Så! Nu har jag läst ut The secret history av Donna Tartt. Det tog lite tid, eftersom den är ca 620 sidor tjock, och för att jag har haft ett annat projekt på gång på mina pendlarresor den senaste veckan.
Boken handlar om collegestudenten Richard, som blir en del av en liten, sluten grupp studenter som läser gammalgrekiska, diskuterar Homeros klär sig i kostym till vardags, dricker oändliga mängder whisky och är allmänt pretentiösa. Något går såklart katastrofalt fel, och sen ännu mer fel, och relationerna blir mer och mer komplicerade.
Jag tycker väldigt mycket om den här boken, men jag är inte så himla entusiastisk över själva handlingen. Tempot är ganska lågt, det är många sidor av whiskydrickande och översättningsläxor i grekiska. Storheten är karaktärsbeskrivningarna och själva stämningen. När jag läste den ville jag också läsa klassiska språk och ha vintageslipsar!
Jag förstår inte riktigt hur jag kunde tycka att den var tråkig första gången jag läste den (som sextonåring), för det är den verkligen inte. Den är medryckande och intressant, och en sån där bok där man tror att man känner alla karaktärer på riktigt för att de är så väl beskrivna.
Vad är det förresten med böcker i skolmiljö? Varför är jag alltid så fascinerad av dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar