När farfadern dör reser Jacob och hans pappa till den ö som sagorna utspelade sig på. Jacob vet inte riktigt vad han söker, men han är säker på att föreståndarinnan för barnhemmet hans farfar bodde på finns kvar på ön.
Jacob hittar så småningom verkligen något, men inte alls vad han förväntat sig. Det utvecklar sig till ett magiskt äventyr, och Jacob får både veta mer om sin farfar och lära känna sig själv.
Boken bygger mycket på att den är illustrerad med gamla, svartvita fotografier. Till en början tyckte jag att det var ett nytt och intressant upplägg, men det blir mer och mer tjatigt. Många saker som vävs in i handlingen känns som om de bara klämts in för att författaren hade en bild som han gärna ville ha med. Det blir helt enkelt lite krystat. Ofta.
Jag hade nog förväntat mig att boken skulle vara lite läskig, men det var den inte alls. Jag blev lite besviken på det, men den kanske är skriven för en yngre publik än jag trott. Bilderna är fina, men är som sagt för många för att författaren ska kunna väva in dem tillräckligt bra i historien. Karaktärerna var lite för platta för att verkligen komma till liv, men kanske får de utvecklas mer i nästa bok (det verkar komma en uppföljare?). Jag gillade dock miljöerna och stämningen i boken, en lagom balans mellan verklighet och magi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar