Mina fräknar - Sofia Hallberg

Karins lever ett stillsamt liv. Hon jobbar deltid på en tråkig arbetsplats via Manpower, har en sambo som hon inte pratar med och har i stort sett gett upp hoppet. Sambon Mats är framgångsrik, självsäker och välklädd.Karin har toppbetyg från universitetet men har aldrig jobbat inom det område hon utbildat sig i. Hon har självförtroende, men ingen självkänsla. Hon ser helt okej ut, men är tom inuti.
Mats arbetar långa dagar och reser ofta, och när han är hemma har de inget att prata om. Mats tittar på teve. Karin sitter på en stol i köket och tittar ut genom fönstret.
   En dag upptäcker Karin ett mönster bland sina fräknar. En bokstav. Hon börjar leta efter fler, och blir snart besatt av dessa tecken. Det måste betyda något! Vad vet hon inte, men hon tänker att om hon hittar alla bokstäver som gömmer sig på hennes kropp så kommer budskapet klarna.
   Livet är så oändligt enformigt och tomt, men det börjar långsamt förändras. En granne tar kontakt med Karin och visar henne ett alternativt sätt att leva., Mats sviker på ett hänsynslöst sätt och ett erbjudande om ett nytt jobb tvingar Karin ur hennes monotona tristess.

Jag tyckte mycket om den här boken, man får verkligen en känsla för Karin trots att hon är så avstängd och ofta beter sig ganska märkligt. Vi var med på en författarträff på Forma books för någon månad sedan, och då berättade Sofia Hallberg att många sagt att de tycker att boken är otäck, att de trott att Karin blev mer och mer psykiskt sjuk. Jag tyckte inte att den var otäck, mer fascinerande. Jag tolkade det inte som att Karin var galen, utan som att hon var mer eller mindre deprimerad hela tiden. Det maniska undersökandet av sin egen hud tänkte jag mer på som en strategi för att orka, något att hänga upp dagarna på.
   Jag fick inget riktigt grepp om Mats. Han är en riktig glidare, har aldrig behövt anstränga sig för att få något han vill ha och verkar inte bry sig om någon annan över huvud taget. Han och Karin har varit tillsammans i tjugo år, men de har en oerhört kall och distanserad relation. Det verkar inte som om han bryr sig om henne som person alls, kanske han bara vill ha någon mer alldaglig i sin närhet att glänsa bredvid.
   Jag gillar hur berättelsen om Karin liksom segar sig fram. Hon mår dåligt, hon mår lite bättre, hon mår jättedåligt... och det finns ändå hopp för henne. Hon gör sig allt mer självständig och oberoende och upptäcker sin egen styrka bit för bit.
   Mina fräknar är Sofia Hallbergs debutroman. Hoppas att det kommer fler i framtiden!