När Sverige faller

 

Jag älskar dystopier. Det är kanske min favoritgenre till och med. Därför var jag som ni förstår väldigt nöjd med att hitta en dystopisk serie som utspelar sig i Sverige!

I Sofia Nordins serie (En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk) drabbas mänskligheten av ett väldigt snabbverkande virus och nästan alla dör. De enda som överlever är barn och ungdomar, och de är verkligen inte många. Böckerna handlar om att försöka bygga upp någon slags tillvaro igen, att överleva i en främmande värld där man samtidigt blir tvungen att bygga nya relationer för att klara sig.

Jag var väldigt imponerad över hur författaren lyckas skriva så trovärdiga tretton-fjortonåringar. De är OTROLIGT irriterande ibland. Ologiska. Korkade. Reagerar på helt fel saker och missförstår varandra på alla möjliga sätt. Men det är just det som känns så sant. Man är inte så himla smart när man är fjorton.

Jag sträckläste de här böckerna på Storytel och hoppas att det kommer en fortsättning!

Jakten på julkänslan

Jag hade en härlig vision av att vara omgiven av julgran och gnistrande ljus, läsandes en bok som ångade av julstämning. Det är dock inte jättelätt att hitta sådana böcker och Christmas on Primrose Hill av Karen Swan var inte svaret på min önskan. För att behålla sitt jobb måste Nettie ägna veckan före jul åt att utföra memes i en stor blå kaninkostym. Hon hatar det mesta med det, men träffar även och rockstjärna som råkar vara världens sexigaste man och det slår gnistor mellan dem. Dock har hon en hemlighet och för att dölja den förstör hon nästan allt.

Den enda skillnaden mellan en Harlequinbok och denna roman är längden, annars är allt romantisk historia typ 1A. Pojke och flicka möts, är jättejätteattraherade av varandra men vägrar erkänna det, diverse saker kommer emellan trots att det är orimligt och på slutet (spoiler alert) får de varandra. Inte fel i sig, ibland är det precis vad jag vill ha, men hos en bok med jul i titeln förväntar jag mig mer julstämning. Det juligaste är typ att hon åker bil, tittar ut och ser julbelysning. I övrigt är boken mest stressande, när Nettie åker runt och gör saker hon tycker är jobbiga och försöker undvika killen. Det finns betydligt bättre böcker i världen.

Skärgårdsmystik

Skuggsommar av Mia Öström utspelar sig på en avlägsen skärgårdsö där Rakel tvingas tillbringa sommarlovet med sin överlägsna kusin och hennes familj. Som tur är träffar Rakel två jämnåriga tvillingflickor nere vid det gamla hopptornet, och från den dagen bryr hon sig inte om sin kusin. Tvillingarna är helt orädda vid tornet, de vågar hoppa från den högsta avsatsen hur många gånger som helst och de säger att Rakel kan få bli medlem i deras hemliga hoppklubb. Först måste hon bara utföra tre hemliga uppdrag...
Det är något som är lite konstigt med tvillingarna. Varför är de så försiktiga och hemlighetsfulla? De vill nästan aldrig prata om sig själva, och Rakel vet inte ens exakt vilken av de närliggande öarna de bor på.
Det finns en härligt mystisk ton i hela boken - exakt samma stämning som omslaget uttrycker. Den är lite förutsägbar, men jag tycker inte att det gör något att man som läsare ibland ligger steget före Rakel. Det hade varit fint att läsa den vid havet om sommaren!

En bok jag glömde snabbt.

Jag hade ganska höga förväntningar på Kurt Cobain finns inte mer (av Hanna Jedvik). Titeln! 90-talet! Titeln! Jag är väldigt svag för ungdomsskildringar som utspelar sig under 90-talet eftersom jag är oerhört nostalgisk av mig och njuter ohämmat av tidsmarkörer från mina egna tonår. Tyvärr tyckte jag inte jättemycket om den här boken, jag blev lite för irriterad på huvudpersonerna och deras ständiga oförmåga att förstå varandra helt (vilket iofs var en väldigt realistisk skildring av tonår). En månad efter läsningen minns jag knappt något från boken.

En riktig käftsmäll till bok.

Little Peach av Peggy Kern är en riktig käftsmäll. Här finns det inget mysigt. Inget trevligt. Knappt något hopp.
Michelle är fjorton år när hennes morfar dör och hennes drogberoende mamma säger åt henne att flytta ut. Hon har ingenstans att ta vägen. Ingen att be om hjälp. Inga pengar. Inga släktingar.
Hon bestämmer sig för att hon måste flytta till New York där hon har en kompis som kanske kan hjälpa henne. Tyvärr kommer hon till storstaden med en ofullständig adress och hittar inte fram. Det är då Devon dyker upp som en rättande ängel. Han är välklädd, trevlig och hjälpsam och blir snabbt en fadersgestalt som erbjuder fina kläder, tryggt boende och kärlek. Hemma hos Devon bor två andra flickor, Kat och Baby, och det visar sig snart att Michelle - som nu kallas Little Peach - hamnat i en mörk värld av barnprostitution och droger.
Det här är, som sagt en käftsmällbok där ALLT är hemskt. Men, jag känner så mycket med flickorna som är så svikna, ensamma, utan hopp - men ändå så starka, envisa och smarta. Det känns itne som att vidrigheterna i boken är där för underhållning utan för att berätta en realistisk historia om hur hemskt livet faktiskt är för barn som hamnar utanför samhället och förlorar allt. En riktigt stark läsupplevelse som jag rekommenderar varmt.

Läsrapport November

November innebar nio lästa böcker, nästan allihop på mobilen via Storytel. Det är lite surt att inse att jag inte kommer komma upp i hundra volymer 2016 (det är ju en så jämn och trevlig siffra!) men att det iallafall kommer nå över åttio och det får man ju vara nöjd med. Trots allt så läser jag ju inte för att samla på antal lästa böcker, även om det ibland känns lite som det.

75, The call - Peadar O'Guilin
74, Kanske imorgon - Felicia Welander
73, A night to remember - Walter Lord
72, The rest of us just live here - Patrick Ness
71, Vi måste sluta ses på det här sättet - Lisa Bjärbo
70, Det som inte dödar oss - David Lagercrantz
69, Maybe one day - Melissa Kantor
68, 100 meter lycka - Maria Nygren
67, Hatad och älskad - Alexandra Nilsson

Vi är en - Sarah Crossan

Systrarna Grace och Tippy delar nästan allt. Även halva sin kropp. Som siamesiska tvillingar sammanvuxna vid höften förstår de varandra som ingen annan, men de är inte samma person. De har olika drömmar, tankar och hemligheter men samtidigt är de på många sätt en. 
Efter en skyddad uppväxt tvingar familjens ekonomi flickorna att börja i en vanlig high school. Att röra sig bland jämnåriga i en hård hierarki där de anses oerhört annorlunda är svårt och otäckt, men det finns inget annat alternativ. Det visar sig att det också ger helt nya möjligheter till vänskap och kanske till och med till kärlek.
Boken är otroligt fint skriven, och trots att den är så pass kort (och skriven på vers) kommer man karaktärerna väldigt nära. 

Vin och läsning

För alla som gillar att dricka vin och att läsa har ett italienskt företag tagit fram tre viner som matchats med tre noveller, placerade på etiketterna. För direkt ökning av ens kulturella kapital. Tyvärr verkar de bara finnas på italienska än.

Em II

Vid första anblicken ser Em inte så speciell ut. Figurerna saknar haka och munnen syns bara när de talar eller uttrycker känslor. Dessutom har de varken knän eller armbågar, vilket blev lite kul när jag insåg det. Men de är väldigt bra gjorda i sin enkelhet, uttrycker känslor tydligt och stripparna är smarta och roliga. Detta andra album skiljer sig inte mycket från det första, Em bor fortfarande i London, hänger med sina vänner och delar med sig av pinsamma händelser. Det är som en utökad vänkrets som det är kul att följa. Perfekt läsning för en novembereftermiddag.

Bridget Jones - en återträff

Det känns lite konstigt att läsa en tredje bok om Bridget Jones efter alla dessa år. Som att träffa en gammal kompis man förlorat kontakten med och vara lite ängslig för hur mycket hen har förändrats och om man fortfarande ska ha något att prata om. I Bridgets fall så gick det bra. Hon är sig lik.
   Bridget är sig lik, men hennes liv har förändrats. Hon är ensamstående tvåbarnsmamma (ja, om nån har missat det: Marc Darcy är död). Boken följer samma stil som de två tidigare böckerna: Bridget snubblar runt, gör bort sig, försöker vara cool men spiller ner sig med choklad - samtidigt är den allvarliga undertonen lite tydligare än den har varit tidigare. Jag gillar att Bridget skaffar twitterkonto, det känns ju som ett helt perfekt medium för henne som har skrivit i korthuggna meningar med minimalt antal tecken sedan nittiotalet. (Jag förstår dock inte vad det är för tråkiga människor som följer henne, ju roligare hon är på twitter desto fler följare tappar hon).
Jag vet inte om jag tycker att det var helt nödvändigt att skriva en uppföljare, men det var ändå lite mysigt att få göra ett litet nedslag i en gammal kompis liv och se hur hon har det. För den som inte har läst de första två böckerna blir nog denna dock ganska meningslös.

Small gods

Jaha, så var det plötsligt mitten av november och det var evigheter sedan jag skrev sist. Har varit upptagen med att göra om ett rum, så har inte hunnit läsa så mycket heller. Men nu ska jag förhoppningsvis komma ikapp.

För tillfället är jag kanske inte ensam om att vilja glömma världen ett tag och jag insåg att en Terry Pratchett-bok var den perfekta boken för mig. Valet föll på Small gods, en historia om gudar, de som tror på dem och de som tror att de tror på den. Boken är fylld med Pratchetts vanliga genialitet och språkhantering och den är otroligt optimistisk. Just nu står Discworld högt på listan över ställen jag vill flytta till. The Turtle Moves. 

En väldigt försenad läsrapport!

Jag minns inte ens när jag gjorde en lista på månadens lästa böcker sist! Det är verkligen dags att ta upp det igen, för det är så kul att själv kunna gå tillbaka och se när man läste en viss bok.

Ungefär såhär har mitt läsande sett ut:

Oktober:
66, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv - Tom Malmquist
65, Hatad och älskad - Alexandra Nilsson
64, Elfquest, Wolfrider! - Wendy & Richard Pini
63, Elfquest, Blood of ten chiefs - Wendy & Richard Pini
62, Elfquest, the hidden years - Wendy & Richard Pini
61, Kalldrag - Markus Sköld
60, Körkarlen - Selma Lagerlöf
59, Pestan - Åsa Larsson
58, Näcken Åsa Larsson

September (här skaffade jag Storytel och gick bananas...):
57, Flykten - Hanna Widell och Amanda Schulman
56, Försoningen - Hanna Widell och Amanda Schulman
55, Som om jag vore fantastisk - Sofia Nordin
54, Spring så fort du kan - Sofia Nordin
53, En sekund i taget - Sofia Nordin
52, Att inte vilja se - Jan Guillou
51, Skuggsommar - Mia Öström
50, Kurt Cobain finns inte mer - Hanna Jedvik
49, Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie
48, Little Peach - Peggy Kern
47, Vi är en - Sarah Crossan
46, Marcelo i den verkliga världen - Francisco X Stork
45, Kära Liv och Caroline - Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Liv Strömqvist
44, The end of Alice - A M Holmes
43, Det handlar om dig - Sandra Beijer
42, Popular - Maya Van Wagenen
41, Gasten - Åsa Larsson
40, Vattnet drar - Madeleine Bäck
39 Bridget Jones, mad about the boy - Helen Fielding
38, Neverwhere - Neil Gaiman
37, Dangerous lies - Becca Fitzpatrick
36, Stark som en björn, snabb som en örn - Kalle Zackari Wahlström

Augusti:
35, Nattens jägare - Mattias Lönnebo

Juli:
34, Sommarboken - Tove Jansson
33, The one and only Ivan - Katherine Applegate
32, Gul utanpå - Patrik Lundberg
31, The Girls from Corona del mar - Rufi Thorpe
30, Horrorstör - Sam Stall

Juni:
29, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

April: 
28, Anyone? - Angela Scott
27, The soul of an octopus - Sy Montgomery
26, Just after sunset - Stephen King
25, Extraordinary means - Robyn Schnider
24, The uninvited - Cat Winters
23, The eighty dollar champion - Elizabeth Letts

Den verkliga världen

Marcelo har alltid gått i specialskola, en skola där han får göra allt i sin egen takt och där allt går att anpassa så att han får det så bra som möjligt. Ingen har lyckats ge en fullständig diagnos, men troligtvis har Marcelo någon typ av autism. Han har svårt att förstå andra när de inte talar klarspråk- talesätt och ironier behöver en förklaring. Han blir lätt stressad när saker måste göras snabbt han undviker förändringar så mycket som möjligt.

En dag säger Marcelos pappa att han vill att Marcelo ska sommarjobba på hans advokatkontor istället för i specialskolans stall, och sedan börja i en vanlig high school. Det är Marcelo såklart inte ett dugg sugen på, men han går med på att sommarjobba hos sin far mot löfte om att själv få välja skola till hösten.
Sommarjobbet innebär att han måste ge sig ut i den verkliga världen. Åka tåg, prata med nya människor, lära sig nya arbetsuppgifter. Det blir verkligen inte lätt. Än krångligare blir det när Marcelo hittar ett foto som får honom att ifrågasätta hur det egentligen går till på  advokatfirman och i den verkliga världen - han måste lära sig förstå falskhet, människor som tävlar och jagar status, pengars makt och blir till och med tvungen att ifrågasätta sin egen pappa.

På sätt och vis tycker jag att boken var lite för tillrättalagd, det blir lätt så när man vill berätta en historia om någon som överkommer hinder och lär sig saker om sig själv och världen, men jag tycker ändå mycket om den. Marcelo är en väldigt gullig karaktär, och även om han beter sig stelt får man som läsare en fin inblick i hur han tänker och känner.

Kära Liv och Caroline

Som ett gammalt fan av Liv Strömquists serier och podcasten En varg söker sin pod Med Liv och Caroline Ringskog Ferrada-Noli var det en riktig fest att läsa Kära Liv och Caroline,

Boken är en sammanställning av inskickade frågor som besvaras av Liv och Caroline, och jag tycker att blandningen av långa och korta frågor och svar och variationen i ambitionsnivå i svaren gör att man håller intresset uppe hela vägen. Kul för den som redan känner till författarna, förmodligen helt meningslöst för den som inte redan är frälst.

Men blä!

Om böcker skulle ha triggervarningar tryckta på omslaget skulle The end of Alice (av A.M Homes) vara helt fullklottrad av varningar. I en kort roman har författaren klämt in så många obehagliga inslag att jag blir rent överraskad. Alltså, även med tanke på vad boken handlar om blir jag överraskad - och då handlar boken om en pedofil i fängelse som brevväxlar med en ung, kvinnlig student som berättar om sin besatthet om en alldeles för ung pojke. Man väntar sig ju en del obehag när man hört det menar jag... Men ja, överraskad är ordet. Det är inte bara riktigt äckliga sexscener, våldtäkter, förtryck och misshandel - addera ett barn som samlar sårskorpor i en ask för att äta senare och det vänder sig i magen på mig. (Och jag är ändå den personen som läste Gabrielle Wittkopps Nekrofilen och var fascinerad av hur bra och snygg den var trots äckligt ämne). Det här var bara äckligt och jag kan inte förstå hur boken har kunnat få så många femmor på Goodreads.com. Blä.

Det handlar om dig

Det handlar om dig är Sandra Beijers debutroman om förälskelse, förvirring och folköl. Läsaren kastas huvudstupa in i ett tonårsStockholm där känslorna ligger utanpå kroppen och minsta detalj kan bli det viktigaste i hela världen. Boken känns kanske lite korthuggen, och intrigen är inte jätteengagerande - men det är nog inte meningen att det ska vara den typen av historia där man undrar hur det ska gå utan snarare en bok som väcker känslor och minnen och skapar stämningar. Jag tycker att det var en fin bok, och om jag hade varit tonåring idag hade jag älskat den och läst om flera gånger.

Popularitetsguide

Efter en rekommendation på Goodreads nån gång förra året har jag varit lite sugen på att läsa Popular, vitage wisdom for a modern geek av Maya van Wagenen. Nu hittade jag den som ljudbok på Storytel och det blev äntligen av!

Maya skriver om ett experiment hon själv utförde i junior high och hur det påverkade både henne själv och människor i hennes omgivning. Det hela gick ut på att hon bestämde sig för att under ett års tid följa samtliga råd i en bok från 50-talet som gav unga flickor råd om hur man gör för att bli populär och dokumentera allt som hände på vägen.
   När experimentet inleddes var Maya en ganska okänd figur i skolan, hon hade sin bästa vän men inget större gäng att umgås med. Hon var osäker och blyg, men sugen på att vidga sina vyer och uppnå den där gåtfulla populariteten.
   Vissa av bokens råd känns aktuella även idag: saker som att prata med folk från andra sociala cirklar, ordna en fest, utstråla självförtroende. Vissa andra blir märkliga i nutid. På 50-talet hade det förmodligen setts som normalt att använda gördel - i nutid är det kanske inte det vanligaste sättet att skaffa sig en prydlig och intressant framtoning. Bokens klädråd är över huvud taget extremt tidsanpassade: det förespråkas pärlhalsband, jumperset, läderskor... saker som när den kom ut ansågs som helt normala kläder för en välartad tonårsflicka. När Maya klär sig exakt enligt instruktionerna blir hennes look en excentrisk alternativstil som förvirrar skolkamraterna, men även om det inte fungerar på samma sätt som det var tänkt så väcker det såklart uppmärksamhet (inte bara negativ).

Författaren skrev boken som tonåring, och med tanke på det är språket oerhört imponerande. Hon har redan en personlig stil med en skönt humoristisk ton (om än något lillgammal). Jag gillar mest hur hon hela tiden analyserar sig själv och andras reaktioner och långsamt kommer fram till insikter om vem hon är och vem hon vill vara, och faktiskt lär sig en hel del om vad det innebär att vara populär.

Pax 5, 6, 7

Man kan inte direkt anklaga Pax-serien för att sakna tempo. Jag brände igenom tre volymer i rasande fart (de är inte särskilt tjocka) och huvudpersonerna får inte heller de så mycket pauser. Det händer något HELA TIDEN. Det är lite stressande tycker jag, att berättelsen helt saknar andhämtning, men å andra sidan har det ju fördelar också. Det blir till exempel väldigt svårt att lägga ner boken eftersom det är spännande rakt igenom. Det är säkert också väldigt bra för läsovana yngre läsare som tror att böcker är tråkigt - här får de all action man kan önska sig.
Jag har ju alltid varit väldigt svag för böcker med övernaturliga inslag, och myser verkligen åt bröderna Alrik och Viggos kamp mot gastar, mystiska sjukdomar och ondskefulla sjöväsen som härjar i idyllen Mariefred. Samtidigt grundas berättelsen i brödernas mer världsliga problem - mobbare i skolan, en alkoholiserad mamma, lärare som minst sagt har favoriter och syndabockar. Jag önskar att Pax hade funnits när jag var elva år, men de är nog så roliga att läsa som vuxen.

Vattnet drar

En ung kvinna försvinner, och en ung man hittar en sten som ger honom en mystiskt kraft. Det bor en häxa i skogen, det finns en man som kan bota sjuka djur, byn har en gangsterkung som lever på att langa sprit till traktens ungdomar. Det är helt enkelt mycket på gång i Madeleine Bäcks Vattnet drar.
Lite för mycket, med tanke på att ingenting riktigt händer ändå. Tyvärr är det nog så att man måste läsa uppföljaren för att få veta vad intrigen egentligen är.
Stämningen i boken är någon slags kombination av Den enögda kaninen (småstadsnoir) och den där tv-serien Jordskott (trollfantasy). Det gillar jag. Mytologiska skogsväsen känns fortfarande som ett ganska fräscht grepp - lite knäppt men kul. I Vattnet drar är det oklart vad det är för väsen som härjar i skogen, det har nåt med vatten att göra och det gillar inte katter. Jag hade velat veta lite mer faktiskt, för det blir lite tråkigt när det är så luddigt. Jag stör mig också lite på att det är så äckligt. Osmakliga sexscener, kladdande med kattblod och en massa slafs helt enkelt.
Jag är inte säker på att jag kommer att läsa nästa del när den kommer ut, men kanske blir jag tillräckligt nyfiken.

Storytel - ett nytt beroende

Min man har tipsat mig om Storytel många gånger. Alltså verkligen MÅNGA gånger. Jag har dock varit väldigt skeptisk, och sagt att "jag lyssnar helst på engelskspråkiga ljudböcker, och allra helst nya böcker, och det kommer ändå inte att finnas såna böcker där". (Varför kolla upp fakta när man kan hitta på själv liksom).

Av ett infall bestämde jag mig ändå för att testa, man får ju 30 dagars gratis provabonnemang. På 30 dagar hinner man läsa och testa ganska mycket, tänkte jag. OM man hann.

Jag har nu haft storytel i ungefär 14 dagar och har läst (i det inkluderar jag både e-böcker och ljudböcker) sexton och en halv bok. Det finns nämligen HUR MYCKET SOM HELST som jag vill läsa på Storytel. För mig funkar det jättebra att läsa e-böcker på iphoneskärmen, och det finns en jättebra funktion där man kan växla mellan ljud- och ebok på de böcker som finns i båda versionerna. (Man kan alltså sitta på tåget och läsa på skärmen, och trycka på "lyssna" när man ska gå av så att boken börjar spelas som ljudbok exakt där man slutade läsa). 

De nackdelar jag har upptäckt är att man inte kan se någon logg över vilka böcker man har läst, och att appen drar väldigt mycket batteri. Men det är inte så viktigt tycker jag, jag har nämligen appen på min jobbmobil också och kan flytta över hörlurarna om batteriet blir för dåligt i min privata telefon...

Det lutar ganska starkt mot att jag fortsätter med tjänsten när gratisperioden gått ut.

Varför fortsätter jag läsa Neil Gaiman?

Även om jag inte är något stort fan av Neil Gaiman (jag vet, alla andra är det) så ger jag mig gång på gång på hans böcker. Jag gillar liksom idén om dem mer än vad jag gillar själva böckerna.
Skam den som ger sig, jag kan liksom inte låta bli att ge Gaiman chans efter chans. Jag läste Neverwhere.
  Boken utspelar sig i London, där den väldigt vanlige och ganska tråkige Richard kämpar med att göra sin väldigt tråkiga flickvän nöjd. Av en slump vänds hans liv upp och ner: han hamnar i London Below, en parallellvärld till vår som bebos av en stor mängd mer eller mindre magiska väsen. För Richard blir det spännande och väldigt farligt, för läsaren blir det lite roligt (ja, jag gillade att tunnelbanestationernas namn var samma i båda världarna men helt bokstavligt tolkade i London Below - fånigt men kul att det bor en earl på earls court osv). Det är väl helt ok fantasy, men jag får ingen riktig känsla för karaktärerna, och det roliga är inte riktigt roligt nog. Boken är lite lik Liftarens guide till galaxen i det att hjältarna flaxar runt och upplever små äventyr här och där på ett lite putslustigt sätt där de enskilda scenerna är så mycket bättre än helheten. Den når dock inte upp till samma nivå (disclaimer: jag läste Liftaren för mer än femton år sedan, så det är möjligt att jag inte gillar den heller numera - måste testa).

Dangerous lies

 

 

Dangerous lies av Becca Fitzpatrick är en bok som jag sorterar in i kategorin "OK läsupplevelse som man genast glömmer bort när boken är slut". Det handlar om en tonåring som hamnar i ett vittnesskyddsprogram och skickas långt hemifrån till en byhåla. Hon vill verkligen inte vara där och ser ingen poäng i att lära känna några nya människor- allt är ju ändå bara tillfälligt. Det visar sig dock vara svårt att undvika att få både vänner och fiender, och saker blir inte alls som hon hade trott.



Tja, den var som sagt helt ok, men mer en medel-YA än en verkligt intressant läsupplevelse.

Stark som en björn, snabb som en örn

Såg ni tv-programmet Gympaläraren på SVT? Om inte, gör det! Så himla bra. Jag var verkligen en sån högstadie(och låg-mellan och gymnasie)elev som verkligen hatade gympa av ungefär ALLA skäl som eleverna i skolan Kalle Zackari Wahlström besökte tog upp. Så viktig (och underhållande) tv! Som positiv bieffekt gjorde den mig också helt sjukt sugen på att träna. Kan typ inte komma ihåg när det hände senast... jag gillar verkligen inte träning, mycket på grund av att jag fortfarande har den där himla skolgympan kvar i mig - känslan av att vara dålig, av att är man dålig ska man gå åt sidan och låta dem duktiga ta bollen, av att man inte är bra/stark/snabb/nog för att ens försöka sig på några nya sätt att träna. Men nu hände det faktiskt, jag blev sugen.
Efter att ha sträckkollat på alla avsnitt av Gympaläraren blev jag jätteglad när jag kom på att även om just sen serien tog slut så finns det ytterligare en träningsserie med Kalle på SVTplay: Svett och etikett. Där testar han nya träiningsformer, allt från truppgymnastik till maratonlöpning. Också väldigt inspirerande! Alltså till den grad att jag typ vill önska mig kettlebells i julklapp.
Nästa naturliga steg för mig var såklart att läsa Kalle Zackari Wahlströms träningsbok Stark som en björn, snabb som en örn. Det är ingen instruktionsbok i hur man gör när man tränar, det är mer en peppbok som uppmuntrar till att våga testa och att köra sitt eget race. Inte så mycket nytt för den som sett tv-programmen, men kul och uppmuntrande och tillåtande.

Sommarboken

Semestern är ett utmärkt tillfälle att läsa om gamla favoriter. Särskilt bra tyckte jag att Tove Janssons Sommarboken passade. Den var lika bra som jag mindes den, en sommarskildring från en kärv skärgårdsö där inget är romantiserat eller tillrättalagt.

The one and only Ivan

 

På hemresan från USA hamnade vi i en liknande situation som på ditresan: lång väntetid på flygplatsen i Düsseldorff. Denna gång plockade jag fram en av de nya böcker jag köpt i San Fransico: The one and only Ivan av Katherine Appelgate. Jag sträckläste boken (ok, det tog inte så lång tid, den är väldigt luftig) och den kanske inte var helt optimal att läsa på en flygplats för vissa kapitel är väldigt rörande.
Boken handlar om gorillan Ivan som bor i en väldigt deppig utställning i ett nedgånget köpcentrum. Ivan har det inte så bra där i köpcentret, men han tänker inte så mycket på det. Han har sin tv, han är van vid att människor stirrar på honom, han har sina kompisar elefanten Stella och hunden Bob. En dag flyttar ett nytt djur in: elefantungen Ruby och mötet med henne leder till att Ivan börjar fråga sig om det finns något sätt att hjälpa Ruby till ett bättre liv.
Står man inte ut med djur som berättarröst så är det här inte en bok man kommer gilla, men mig passade det bara fint. Ivan är en utmärkt berättare och en av mina favorithuvudpersoner i årets läsning.

Gul utanpå

När vi flög till USA i somras råkade vi ut för ett ganska rejält försenat plan (5,5 timmar...). Det var inte superkul att hänga så länge på flygplatsen i Düsseldorff, men vi hade i alla fall turen att hitta en väntzon med sängar istället för stolar! Där låg jag och läste Patrik Lundbergs Gul utanpå.

   Boken handlar om hur författaren reser till Sydkorea, landet som han adopterades från, för att studera ett år. Det är ganska intressant att läsa om hur han känner inför sin adoption, biologiska släktingar osv, men det var mest skildringarna av kulturen i landet, maten, hur utbildningssystem fungerar etc som fångade mitt intresse. Helt ok, men ingen större läsupplevelse säger jag som sammanfattning.



Ställ ut en väktare

Ställ ut en väktare är uppföljaren till Dödssynden, skriven innan men inte utgiven förrän förra året. Det är femtiotal och medborgarrättsrörelsen har kommit igång, men det är stor skillnad på New York och södern. Scout har vuxit upp och flyttat till New York, men är på besök i sin hemstad. Stämningen i staden har förändrats och hon behöver ifrågasätta flera saker hon trott på som liten.

Jag tycker att Ställ ut en väktare är bättre än Dödssynden, som visserligen är väldigt bra den med. Nu när Scout är vuxen har hon en mer komplex världssyn och det avspeglar sig i historien. Det är en hel del diskussioner om mänskliga rättigheter och liknande, men även om det är en stor del av romanen är den fortfarande en roman och inte bara diskussioner. Väl värd att läsa.

Dödssynden

Dödssynden är en klassiker som utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern på trettiotalet. Scout och Jem växer upp med sin far och har inga större bekymmer än en fascination för deras enstörige granne. När en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna ändras dock stämningen i staden.

Harper Lees bok berättar om rasism utan att skriva någon på näsan. Scout är ett barn och har svårt att förstå varför de vuxna tycker som de gör. Det finns både vuxna som är rättrådiga och de som vänder kappan efter vinden. Historien är dock så mycket mer, med vänskap och hemligheter och upptäckten att alla inte alltid är vad alla andra tror.

Läst i augusti

I augusti blev det vare sig särskilt mycket läst eller bloggat. Fyra böcker hann jag med:
- Sekten på Dimön, Marianne Lindstein
- Spiderman/Deadpool Don't call it a team-up
- Ms Marvel No Normal, Wilson och Alphona
- The shepherd's crown, Terry Pratchett

No normal

Kamala Khan drömmer om att vara normal. Inte vara den med den konstiga maten och den som aldrig får gå på fest. Helst vill hon vara Ms Marvel, lång, blond och med lårhöga stövlar. När hon plötsligt får superkrafter inser hon dock att det inte är så lätt att vara Ms Marvel heller.

Eftersom Marvel jobbar på att öka mångfalden i sina serier valde de att starta om Ms Marvel med en muslimsk tonåring i huvudrollen. Det blir en bra blandning av tonårsbekymmer, utanförskap och superkrafter. Kamala är rolig och vettig och väldig tonårig. Bekymmer med föräldrarna verkar lika stora som bekymren med skurkarna. Dessa första delar handlar mycket om att hon ska förstå sig själv och sina krafter. Förhoppningsvis fortsätter historien med en bra balans mellan privatliv och superskurkjakt.

The shepherd's crown

The Shepherd's Crown är Terry Pratchetts sista bok och den är ett värdigt avslut på serien om Discworld. Även om det hade varit kul att fortsätta läsa om världen känns det lämpligt att historierna slutar när tåget kommit och världen kommit in i motsvarande 1800-talet. Pratchett hade säkert klarat att ta sin värld in i moderniteten och internet, men den passar att vara i förr.

De senaste böckerna om Ankh-Morpork har varit lite svagare, men Tiffany Aching-böckerna har fortsatt vara bra. Denna klarar av att både vara ett slut och att ge antydningar om att fler saker kommer hända. Det känns skönt, men självklart, sorgligt att lämna Discworld så här, i övertygelse om att det kommer fortsätta gå bra, världen kommer fortsätta utvecklas men också fortsätta sin färd genom rymden på den store A'tuin.

642 tiny things to draw

Här är en kul liten bok jag köpte på Moma i New York: en mycket liten bok med väldigt många skiss-uppgifter att ta sig an. Jag tänker att den ska kunna få mig att komma igång med att rita oftare, och att det kan vara skönt att slippa hitta på själv vad man ska rita.

The girls from Corona del Mar

Här har vi än en gång som jag inte hade helt klart för mig vad den handlade om. Jag trodde: coming-of-age skildring om två tjejer i högstadieåldern, småstadstristess och sommarkänsla. Istället fick jag bara några sidor tonårstid, som följs av en riktigt fin historia, som ställer frågor om vad vänskap och lojalitet egentligen är och borde vara.
   Mia var alltid den hårdhjärtade, känslokalla. Lorrie Ann var den mjuka, vackra, den som hade en perfekt familj och ett öppet hjärta. När en tragedi drabbar Lorrie Anns familj sätts bollen i rullning och hon tycks ständigt otursdrabbad. Bit för bit av hennes liv faller samman, och långsamt förändras hon och blir mindre och mindre av den strålande gudinna hon alltid varit i Mias ögon - hur hanterar man något sånt?
   Det är ingen härlig bok, inget mys och inga enkla svar. Snarare är den provocerande, tankeväckande och sorglig. Men den var bra.

Vansinne i varuhus

Horrorstör av Grady Hendrix var ett litet fynd jag gjorde på en second handbutik i Uppsala. Det är en slags skräckbok, och visst är den creepy och äcklig - men främst är den rolig. Vi får följa med rakt in i det stora varuhuset Orsk, en billigare och sämre IKEA-kopia som glatt döper alla sina möbler och prylar till helt absurda namn med en lätt skandinavisk klang och som har en strikt personalhierarki med riktigt dåliga arbetsvillkor. Här jobbar Amy, en förbittrad och desillusionerad ung kvinna som inte hyser något som helst hopp om att hennes liv någonsin ska förbättras. En kväll tvingas hon ta ett extra nattskift. Någon måste nämligen stanna i varuhuset över natten för att ta reda på vem det egentligen är som härjar runt och förstör saker på nätterna och sätta stopp för skadegörelsen. Amys kollega är övertygad om att något övernaturligt har tagit sig in i Orsk-butiken, men mest av allt är hon övertygad om att hon ska göra en strålande karriär som spökjägare på TV om hon lyckas filma något som ser det minsta skumt ut.

Natten faller, och Orsk med den. Inget står riktigt rätt till, och det blir en ganska så halsbrytande resa mellan billiga bokhyllor och obekväma soffor.

Layouten är underbar: boken ser precis ut som en IKEA-katalog, och kapitlen delas av med allt mer skruvad reklam för Orsk-möbler.

Bokfynd från USA

Efter en extremt trög bloggvår tillbringade jag två semesterveckor i USA och har därför bloggat mindre än någonsin denna sommar. Så kan det gå.

Här är i alla fall mina bokfynd som jag hittade på en second handbutik i San Francisco. Alla kostade 1 eller 2 dollar styck, och alla är böcker som jag har haft på min att-köpa-lista. Hur bra som helst!

Den lilla bokhandeln i Paris

Monsieur Perdu driver en bokhandel på en båt på Seine och rekommenderar böcker som ska lindra kundernas bekymmer. Han själv lider av att ha förlorat sitt livs kärlek och det tar många år innan han förmår sig att öppna hennes sista brev. När han väl gör det blir det inledningen på en båtresa på Frankrikes floder och kanaler till den södra delen av landet. Med på resan har han en succéförfattare och en kock.

Nina George har skrivit en bok som verkligen riktar sig mot folk som älskar att läsa. En bokhandelsbåt och litteratur som läkemedel samt två katter, väl valda ingredienser för att göra en bokbloggare lyrisk. Tyvärr tycker jag att det blir lite för mycket. Det är en bra bok och jag tyckte om den, men jag störde mig lite på karaktärerna. De känns lite ytligt djupa och jag skulle inte vilja vara vän med dem. Men samtidigt är det verkligen en feel good-bok och jag blev grymt sugen på att åka till Frankrike. Framförallt till staden Cuisery, som tydligen är ett bokmecka.

Tack till Bazar förlag för recensionsex.

Fantastisk bokhandel

Denna bokhandel i Buenos Aires är placerad i en gammal teater och ser helt underbar ut. Synd att den ligger så långt bort, och att majoriteten av böckerna säkert är på spanska. Eller kanske tur...

Jessica Jones

Jessica Jones är min favorit bland tv-serierna som Marvel gjort så jag tyckte att det skulle vara kul att läsa serien också. Och det visade sig vara ett klokt val. Serien och tv-serien har både likheter och skillnader och jag uppskattar båda ungefär lika mycket.

Jessica har superkrafter och har tidigare varit en maskerad superhjälte, men hon kände att det inte var rätt för henne så hon sadlade om till privatdetektiv. Lätt alkoholiserad, men med mäktiga vänner. Jag har läst de två första albumen och de består av ett antal olika fall. Jag gillar att de är olika men skulle gärna sett lite mer om hur hon löser dem.

Jag tycker verkligen om att alla andra superhjältar finns med i historierna. Det jag tycker är bland det mest irriterande med samtliga filmer och tv-serier från Marvel är att bara hjälten det handlar om är med. Förstår självklart varför, men det känns mycket rimligare att det är som i denna serie att Jessica känner andra och hör av sig till Avengers när hon har problem. Fördelen med teckningar framför levande skådisar.

Jessica Jones är en del av Marvels satsning på lite vuxnare serier och den är inte barnvänlig. Mycket sex och våld. Jag har inte läst så många andra superhjälteserier så jag har inte mycket att jämföra med, men jag gillar detta. Är inte jätteförtjust i teckningsstilen, den har ofta vaga ansiktsuttryck, men det fungerar. Ska definitivt fortsätta läsa.

Läst i juni-juli - Anna

Det blev visst lite längre semester från bloggen för mig än planerat. Har hunnit läsa en del i alla fall, 13 böcker har det blivit.
- Visning pågår, Sofie Sarenbrant
- Avdelning 73, Sofie Sarenbrant
- Tiggaren, Sofie Sarenbrant
- Moby Dick, Herman Melville
- Blacksad: A silent hell, Juan Díaz Canales och Juanjo Guarnido
- Dödssynden, Harper Lee
- Rocky nr 27, Martin Kellerman
- Den lilla bokhandeln i Paris, Nina George
- Rocky nr 28, Martin Kellerman
- Blacksad: Amarillo, Juan Díaz Canales och Juanjo Guarnido
- Jessica Jones: Alias 1, Brian Michael Bendis och Michael Gaydos
- Ställ ut en väktare, Harper Lee
- Jessica Jones: Alias 2, Brian Michael Bendis och Michael Gaydos

Många serier, då går det alltid lite fortare att läsa. Inser också att det bara är sju författare/författarpar så det har inte blivit så stor variation på den fronten. Väldigt olika berättelser dock. Kan inte peka ut en favorit dessa månader, allt har varit på en jämn hög nivå.

En riktig sommarbok

Många, många år efter att Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö var en hypad roman som ALLA läste plockade jag äntligen upp den. Jag har alltid varit skeptisk, kanske mest för att jag inte gillade den konstiga titeln, men nu får jag säga att den faktiskt var riktigt bra.
Alla känner kanske till storyn här? Två tonårspojkar paras ihop av sina föräldrar och skickas till en avlägsen stuga på landet tillsammans med en äldre bror och en hög äventyrsromaner. Det är 60-tal, stans nya lärarinna ser exakt ut som Kim Novak, solen steker, man bygger en brygga och ett mord sker alldeles nära stugan.
En perfekt bok att läsa i solen på landet i sommar, Nesser bygger upp en härlig sommarlovsstämning. Dock tycker jag inte att själva mordhistorien är så intressant faktiskt, jag var mer fokuserad på relationerna.

Anyone?

Anyone? av Angela Scott är en ganska bra YA dystopi, som tyvärr hade årets sämsta slut. Först läste jag att det INTE är en del i en serie och att det tydligen ska sluta helt abrupt, men nu verkar det ändå som att en uppföljare är på gång.

Tess har tillbringat flera veckor ensam i ett skyddsrum i väntan på att bli upphämtad av sin pappa. Något hemskt har hänt där utanför, men hon har ingen aning om vad. När tiden går och går, och ingen pappa dyker upp bestämmer hon sig till slut för att hon måste lämna tryggheten i skyddsrummet och själv leta upp sin familj.
Hon kliver ut i en dystopisk värld, till synes tom på människor. Med en kattunge som enda sällskap börjar hon sin resa genom ett öde landskap, utan att ha en aning om vilka faror som kan lura på vägen.

Boken är helt ok, men jag rekommenderar att man kollar upp om det verkligen kommer en uppföljare innan man ger sig på att läsa den, för om det inte kommer en fortsättning är den helt poänglös.

Bläckfiskars själ

The soul of an octopus av Sy Montgomery är en otroligt fascinerande bok som skildrar hur författaren lär sig om bläckfiskar på ett akvarium. Man får massor av intressant fakta om dessa otroligt spännande djur, och det presenteras med stor entusiasm på att lättsamt sätt. Visste ni att bläckfiskar känner smak med alla sina sugproppar?
Det tråkiga är att hon inte alls ifrågasätter huruvida man alls borde hålla bläckfiskar i fångenskap, även om hon berättar om att de viltfångas och att de mindre bläckfiskarna måste hållas i pyttesmå kärl för att hindra att de rymmer. Det känns lite väl onyanserat att helt köpa forskarnas argument "vi måste ju göra detta för att folk ska fatta att det är intressanta och bevaransvärda djur".
Jag lyssnade på ljudboken som läses med stor inlevelse av författaren själv.

Just after sunset

Just after sunset är en av de Stephen King-böcker som stått olästa allt för länge i min bokhylla. Tyvärr tyckte jag inte särskilt mycket om den (förutom the Gingerbread girl som jag läst tidigare och som är lysande). Jag har helt enkelt lite svårt för att engegera mig i noveller. Visserligen brukar jag tycka att just skräck gör sig ganska bra i just novellform, men de här berättselserna skrämde mig inte tillräckligt. En trea av fem möjliga får den ändå, det är ändå Stephen King vi pratar om!

Spöken och sjukdom och samhällskollaps (oh my!)

Hörrni, jag har hittat en JÄTTEBRA bok! Det var ett tips från Goodreads.com som ledde mig till The Uninvited av Cat Winters, och jag blev väldigt positivt överraskad. (Lyssnade på ljudboken).

Ivy är tjugofem år gammal, bor med sin familj på en bondgård en bit utanför en småstad och arbetar extra som pianolärarinna. När hon stapplar ut i världen igen efter att ha legat utslagen i en svår influensa en längre tid finner hon att ingenting är som det brukar. Sjukdomen har drabbat staden hårt, och många människor som hon har känt i hela sitt liv har gått bort eller ligger svårt sjuka. Samhället har mer eller mindre kollapsat och sjukhuset kan inte hjälpa alla som behöver vård. Det är en otäck värld, och det allra värsta är att hennes egen far och bror har begått ett fruktansvärt brott i sjukdomens skugga: tillsammans har de slagit ihjäl en man.
  Det finne en ytterligare dimension: Ivy har länge kunnat se spöken. Det är inget hon pratar om, för det skrämmer henne oerhört och hon tolkar synerna av döda som varsel om kommande dödsfall. När halva stans befolkning gått bort ökar de andliga besökarna markant...
 The uninvited var inte alls som jag trodde att den skulle vara. Jag tänkte mig en typiskt YA-spökhistoria i nutid, nåt triangeldrama, kanske en vampyr. (Ok, kanske borde ha läst lite mer av texten på Goodreads och inte bara klickat i "want to read" pga snyggt omslag...). Istället fick jag trettiotal, vuxna människor, jazz, kärlek och familjedrama och allt kändes seriöst och gripande. Riktigt bra, och dessutom väldigt överraskande handling. Jag hoppas verkligen att den här boken når en större publik för jag vill ha fler att prata om den med! (Läs inte på så mycket om den i förväg, det är betydligt bättre att inte veta så mycket i förväg).

För den som gillade Searching for Alaska

Extraordinary means av Robyn Scheider har kallats (såg jag på Goodreads) för en kombination av Searching for Alaska och The fault in our stars. Det känns som en ganska träffande beskrivning.

En epidemi av resistent TBC härjar i USA. Sjukdomen drabbar främst unga människor, anses väldigt smittsam och innan forskningen har nått fram till ett fungerande botemedel försöker man isolera de drabbade och behandla symptomen så gott det går.
   En av de bättre platserna man kan hamna på som smittad är internatskolan Latham House. Dit kommer vår huvudperson Lane, en ambitiös sjuttonåring som alltid arbetat hårt och haft siktet inställt på en bra utbildning i framtiden. Det blir inte lätt för honom att anpassa sig, på Latham house handlar livet främst om att överleva: eleverna övervakas grundligt med elektroniska armband, måltiderna anses viktigare än lektionerna och studietakten är frustrerande låg för den som behöver extrapoäng för att komma in på sitt drömcollege.
Redan första dagen möter Lane Sadie, en tjej han träffat på ett sommarläger för flera år sedan. Via henne kommer han in i ett rebelliskt kompisgäng som gör allt för att göra livet på skolan mer drägligt även om det innebär att man bryter mot alla regler som finns. Stämningen på Latham house blir speciell, även de som känner sig friska vet att döden kanske lurar bakom hörnet. Vissa håller hoppet uppe: kanske det snart kommer en fungerande medicin som gör att allt kan bli som vanligt igen. Vissa har slutat bry sig om någonting över huvud taget. Mitt i detta växer ändå starka vänskapsband, några vågar till och med bli förälskade, några kommer aldrig att komma hem igen.
Betydligt bättre än The fault in our stars tycker jag (kanske mest för att den här boken är härligt befriad från manic pixe dream-karaktärer som Augustus). Det är sorgligt, vackert och, lite överraskande, riktigt roligt.

En hästbok

Jag har verkligen varit sämst på att blogga den här våren. Sämst på att läsa också! Det blev ganska mycket bröllopsplanerande under april och maj, och det har dessutom varit väldigt mycket på jobbet. Men nu närmar sig semestern, jag är lyckligt gift och tänker göra ett försök att komma tillbaka till läsrutinerna!

I mars (ja, ni ser, jag ligger efter med recensionerna...) lyssnade jag på en mysig ljudbok: The eighty-dollar champion av Elizabeth Letts. En sann historia om hästen Snowman som räddades undan slakt av Harry de Leyer. Det som en gång var en sliten lantbrukshäst kom efter år av träning att nå oanade framgångar. Förutom att det var intressant att följa Snowman och hans människofamilj så fick man som bonus en massa lättsmält information om hästsportens framväxt i USA. Min enda kritik är egentligen att jag tycker att författaren är lite för frikostig med passager där hon lägger in specifika tankar och känslor som hon inte kan ha haft en aning om dessa personer haft just vid det tillfället. Det gör att flowet bryts lite för mig, först kommer det en noggrann redogörelse för exakt hur en viss tävling gick till, hur reglerna fungerade, hur stallen såg ut... sen nån mening om exakt vad Harry tänkte när han drömskt stirrade in i soluppgången. Det blir lite märkligt när vissa delar känns som fakta och vissa som en roman. Förutom det: bra bok för den som är intresserad av hästar, sporthistoria i allmänhet eller bara gillar en framgångssaga.

Man måste inte läsa ut alla böcker.

 

Jag gav Siri Pettersens Odinsbarn en ärlig chans och lyssnade mig igenom ungefär e tredjedel, men sen fick det räcka så. Jag fastnade aldrig för huvudpersonen och tyckte att man fick alldeles för lite info om hur världen och dess magi fungerade för att skulle bli intressant. (Gillade inte det där med svansarna heller, lite äckliga!) Men, jag får säga att det kan vara så att jag blev påverkad av att ljudboken var ganska dåligt inläst. Som så många ljudböcker på svenska var det konstigt uttalade ord och märkliga konstpauser, så kanske jag hade gillat boken mycket bättre om jag hade läst den själv på papper.

Tiggaren

Ja, jag haft en liten Sarenbrantperiod och nu har jag kommit till slutet. I Tiggaren blir tiggare brutalt mördade på Stockholms gator och det verkar finnas en konspiration bakom. Och alla som vet något är i fara.

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. Å ena sidan gillar jag Sarenbrants karaktärer och berättarstil, å andra sidan är historien lite väl osannolik. Det blir så väldigt komplext och folk fattar lite väl dumma beslut. Jag tycker inte heller särskilt mycket om när skurkarna hela tiden får fördelar på grund av ren tur, det gör mig som läsare ganska uppgiven.

Men Sarenbrant är min favoritdeckarförfattare för tillfället och det är spännande att läsa böckerna. Jag ser fram emot nästa för att se vad som händer och jag uppskattade att läsa denna. Hoppas dock på färre konspirationer i framtiden.

Tack Bookmarks förlag för recensionsex.

Avdelning 73

Emma Sköld vaknar på sjukhuset efter en svår ridolycka. Hon minns inget, men anar att olyckan kanske var arrangerad. Det är dock svårt att övertyga andra om att hon har rätt och saker börjar hända på sjukhuset.

Avdelning 73 är den fjärde boken om polisen Emma Sköld av Sofie Sarenbrant och den jag tyckt minst om. Jag gillar utredningsarbetet och vill inte ha för mycket av privatlivet och i denna bok är det främst privatlivet det fokuseras på. Den är dock bra skriven och spännande, men den känns lite som en mellanbok. Det är dock bra att läsa den om man tänker läsa nästa bok i serien.

Visning pågår

Den stora villan i Bromma ska säljas, men natten efter visningen blir ägaren mördad. Är det ett familjedrama, eller har någon dröjt sig kvar i huset för att kunna utföra dådet? Emma Sköld dras in i ännu en mordutredning, denna gång försvårad av att hennes syster är nära vän med en av de misstänkta.

Jag tycker att det är lite synd att det väldigt spännande upplägget med en mördare som stannar efter husvisningar inte används bättre. Hade förväntat mig mer seriemördardrama och mindre folk blir mördade av en orsak. Det är dock en spännande bok och Sarenbrant är en skicklig deckarförfattare. Detta är den tredje boken om Emma Sköld och det är en bra balans mellan privatliv och polisande, även om det är på gränsen då hennes syster är så pass involverad. En lagom spännande bok för hängmattan.

Läst i maj - Anna

Det gick bra med läsningen i början av maj, sedan har jag haft en svacka med både bloggande och läsande. Fyra böcker blev det i alla fall och jag har lyckats blogga om alla. Bäst denna månaden var Kadefors roman Borta bäst.
Vila i frid - Sofie Sarenbrant
Borta bäst - Sara Kadefors
Klanerna i Palos Verdes - Joy Nicholson
Alvernas liv - Muriel Barbery

Hej igen! (plus en sur recension)

Oj, oj, oj nu var det nästan en månad sedan jag gjorde ett inlägg här. Har haft fullt upp med bröllopsplanerande, och dessutom är inte våren nån slackerårstid inom byggbranschen.. Precis alla ska ha handlingar innan semestern. Tur att Anna håller ställningarna iallfall!

På turordningen i min mentala renensionslista står Fredrik Backmans Britt-Marie var här. En bok som jag tyckte var helt ok på gränsen till bra under tiden jag läste, men som i efterhand irriterar mig. Det var faktiskt inte så himla bra. Britt-Marie är sjukt irriterande, lite som mannen som heter Ove, fast värre. Britt-Marie jobbar bland annat med att psyka ihjäl sin omgivning genom att upprepa konstiga fraser gång på gång (redan tionde gången hon säger "får man förstå" är jag trött på det, och det var väl ungefär på sidan femton). Storyn är dessutom lite för overklig, den gör mig förvirrad. Det blir liksom konstigt när boken verkar vilja förmedla realism på nåt sätt när 70% av karaktärerna beter sig helt orimligt. Vad är grejen med att en person inte ens har ett namn utan kallas Någon hela boken igenom? Så irriterande. Och barnet som har nån slags kriminell häleriverksamhet och kan få tag på precis vad som helst på tio minuter = ej trovärdigt. Den snyftiga historien om tonåringen och hans gangsterpolare... så klyschig.
Den VAR underhållande för stunden, men det var faktiskt inte en bra bok.

Vila i frid

En känd skådespelare hittas avsvimmad i en pool på Yasuragi, den japanska spa-anläggningen utanför Stockholm. Är det en olycka, ett självmordsförsök eller ett mordförsök? Medan polisen utreder hittas fler personer döda och det blir mer och mer uppenbart att en farlig mördare går lös.

Jag gillar Sofie Sarenbrants deckare och Vila i frid är den första i serien om polisen Emma Sköld. Den är spännande på en precis lagom nivå och innehåller inga blodiga scener. Yasuragi känns som en perfekt plats för en mordhistoria, särskilt på vintern när mörkret sänker sig tidigt på dagen. Miljöbeskrivningen är lite svag, men Sarenbrant lyckas verkligen förmedla en bra stämning som gör att jag inte tänkt på det förrän så här i efterhand.

Jag gillar de olika karaktärerna och det är svårt att tro att någon av dem skulle vara inblandad i morden. Detta är dock inte typen av deckare där mördaren är helt okänd, så det är rätt snart uppenbart att någon av de större karaktärerna måste vara skyldig. Historien lyckas dock hålla mig tvekande fram till slutet och även om jag gillar att kunna gissa vem det är, är det också kul att bli överraskad.

På det stora hela tycker jag dock att slutet är den svagaste delen av boken, upplösningen känns som en kopia av något annat jag läst och motivet är krystat. Men jag gillade boken och ser fram mot bok nummer fyra i serien, som kommer nu i vår.