Betvingade

Året är 1349. Stormannadottern Illiana Henrikdotter tvingas gifta sig med den ökände riddaren Markus Järv och de reser från hennes föräldrahem i Östergötland till hans borg vid Mälaren, via hovet i Stockholm. Illiana är i början rädd för Markus, som hon har hört många hemska historier om. Under resans gång upptäcker hon dock fler sidor hos honom.

Det jag gillar med Betvingade av Simona Ahrnstedt är att den utspelar sig på 1300-talet. Det är inte ett århundrade som jag har särskilt bra koll på eller läst särskilt många böcker om. Det gör det förstås svårt att veta hur nära sanningen om den tiden som den här boken ligger, men den känns trovärdig. Jag trodde inte att man reste så mycket och så pass enkelt som de gör i boken, men det kan ju förmodligen vara en fördom.

Jag är inte lika imponerad av karaktärerna. Illiana är oskuld och oerfaren men har skinn på näsan. Markus är världsvan och erfaren men har svårt att öppna sig känslomässigt. Efter en tid i varandras sällskap har hon förstås fått honom att bli mjukare och öppnare och själv har hon blivit mer erfaren och vuxnare. Det känns som ett så klassiskt upplägg med den unga oerfarna kvinnan som lärs upp sexuellt av den äldre erfarna mannen, medan hon får honom att komma i kontakt med sina känslor. Könsstereotypt så det förslår.

Jag tycker dock mycket om språket, flytet i handlingen och miljöskildringarna. Jag ska definitivt leta upp Ahrnstedts förra bok och kan gärna tänka mig att läsa fler böcker i framtiden.