fina linouleumtryck.

11. Hitta en bok som har guldbokstäver.

 

12. Hitta en dagbok (sann eller påhittad).

 

13. Hitta en bok vars författare har ett vanligt namn.

 

14. Hitta en bok som har en närbild på omslaget.

 

Jag har aldrig tänkt på det förut, men vilket enormt obehagligt omslag detta är! 

15. Hitta en bok som utspelar sig i en tidig tidsperiod.

  1300-tal.

16. Hitta en inbunden bok utan sitt omslag (dust jacket).

 

Läste sönder omslaget till Liftarens guide till galaxen för länge, länge sedan. Det var rätt fult så det gör inget.

17. Hitta en turkos bok.

 

18. Hitta en bok med stjärnor på omslaget.

 

19. Hitta en bok som inte är för ungdomar.

Lite väl tråkigt punkt i o m att de flesta av mina böcker inte är barn/ungdomsböcker.

20. Hitta en bok vars författare varken är engelsktalande eller svensk.

 

 

 

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Cassiopeja Svensson avlas en sommarnatt under stjärnorna i Paris. Hennes far är en namnlös mörklockig fransman, hennes mor en svenska på äventyr. Nitton år senare lämnar Cassiopeja småstaden som format henne, som lever i henne men som hon inte kan leva i, och flyttar till Stockholm. Hon ska läsa juridik, för det är vad begåvade flickor gör. Hennes vänner från utbildningen är mestadels menlösa och Cassiopeja har svårt att förstå sig på dem. Hon är dock för väluppfostrad för att ifrågasätta deras liv och intressen, hon vet att man förväntas att åtminstone se ut som om man lyssnar. Hon tror inte på kärlek utan hävdar envist att det är en myt, en inbillning, inget som hon kommer ägna sig åt.
   En dag hittar hon en lapp i trapphuset: en Casper erbjuder pianolektioner och Cassiopeja grips av en plötslig lust att skaffa sig ett intresse. Varför inte börja ta lektioner av en pianofarbror? Casper visar sig vara alldeles för ung för att kvalificera sig som pianofarbror, men han är det vackraste hon sett och snart är han allt hon kan tänka på. Tyvärr har han redan en flickvän. En sval, vacker flickvän i eleganta kläder som man inte vet om man kan konkurrera med.
   Jag gillar att Cassiopeja är precis lagom knäpp för att kännas realistisk. Skildringen av henne är en trovärdig bild av en tjej runt 20: hennes tankar, nojor, velande om vad hon egentligen vill och borde, och ibland tvärsäkerhet om hur saker och människor är beskaffade. Det är en berättelse om en kärlekshistoria, men också om vänskap som kan komma från ett lite oväntat håll, men vara starkare än det mesta.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra är Katarina Sandbergs debutroman. En väldigt bra sådan. 
  

Hemlös - Gail Carriger

Någon försökte döda lade Alexia Maccon. Det var mycket besvärligt, 

eftersom hon hade väldigt bråttom.

Hemlös är Gail Carrigers tredje bok om den hetlevrade själlösa Alexia Maccon, tidigare känd som Tarabotti. Historien börjar nästan exakt där bok nummer två slutade: Alexia har blivit förskjuten av sin make varulven lord Maccon eftersom han (tillsammans med resten av världen) tror att det är omöjligt för en varulv att bli far. Och Alexia är gravid.
Det räcker såklart inte med det problemet, Alexia måste också hantera att någon okänd typ försöker mörda henne med mekaniska nyckelpigor och att hennes vampyriske vän lord Akeldama plötsligt försvinner spårlöst. Hon flyr till Italien för att undkomma sina förföljare och samtidigt försöka ta reda på mer om vad det egentligen innebär att vara själlös. Med sig har hon den excentriska uppfinnaren madame Lefoux och efter sig har hon en hel drös med vampyrer och vampyrdrönare som försöker döda henne. Alexia dock inte den som tappar fattningen, hon hanterar alla faror med trött sarkasm utan att bli särskilt upprörd. Hon har ju sitt multifuntionella specialparasoll, utrustat med allt från giftpilar till frätande syra.
Jag tycker mycket om den här bokserien. Ibland kan jag bli trött på alla olika uppfinnare som poppar upp, men varulvarna och vampyrerna kompenserar väl upp för eventuellt tråkiga passager om mekanik. Det är dessutom väldigt roligt. Jag sitter och småler mest hela tiden åt bitska repliker och galna personbeskrivningar.
Alexia är en härlig hjältinna, kallt analyserande och rasande om vartannat - och med en nyupptäckt kärlek till pesto.
(Läs böckerna i rätt ordning, annars blir det nog jättesvårt att hänga med i handlingen).

Blommigt

En intressant bok med en snygg slingerväxt blir dagens bidrag till vår våriga majblom-tagg.

Pappa Pellerins dotter - Maria Gripe

Loella är elva år och bor i en stuga i skogen tillsammans med sina små tvillingbröder. Hennes mamma jobbar på en båt, och Loella längtar tills hon ska komma hem och ta hand om allting. Det är nämligen inte så lätt att leva när man är elva och inte har några pengar att köpa mat för. Hennes pappa försvann redan när hon var liten, men det händer ganska ofta att Loella fantiserar om att han kommer tillbaka. En dag skriver mamman och berättar att hon har fått jobb på ett fartyg som ska gå till Amerika. Hon är redan på väg över havet, och har ordnat så att barnen ska få flytta in till stan över vintern. Småpojkarna ska bo hos mammans väninna, men Loella har fått en plats på ett barnhem. Staden blir något av en chock för flickan från landet. Hon har svårt att förstå människorna, och hon avskyr att behöva dela rum med Måna som är skränar schlagers och tuggar tuggummi. Långsamt anpassar hon sig som den överlevare hon ändå är.
   Jag är vanligtvis inget fan av Maria Gripe, men den här boken var riktigt mysig. Porträttet av den ensamma flickan som längtar efter pappan hon inte minns är behållningen, det är ingen actionberättelse direkt.

Vindsträdgården. Fantastiskt drama! /mvh Jenny 12 år.

När jag tänkte på böcker med blommande teman, omslag eller titlar till vårt majblommsprojekt var Vindsträdgården av V.C Andrews en av de första jag kom att tänka på. Den blev oerhört populär bland tjejerna i min sjätteklass efter att en av klasskompisarna hade hittat den i sin storebrors bokhylla. Boken och dess uppföljare cirkulerade sedan hela våren, och jag minns fortfarande hur det kändes att som tolvåring sitta på grusig asfalt, lutat mot gympasalshusets vägg i stekande sol och läsa så snabbt som möljligt (det var ju många på kö till boken...) på lunchrasten. 

Boken var mycket dramatisk. Fyra underskönt vackra syskon ska gömma sig i ett vindsrum en kort period medan mamman blir sams med sin far, säkrar sitt arv och på ett finkänsligt sätt berättar för honom om att hon har fyra små hemliga barn. Det blir en alltför lång vistelse, och barnen växer upp isolerade från omvärlden. Man kan följa syskonen i ytterligare tre böcker, även de med blommiga titlar: Blomblad för vinden, Törnbädden och Lustgården. Som i alla V.C Andrewsböcker blir det en resa full av misär, förbjuden kärlek, incestuösa förhållanden, hat och hämnd.

Jag undrar om jag inte ska ta och läsa om åtminstone bok nr ett i sommar, kan vara kul att se om den har några kvaliteer som jag fortfarande kan uppskatta...

Nässlorna blomma

Nässlorna blomma är Harry Martinsons barndomsskildring. När Martins far dör och hans mor lämnar barnen blir han bortauktionerad. Han behandlas inte jätteilla, men inte heller särskilt bra.

Det här är en helt fantastisk bok. Martinsons språk är härligt att läsa och det finns hopp i historien, även när allt verkar deppigt. Man fastnar direkt.

Lilla Rosenknopp

"En liten bukett bestående av rosa och vita rosor, en blåklint, några gul- och rödflammiga tulpaner, en narciss, en diminutiv styvmorsviol och en blommande jasminkvist i en genomskinlig pokal."
Boken kryllar av beskrivningar av barockstilleben med sina symboliska blommor, insekter, mat och föremål. Däremellan utspelar sig historien om Annerose som börjar misstänka att hennes man är otrogen vilket får hennes äktenskap att börja krackelera. Inte heller för hennes vänner är livet alltid en dans på rosor.

Lilla Rosenknopp av Ingrid Noll är en bra bok, framförallt för skildringarna av stillebenen. Det är de som dröjer sig kvar i minnet, själva historien är inte så speciell. Men personerna är bra skildrade och det är ganska spännande.

Vintern är borta och har aldrig ens funnits.

Ett vårcitat i majbloms-temat. Från Ett ufo gör entré av Jonas Gardell. (En av de böcker där jag är avundsjuk på dem som inte har läst den ännu).

Tävlingstips

Bokbloggen och dagarna går... lottar ut Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Jag läste om boken i DN idag och är verkligen sugen på att läsa den snart.

Rekviem för en vanskapt - Mattias Hagberg

Det här är berättelsen om Stor-Stina, Kristina Larsdotter, som föddes i en samisk familj i Máláge i början av 1800-talet. Stina växte upp till att bli världens kanske längsta kvinna som en tid försörjde familjen genom att resa runt och visas upp som en medicinsk kuriositet tillsammans med skäggiga damer, dvärgar och andra människor med ovanliga utseenden.
   Boken har en poetisk och ödesmättad ton, vilket passar historien väldigt bra. Det är ingen rolig historia, och Stina hade knappast ett särskilt roligt liv. Redan när hon föddes diskuterades det vad som gjort henne till ett sånt missfoster: kanske modern blivit skrämd av något under graviditeten? Eller kanske onda krafter haft ett finger med i spelet? Eftersom man inte kunde säga säkert att det ovanligt stora barnet verkligen hade en själ kunde hon inte döpas - vilket i slutändan ledde till att hon vid sin död inte fick begravas i vigt jord utan hamnade utanför kyrkogårdsmuren. Där hann hon i och för sig inte vila särskilt länge - en professor från storstaden kom och grävde upp kroppen för att obducera, dokumentera och spara skelettet till eftervärlden.
   Historien berättas från två håll. Samtidigt som hennes liv beskrivs så får man veta vad som händer med henne efter döden. Dåtidens fascinations för obduktionen som vetenskaplig metod får stor plats i boken, vilket är både intressant och upprörande. Tankarna hos bland annat professorn rör sig mycket runt frågan om vad som egentligen gör en människa till människa och hur mänskliga raser ska definieras. Det är obehagligt hur kallt obducenterna ser på sina avvikande forskningsobjekt, men man kan mycket väl tänka sig att det var precis såhär det var i ett ungt artonhundratal när läkare fortfarande trevade sig fram i den relativt outforskade människokroppen.
   Jag tyckte väldigt mycket om Rekviem för en vanskapt. Den rör sig i en tid och i miljöer som jag inte brukar läsa så mycket om och den är både vacker och grym.

En gråtbok för kattfolket

Alldeles nyss läste jag Snuffe, berättelsen om en katt av Anders Johansson. Jag tyckte jättemycket om den och har bloggat om den här. Nu har jag tagit mod till mig och läst Det fanns en katt som hette Snuffe av samma författare. Ja, jag har väntat lite med att ge mig på den eftersom jag visste att den handlar om att Snuffe dör.
Det var, som väntat oerhört gripande för en djurälskare som mig. Jag hade nån tanke om att det skulle vara mindre jobbigt att sprida ut läsningen och ta ett kapitel i taget under en längre tid, men jag vet inte om det var så smart. Nu fick jag ju gråta en massa gånger istället för en. Men, det var värt det. Anders Johansson skriver så fint om hur allt rasar när man förlorar någon man älskar och jag njöt av varje mening (även om jag grät samtidigt).

Favoritomslag

Ett av de snyggaste blommiga omslag jag vet är det som sitter på min pocketutgåva av Marisha Pessls Special topics in calamity physics. (Det är dessutom en väldigt, väldigt bra bok).

The Poison Eaters - Holly Black

The Poison Eaters är en novellsamling av Holly Black. I tolv skruvade berättelser får möta flickan som blivit smittad av ett vampyrvirus, besöka caféet där älvor samlas mitt bland dödliga och bevittna en ätartävling mot djävulen själv.
Jag tyckte att boken påminde lite om Kelly Links Pretty monsters (Fel grav på svenska), men att denna var bättre. Lite mindre freaky, lite mer lättbegripligt, men med samma magiska känsla. Snabbläst och mysig!

Barndom - Jan Myrdal

Barndom av Jan Myrdal har stått i min bokhylla ett tag. Kan inte minnas var den kommer ifrån? Kanske från bokrummet där man kan hämta böcker gratis, kanske från nån loppis?
   Boken är en skildring av författarens barndom med de kända föräldrarna Gunnar och Alva Myrdal. Jag antar att dess storhet är att man får höra skvaller om hur dessa politiker var som föräldrar. Det har onekligen ett chockvärde, Gunnar och Alva var enligt Jan hemska. Det fanns ingen kärlek i det Myrdalska hemmet, ingen försökte någonsin förstå honom och varje sommar lämnades han bort till någon släkting. Under många år bodde han inte ens med sina föräldrar utan med sin farmor och farfar. Utanför familjen lever lilla Jan ett vanligt om än lite priviligerat liv. Han leker med kompisar, tjuvåker på spårvagnen och går i skolan. Jag blev lite överraskad över hur dåligt flyt det är är i texten. På många ställen känns det väldigt stolpigt, korthugget och ointressant. Samtidigt är det också lite roligt att författaren inte bryr sig om att plocka bort delar som saknar punchline. En anektot kan avslutas med "sen kommer jag inte ihåg vad han svarade", och så får det vara bra så.

Carl von Linnés lappländska resa

Böcker skrivna på 1700-talet tillhör inte de mest lättlästa. Förutom den gammeldags svenskan blandar Linné även in en hel del latin (förstås). De sista tjugo sidorna är ordförklaringar så att man ska kunna följa med. Han är tämligen rasistisk och kvinnofientlig men framförallt är det uppenbart att han drivs av en önskan att dokumentera och ordna allt han ser. Det är fascinerande hur namnsättningen han kom på fortfarande används av oss och hur det gör att man förstår vilka träd och buskar han pratar om.

Den är, som sagt, inte den mest lättlästa av böcker och inte bara för språket. Det är inte så mycket en reseberättelse som en uppräkning av växter, djur, mat och människor. Det bästa är nog att läsa små delar i taget, det är inte direkt en sträckläsningsbok det här.

Oväntad blomning

Medan jag gått och pysslat med annat och tittat längtansfullt på balkongen har en av amaryllisarna skickat upp en knopp och börjat blomma. Jag har för mig att den faktiskt blommade i julas också, så den har varit riktigt duktig.

Rasande Rose - Stephen King

Ytterligare ett blommigt inlägg i vårt vårtema!

Rose bryter sig äntligen fri från ett extremt olyckligt äktenskap där hon förtryckts och misshandlats av sin man under många år. Hon flyr för att starta ett nytt liv på en ny plats, men hon kan inte komma över skräcken. Tänk om han kommer efter? Det är en ganska rimlig oro, med tanke på att hennes man är polis, van att hitta försvunna personer, och dessutom är helt besatt av henne. Det visar sig dock att Rose har någon på sin sida. Någon som ingen kunde tro skulle komma till hjälp...

Om du inte har läst Stephen King förut och är sugen på att testa: välj inte den här boken. Har du läst många andra av samma författare: go for it.
Den är ok, men det är långt, långt ifrån hans bästa. (Bra tips för den som inte är frälst än är Pestens tid/The Stand, Liseys story och Raseri).

Inte några tussilago direkt

Let ondas blommor (Les fleurs du mal) av Charles Baudelaire kom ut 1857, och enligt baksidestexten blev stilen där författaren söker skönhet i det onda väldigt betydelsefull för många 1900-talspoeter. Jag kan inte så mycket om poesi och läser det sällan, men har varit väldigt svag för den här samlingen ända sedan vi läste Kadavret i gymnasiet. Inte så mycket härliga vårblommor i denna bok, men mycket känslor och rotande i både det vackra och det fula. En klassiker. Köp den.

Läsrapport: April

Det är nog bara att inse att det är omöjligt att hinna läsa lika mycket när jag inte pendlar som när jag åkte tåg minst två timmar om dagen. Bara fem böcker i april? Suck.

# Klanerna i Paolos Verdes - Joy Nicholson
# Det är 1988 och har precis börjat snöa - Sigge Eklund
# Sågverksungen - Vibeke Olsson
# The poison eaters - Holly Black
# Barndom - Jan Myrdal

Rosor, min kära, bara rosor - Mark Levengood

Detta är en samling av texter av Mark Levengood, blandat om barndomen i Finland och vuxendomen i Sverige. Det känns som om upplägget är tänkt att vara djupsinnigt och roligt, men jag tycker att texterna är rätt tråkiga. Dels är det en del gnäll på Sverige och höjande av Finland till skyarna, dels en hel det glorifierande av författaren själv. Jag faller aldrig för det och det jag uppskattar mest med boken är att den är så kort och lättläst.